Från förra helgens konfirmation

Ja nu har tiden rusat på så en vecka försenat visar jag bilder från konfirmationen vi var med på. Det var Maxens bästis storasyster som konfirmerade sig och dessa små herrar hade fullt upp med att hålla sina föräldrar/släktingar sysselsatta:) De är så fina mot varandra, håller i händer, kramas och delar med sig av det de har. När vi kom till platsen för ceremonin så var det SÅ varmt och jag tog genast sikte på den lilla skugga som fanns!

Det var 21 konfirmander i gruppen och de var så duktiga allihopa! Sjöng och spelade låtar som "You´re beautiful" av James Blunt, spelade upp ett drama som byggde på en biblisk historia fast de hade gjort om den och den var riktigt rolig.

Ida, "vår" konfirmand kom och fikade med oss i pausen. Småkillarna satte sig genast vid henne...

Vi hade en ruskig tur med vädret i alla fall! Det började nämligen åska riktigt ordentligt och alla tittade oroligt uppåt. Då kortade prästen ned fikapausen lite för säkerhets skull då det ju inte fanns någonstans att skydda sig mot regnet. På "scenen" stod det ju dessutom diverse högtalare och instrument som inte fick bli blöta. Det höll sig och precis när vi satte oss i bilen så kom de första dropparna. Lagom till att vi kom hem (vi mellanlandade en kort stund hemma hos oss och hämtade lite grejer) så regnade det så mycket att det knappt gick att se något. Helt otroligt! Kanske hade Gud ett finger med i det spelet?:-)

Den här chokladmoussetårtan var sagolikt god!

Ida går på en Waldorfskola och har gjort så sedan förskoletiden. Både hon och hennes äldre bror är väldigt nöjda vilket gjorde att vi blev än mer stärkta i vårt tänk att Max skulle börja där. De får arbeta mycket mer kreativt än i den kommunala skolan, den här söta hunden har Ida tovat. Jag tänker på Lovis när jag ser den:-)

Och en vovve till, fast en livligare variant: familjens lilla Myra.

En mycket mer lättsam konfirmation än den som jag deltog i för många år sedan. Då var det att svara på frågor om bibeln och sjunga "kyrkosånger" medan dessa unga människor säkert till stor del fått vara med och utforma ceremonin själva. De var tidigare i vår i Estland där de bland annat besökte ett barnhem och ett soppkök och de berättade om den resan och om vad de lärt sig i mötet med människorna som inte är lika lyckligt lottade. Det var intressant att höra på och jag hoppas att om Max en dag konfirmerar sig att det ska bli en positiv upplevelse där de pratar om sådant som är viktigt för den som är i mitten av sina tonår. Det känns som om det kommer fler och fler alternativ till de alltför högtravande konfirmationerna som var förr och det tror jag är ett bra sätt för kyrkan att bli en bro mellan samhälle och människa.