Finbesök och förskolefest

Vanligtvis visar jag inte bilder med andras barn på, men jag har fått tillåtelse av den lilla smulans föräldrar. Denna lilla ljuvliga böna var nämligen på besök hos oss under några dagar, och jag kunde inte låta bli att plocka fram kameran och träna på porträtt när jag hade en sån fin modell:) Vilken härlig unge! Glad och nyfiken, och både jag, P och Max har gosat järnet med henne. Max ville gärna att hon skulle sitta i hans famn, och han klappade och pussade på henne mest hela tiden:)

Femåringarna har annars busat från morgon till kväll, och de har verkligen lekt jättebra tillsammans. Vi har grillat korv i parken, klappat på minigrisar och ätit glass. Jag och Matilda har uppdaterat oss över massa fika och fnissat åt gamla minnen, och dessutom fann jag ett gäng kort när jag var hos mamma senast, från vår resa till Kos i tonåren, jisses vad kul! Barnen har tittat storögt och undrat varför respektive mamma såg så ... ehrm... "trött" ut på vissa bilder, haha:)

Senare igår kväll var det sommarfest på förskolan, första gången vi var med eftersom M. började i höstas. Det var ovant, och jag kände knappt igen några föräldrar, och jag saknade faktiskt festerna på kooperativet vi hade innan. Här var det ganska opersonligt tyvärr. Alla tog med nåt och grilla och nåt att sitta på, sen fick man köpa kaffe och kaka om man ville, men det kändes som om det kunde kvitta eftersom det låg långt ifrån grillarna och där man satt... 

Ni som hängt med på bloggen länge kanske minns att vi hade tårtfest på förra fsk då alla bidrog med varsin tårta, det var en jättefin ceremoni för att hedra alla som slutade (inte bara de som skulle vidare till fsk-klass), det lektes lekar och alla pratade med alla. Här och här kan ni se lite från tidigare fester.  Det är klart att det var skillnad när det var så litet, men framför allt så var det en annan mentalitet där man som förälder genast presenterade sig när man såg någon i kapprummet som man inte kände igen, och det gjorde ju att alla var bekanta med varandra och alla deltog i samtalen på ett helt annat sätt. Även som ny så bjöds man in i gemenskapen, vilket väl är mer självklart på ett föräldrakooperativ som det var. Här tittade folk knappt på varandra utan satt bara med de som de redan kände, och varken jag eller P kände väl igen mer än kanske sammanlagt fem familjer (det går 38 barn på fsk...), och då var det några av dem som knappt sa hej.

Det hela var dessutom över på en timme, vilket säger lite om nivån. Jag har upplevt det här med kommunal förskola mycket bättre än jag trodde innan, och det finns mycket som jag tycker funkat så mycket bättre här än på förra stället så det har varit en positiv överraskning, men jag saknar årstidsfesterna och den mer personliga känslan från förra föris. Vissa föräldrar verkar knappt vilja säga hej här om man springer på varandra i hallen när man hämtar. Men för att avsluta lite mer positivt så var Maxen väldigt nöjd iaf och vi tog sällskap med familjen A hem så han hade en kompis hela vägen också. Och det är ju huvudsaken att han gillade det eftersom det var hans fest.

Nu kör vi tisdag, ha det fint!

Morgonrock i linne och lite funderingar om det sociala nätet

Den här finingen är en nyhet hos H&M, och eftersom vi har ett par olika uppsättningar av de härliga sängkläderna i samma stuk därifrån så blir jag väldigt lockad:) Jättebra pris också, 299 sek.

En sak med att komma till en ny stad är att man inte känner någon. Det kan nog vara svårt att relatera till om man alltid bott i samma område och har släkt och vänner runt sig, men jag tror att många som själva flyttat känner igen sig. Som student har man en naturlig ingång då det oftast är ett gäng som börjar samtidigt och folk kommer från hela landet. Tidigare har jag också lärt känna många genom mitt stora intresse; hundar och hundsport av olika slag, både via brukshundklubben och andra privata klubbar. Men vi är ju hundlösa just nu, och utan hund är det liksom lite obekvämt att hänga på bhk:) I början, när man just flyttat, är det så mycket som ska falla på plats och det tar mycket energi att vara ny i en stad och inte hitta någonstans eller ha något socialt nät som är en trygghet om det händer något. Jag har flyttat många gånger, och även bott utomlands, och förut har jag sett det som ett äventyr, men den här gången var energin nere på minus redan innan så det var lite tungt i höstas.

Nu börjar vi lära känna folk även här vilket känns roligt; den här veckan har jag bl.a. tagit en långis med min mammalediga granne och haft lekparksdejt med en pojke på Max avdelning på fsk och hans mamma. Igår var dessutom M:s bästis från förskolan här med sin mamma och vi fikade och pratade i flera timmar, hon var så himla lättsam och trevlig. Vi har bara setts en enda gång tidigare då vi hämtar/lämnar så olika tider, men när vi upptäckte att vi bor på samma gata så passade det så bra att bjuda in dem. Det känns väldigt positivt, och jag är så glad att vi hamnat här i den lilla staden, det ordnas massor av evenemang och det finns fina stränder och härliga parker och vi trivs över förväntan. Men just det där med att lära känna folk är väl det svåraste. Vi hade turen att Frida och hennes familj flyttade hit samtidigt, men annars var det helt nytt.  Hur har ni andra som flyttat tacklat det och hur har ni lärt känna människor i samma stad?

Från förra helgens konfirmation

Ja nu har tiden rusat på så en vecka försenat visar jag bilder från konfirmationen vi var med på. Det var Maxens bästis storasyster som konfirmerade sig och dessa små herrar hade fullt upp med att hålla sina föräldrar/släktingar sysselsatta:) De är så fina mot varandra, håller i händer, kramas och delar med sig av det de har. När vi kom till platsen för ceremonin så var det SÅ varmt och jag tog genast sikte på den lilla skugga som fanns!

Det var 21 konfirmander i gruppen och de var så duktiga allihopa! Sjöng och spelade låtar som "You´re beautiful" av James Blunt, spelade upp ett drama som byggde på en biblisk historia fast de hade gjort om den och den var riktigt rolig.

Ida, "vår" konfirmand kom och fikade med oss i pausen. Småkillarna satte sig genast vid henne...

Vi hade en ruskig tur med vädret i alla fall! Det började nämligen åska riktigt ordentligt och alla tittade oroligt uppåt. Då kortade prästen ned fikapausen lite för säkerhets skull då det ju inte fanns någonstans att skydda sig mot regnet. På "scenen" stod det ju dessutom diverse högtalare och instrument som inte fick bli blöta. Det höll sig och precis när vi satte oss i bilen så kom de första dropparna. Lagom till att vi kom hem (vi mellanlandade en kort stund hemma hos oss och hämtade lite grejer) så regnade det så mycket att det knappt gick att se något. Helt otroligt! Kanske hade Gud ett finger med i det spelet?:-)

Den här chokladmoussetårtan var sagolikt god!

Ida går på en Waldorfskola och har gjort så sedan förskoletiden. Både hon och hennes äldre bror är väldigt nöjda vilket gjorde att vi blev än mer stärkta i vårt tänk att Max skulle börja där. De får arbeta mycket mer kreativt än i den kommunala skolan, den här söta hunden har Ida tovat. Jag tänker på Lovis när jag ser den:-)

Och en vovve till, fast en livligare variant: familjens lilla Myra.

En mycket mer lättsam konfirmation än den som jag deltog i för många år sedan. Då var det att svara på frågor om bibeln och sjunga "kyrkosånger" medan dessa unga människor säkert till stor del fått vara med och utforma ceremonin själva. De var tidigare i vår i Estland där de bland annat besökte ett barnhem och ett soppkök och de berättade om den resan och om vad de lärt sig i mötet med människorna som inte är lika lyckligt lottade. Det var intressant att höra på och jag hoppas att om Max en dag konfirmerar sig att det ska bli en positiv upplevelse där de pratar om sådant som är viktigt för den som är i mitten av sina tonår. Det känns som om det kommer fler och fler alternativ till de alltför högtravande konfirmationerna som var förr och det tror jag är ett bra sätt för kyrkan att bli en bro mellan samhälle och människa.

The origami dress

Söta Ida som ska konfirmeras idag.

Lördag och titta-på-konfirmation- dag idag. Och som jag skrev igår är presenten inhandlad, skönt! Sedan var det kortet då. Jag tycker själv att det är lite trist att få flera likadana kort och inför sådana tillfällen som idag så är risken ganska hög att det blir dubbla exemplar. Så då fick det bli ett egenhändigt ihopknåpat istället.

 Superduktiga Helena bakom Craft & Creativity visade för något år sedan de fina klänningar som hon vikt. Perfekt motiv till en ung tjej med intresse för mode. Här har jag vikt, fäst det på ett enfärgat kort och pimpat det lite med pärlor och tejp.

 Jag hade inga större kort så därför fick all text komma på insidan. Annars kan jag tänka mig att det blir fint att skriva något över eller kanske till och med tvärsöver klänningen. Man skulle ju faktiskt kunna göra ett sådant band som de har i "Miss universum"-tävlingarna (finns de kvar än förresten?) och där skriva namnet på den man ska uppvakta. Ja möjligheterna är oändliga:)

Vill du också göra en klänning i origami? Instruktionerna finner du här: Origami dress

Ni som följde min förra blogg vet att jag blev sjuk för några år sedan och att livet ställdes på ända både för mig och för familjen. När jag sedan började blogga här på På Selmas gata så valde jag att skriva om lite lättsammare ämnen och det är faktiskt rätt skönt.Även om sjukdomen tagit över mitt liv så behöver den inte ta över min blogg också.

Men bara för att jag inte nämner det lika ofta så betyder ju tyvärr inte det att den är borta. Den här veckan har varit en av de värsta på länge. Den höjda dosen medicin har också gjort mig mycket trött.Det har ju bidragit till att humöret varit allt annat än på topp och därför känns det extra bra att vi bestämde oss för att gå på dagens konfirmation med tillhörande mottagning. Jag misstänker att vi inte kommer känna så många (läs: ingen mer än konfirmanden med familj) men det kan nog bli riktigt trevligt ändå. Jag mår alltid lite bättre när jag fått sminka mig lite, klä på mig en klänning och så vidare, även om det kan vara kämpigt innan vi kommer iväg. Men det kommer att vara så värt det.

Önskar er som kikar in en fin lördag!