Den här årstiden är butikerna fyllda av mysiga accessoarer, and I love it! ♥ Av kedjorna brukar Lindex vara det säkra kortet, men i år var deras vinteravdelning en besvikelse och istället är det Kappahl som seglar upp som favorit.
Tofflor är en perfekt "skön-hemmakväll"-klapp till de flesta, och jag gillar de som ser ut som kängor och är så underbart mjuka. Men ibland kanske man vill vara lite mer "klädd" även med mystofflorna på och då har jag hittat två finingar i olika prisklasser. Just Kappahl står för budgetvarianten med ett pris på 149 sek, och Lexington säljer de superfina grå för 895 sek som jag gärna burit på mina fötter. Med hundvalp i huset känns risken för stor att de plötsligt dyker upp i strimlor dock alldeles för hög, men önska kostar ju ingenting:)
Vi ses snart igen, och då kommer en "fem-i-rad" med mina favoriter just nu!
Den här finingen är en nyhet hos H&M, och eftersom vi har ett par olika uppsättningar av de härliga sängkläderna i samma stuk därifrån så blir jag väldigt lockad:) Jättebra pris också, 299 sek.
En sak med att komma till en ny stad är att man inte känner någon. Det kan nog vara svårt att relatera till om man alltid bott i samma område och har släkt och vänner runt sig, men jag tror att många som själva flyttat känner igen sig. Som student har man en naturlig ingång då det oftast är ett gäng som börjar samtidigt och folk kommer från hela landet. Tidigare har jag också lärt känna många genom mitt stora intresse; hundar och hundsport av olika slag, både via brukshundklubben och andra privata klubbar. Men vi är ju hundlösa just nu, och utan hund är det liksom lite obekvämt att hänga på bhk:) I början, när man just flyttat, är det så mycket som ska falla på plats och det tar mycket energi att vara ny i en stad och inte hitta någonstans eller ha något socialt nät som är en trygghet om det händer något. Jag har flyttat många gånger, och även bott utomlands, och förut har jag sett det som ett äventyr, men den här gången var energin nere på minus redan innan så det var lite tungt i höstas.
Nu börjar vi lära känna folk även här vilket känns roligt; den här veckan har jag bl.a. tagit en långis med min mammalediga granne och haft lekparksdejt med en pojke på Max avdelning på fsk och hans mamma. Igår var dessutom M:s bästis från förskolan här med sin mamma och vi fikade och pratade i flera timmar, hon var så himla lättsam och trevlig. Vi har bara setts en enda gång tidigare då vi hämtar/lämnar så olika tider, men när vi upptäckte att vi bor på samma gata så passade det så bra att bjuda in dem. Det känns väldigt positivt, och jag är så glad att vi hamnat här i den lilla staden, det ordnas massor av evenemang och det finns fina stränder och härliga parker och vi trivs över förväntan. Men just det där med att lära känna folk är väl det svåraste. Vi hade turen att Frida och hennes familj flyttade hit samtidigt, men annars var det helt nytt. Hur har ni andra som flyttat tacklat det och hur har ni lärt känna människor i samma stad?
