Om vardag och om helg och om varför det är lite stiltje i bloggen

Max blev så glad när mormor och morfar tog med sig lilla rutschkanan hemifrån och ställde den hos oss istället. Men tro inte att han åker i den. Nej då. Det gör däremot alla hans bilar som brukar tävla om vem som kommer först:)

Och vår rabatt som jag  inte orkat ta tag i ännu utan lämnar till "senare". Ja typ 2023 eller nåt. Men några jordgubbs/smultronplantor finns kvar sedan förra året, kanske bjuder de på något gott?

En hustomte borde alla ha. Vår har nyss flyttat hit och står nu på balkongen.

 Den här veckan var det visst lite trögt på bloggfronten. Eller jag har väl slängt upp några inlägg förresten, men det har inte varit något direkt flyt. Jag har ju ett gäng bilder från helgen att visa er, bara ingen riktig energi att faktiskt lägga upp dem. En sak kan jag konstatera och det är att Ikeas midsommarbuffé (eller vad de nu kallade den?) var en redig besvikelse, beställ inte den om ni råkar vara där. Smaklöspunktcom på den! Ja på tal om helgen alltså.

Och om jag tyckte att nattningen var lång i förrgår så slog den nya rekord igår när den lille mannen inte alls kunde förstå varför han skulle sova när det var ljust ute. Han lade sig med fötterna på huvudkudden och deklarerade att han minsann inte tänkte blunda och inte är det just i dessa stunder så lätt att förklara att det visst är sent fast det inte är mörkt.

Och tidigare på kvällen så ringde M:s lille kompis från Karlstad och ville att Maxen skulle komma bums för nu var det framdukat och maten serverad tydligen. Ja hans mamma fick förklara för oss att det finns ett program på Bolibompa som heter Överraskningen där en kock lagar god mat och barnen får bjuda någon de tycker om på en överraskningsmiddag. Detta hade då P tagit fasta på och fixat iordning en "fisk" som han nu väntade på att få bjuda Max på. Och Max bara nickade som han brukar göra fast det är ju inte så bra när man pratar i telefon eftersom den man pratar med inte ser det, men han blev glad över att bli bjuden (även om det är lite långt för att vi bara ska kunna "kika förbi") och berättade sedan för sin pappa och mig att han har flera "ätta åmpitaj" (bästa kompisar), bland annat P då, och så lilla H i Latorp och några på dagis, och så räknade han med sig själv inte mindre än två gånger så då blev det en väldans massa folk där:)

Och även om det kan vara sjukt påfrestande med någon som ska testa gränser femtioelva gånger i timmen så är det också väldigt roligt att ha en treåring som funderar en massa och som frågar och berättar. Sedan kan det vara lite svårt att veta om allt han säger stämmer eller om han kanske har lite livlig fantasi ibland, men det är ju rätt charmigt det också:)

Ja och sedan har jag hittat en artikel om en människa som är precis som jag, med samma slags sjukdomshistoria, fast med en positiv knorr, och jag funderar på om jag kanske kan kontakta henne för det händer ju aldrig att jag läser sådant annars. Och så förbereder jag presenter och planerar semestern och så sover jag en massa just nu, fast inte på nätterna när jag borde för då gör medicinerna att det känns som om jag bor i en bastu, och så kom det ett intressant erbjudande idag (egentligen inte till mig utan till min andra hälft, men det som rör familjen inkluderar ju mig också) och idag var jag och K på kbt-mötet, ja jag har börjat i terapi kan man säga, fast nästa möte är inte förrän i september så vete tusan hur det här ska gå och kanske förstår ni varför det går lite segt med bloggandet just den här veckan, jag menar; man kan ju inte hinna allt?