Finbesök och förskolefest

Vanligtvis visar jag inte bilder med andras barn på, men jag har fått tillåtelse av den lilla smulans föräldrar. Denna lilla ljuvliga böna var nämligen på besök hos oss under några dagar, och jag kunde inte låta bli att plocka fram kameran och träna på porträtt när jag hade en sån fin modell:) Vilken härlig unge! Glad och nyfiken, och både jag, P och Max har gosat järnet med henne. Max ville gärna att hon skulle sitta i hans famn, och han klappade och pussade på henne mest hela tiden:)

Femåringarna har annars busat från morgon till kväll, och de har verkligen lekt jättebra tillsammans. Vi har grillat korv i parken, klappat på minigrisar och ätit glass. Jag och Matilda har uppdaterat oss över massa fika och fnissat åt gamla minnen, och dessutom fann jag ett gäng kort när jag var hos mamma senast, från vår resa till Kos i tonåren, jisses vad kul! Barnen har tittat storögt och undrat varför respektive mamma såg så ... ehrm... "trött" ut på vissa bilder, haha:)

Senare igår kväll var det sommarfest på förskolan, första gången vi var med eftersom M. började i höstas. Det var ovant, och jag kände knappt igen några föräldrar, och jag saknade faktiskt festerna på kooperativet vi hade innan. Här var det ganska opersonligt tyvärr. Alla tog med nåt och grilla och nåt att sitta på, sen fick man köpa kaffe och kaka om man ville, men det kändes som om det kunde kvitta eftersom det låg långt ifrån grillarna och där man satt... 

Ni som hängt med på bloggen länge kanske minns att vi hade tårtfest på förra fsk då alla bidrog med varsin tårta, det var en jättefin ceremoni för att hedra alla som slutade (inte bara de som skulle vidare till fsk-klass), det lektes lekar och alla pratade med alla. Här och här kan ni se lite från tidigare fester.  Det är klart att det var skillnad när det var så litet, men framför allt så var det en annan mentalitet där man som förälder genast presenterade sig när man såg någon i kapprummet som man inte kände igen, och det gjorde ju att alla var bekanta med varandra och alla deltog i samtalen på ett helt annat sätt. Även som ny så bjöds man in i gemenskapen, vilket väl är mer självklart på ett föräldrakooperativ som det var. Här tittade folk knappt på varandra utan satt bara med de som de redan kände, och varken jag eller P kände väl igen mer än kanske sammanlagt fem familjer (det går 38 barn på fsk...), och då var det några av dem som knappt sa hej.

Det hela var dessutom över på en timme, vilket säger lite om nivån. Jag har upplevt det här med kommunal förskola mycket bättre än jag trodde innan, och det finns mycket som jag tycker funkat så mycket bättre här än på förra stället så det har varit en positiv överraskning, men jag saknar årstidsfesterna och den mer personliga känslan från förra föris. Vissa föräldrar verkar knappt vilja säga hej här om man springer på varandra i hallen när man hämtar. Men för att avsluta lite mer positivt så var Maxen väldigt nöjd iaf och vi tog sällskap med familjen A hem så han hade en kompis hela vägen också. Och det är ju huvudsaken att han gillade det eftersom det var hans fest.

Nu kör vi tisdag, ha det fint!

Fina Marie!

Jag kämpar på med fotokursen och Emelie är verkligen både pedagogisk och superduktig. Till den här uppgiften hade jag som läxa att lära mig mer om bemötandet av modeller. Där kan jag verkligen bli bättre, men det är svårt att få någon att känna sig avslappnad när jag själv ännu inte tycker att jag har full koll på vad jag gör. Jag hoppas att  jag kommer att bli bättre på det med tiden, än så länge lägger jag mycket mer fokus på inställningarna kontra miljön än på själva modellen. 

Bilderna ovan fick inte bli bland dem jag sände in, men däremot så har jag skickat dem till Marie som tack för att hon var världens mest tålmodiga och glada modell trots att korten togs samma dag som stormen Simone drog in och det verkligen vräkte ner ute där vi först testade att vara...:)  

En sak jag tänkt på är vad bloggandet betytt för många av oss. Genom bloggarna har en del kvinnor tagit chansen och kunnat starta eget inom bland annat fotografering, det är en fantastisk reklamkanal, och dessutom fått supersnabb respons på ett sätt som knappast skulle ske annars. Bilderna blir alltmer viktiga i bloggar och utan bra foton så blir bloggen inte lika intressant, i alla fall inom vissa genren. Om man ser till inredning och de stora bloggarna, som House of Philia t.ex. så gör de vackra interiörbilderna minst 50 % av bloggen i mina ögon.

När det gäller mig själv så tror jag inte alls jag skulle ta särskilt många bilder om det inte vore för bloggen. Nu kan jag vara någonstans och tänka att "det där skulle passa bra som bloggbild". Att jag sedan aldrig har med mig kameran i det läget och ju inte heller har någon mobilkamera- det är ett helt annat ämne..:) 

Vad säger ni som bloggar, hur viktigt är det för er att ta bra bilder, eller bilder överhuvudtaget? Och ni som inte bloggar, är det viktigt att de bloggar ni läser har bra/ många bilder?

Fina Katarina

Uppgiften var att ta med sig en modell ut för en fotosession och sedan välja fem av bilderna och skicka in till Emelie. Två timmar i höstfint väder blev det. Några av bilderna som togs då ser ni här.

Jag fick tillstånd att visa bilderna på den renodlade fotobloggen som kommer att finnas framöver, men jag hoppas att Katarina förlåter mig för att jag lägger upp några även här?:-) Visst är hon fin? Modiga starka kvinna med så mycket livserfarenhet...

Håll med om att hösten är en vacker tid för fotografering! Nu har jag fått respons på den här uppgiften ( hua vad otroligt mycket det är att lära sig!! ) och även fått en ny som ska in i november. Så med andra ord söker jag nu en ny "modell" som kan tänka sig ställa upp på ett par timmars fotosession... Anyone? Hör av dig i så fall!

Jag tycker sällan att det jag gör är särskilt bra och jag har svårt att se mina egna styrkor tyvärr. Det sköna med att fotografera var att jag tillät mig att vara en total amatör när jag klev in genom dörrarna i kurslokalen. Jag minns att jag förvånat sa till ledaren att jag faktiskt insåg just då att jag inte ens visste hur man tog bort kameralocket:-) Varje vecka skulle vi visa våra bilder inför klassen och varje vecka var det en man som glömde minneskortet hemma. Han var pensionär och hade informerat oss om att han minsann fotat i mååånga år. Men vi såg aldrig några av hans bilder eftersom han då "glömt" ta med dem. Sanningen var förstås att han var rädd. Rädd för att få kritik, för att inte duga. Den känslan förstår jag verkligen. Men där och då tillät jag mig att vara nybörjare, att ta till mig kritiken och göra det ännu bättre nästa vecka. Att bara se framåt. Jag ÄR ju ny, kan väldigt lite och lär mig hela tiden. Jag hoppas att jag kan fortsätta tänka så nu när jag bestämt mig för att utvecklas ännu mer inom fotograferandet... Så om du har tid, testa något som du velat prova men inte gjort, och tillåt dig själv vara den där nybörjaren och njut av det!

Familjen Sorel

Ibland lönar det sig att ha små fötter! Jag har precis klickat hem dessa skor för 500 kronor mot nypriset på 1600-nånting, det fanns bara storlek 36 kvar så nu håller jag alla mina tummar att de ska sitta som ett smäck på mina fossingar.

Jag har ju kört Moon boots de senaste tre åren, ja närmare bott i dem från oktober till mars, och aldrig en enda gång frusit om fötterna! Inte ens lite småkall har jag varit. Nackdelen är väl att de är rätt klumpiga att gå i, inte tunga alls, men klumpiga så till vida att det känns som om jag (som är så kort) fått ta större steg än annars. Så nu när Moon bootsen gjort sitt (läs: ramlat sönder) så testar jag Sorel som också verkar vara varma och goa. 

Även Max har fått ett par Sorel i år, annars har han haft Kavat. Men Sorel Super trooper kan man ta ut innerskon på och torka/värma för sig och det är ju smidigt på förskolan. Så nu har två av tre medlemmar i den här familjen skor från Sorel så det är bäst att märket lever upp till förväntningarna:-) Max fick även välja en termos som han ska ha med sig på utflyktsdagarna (de har utflykt en dag i veckan) och det var en stolt liten kille som sedan "serverade kaffe" ur sin nya termos när vi kom hem...

Igår gjorde jag något himlans kul! Som ni vet är jag jättenybörjare på det här med fotografering, förra våren (-12) var första gången jag ens använde systemkamera. Men jag tränar på. Går ju en distansutbildning hos underbara Emelie Ohlsson just nu (har köpt hennes webbkurser tidigare och dem kan jag verkligen rekommendera!!)  I alla fall så tog jag med mig Katarina ut och så ägnade vi cirka två timmar åt att fota, jag är fortfarande ny på det här med reflexskärmar men vilken skillnad det gjorde! Har tyvärr inte frågat Katarina  om jag får lägga ut någon bild här - de vi tog handlade om en uppgift till kursen- men om jag får så ska jag visa för hon blev så fin! Önskar att jag kände lite fler människor här som jag kunde använda som modeller. Har tjatat på min syster men hon är inte alls sugen tyvärr...

Trevlig tisdag på er!!
Over & out!

In the middle of nowhere...

Jag skulle ställa in kameran och knäppte därför ett gäng bilder på Max och hans moster. När jag kikade på de första jag tog så tycker jag att man får känslan av att de står mitt ute i "ingenstans":)

Idag har vi varit på det hyfsat nya Media Markt i Torpa och jag kan konstatera att där lär det inte bli fler besök. Jag skulle köpa en reflexskärm, inte så krångligt eftersom jag  visste precis vad jag skulle ha.  Det tog mig över 40 minuter att få hjälp trots att det var hur mycket personal som helst, och när jag äntligen fick tag på någon som jobbade på rätt avdelning (för det verkade vara löjligt viktigt!) så fanns produkten inte inne...*morr och grrr* Sådant får mig att ledsna helt...

Det blev i alla fall ett besök på ett ställe som jag länge varit nyfiken på... Det får jag återkomma till i nästa inlägg då jag hunnit gå igenom bilderna. Ett riktigt gott Göteborgstips tänker jag bjuda på då:)

Om att leta efter "känslan"... (Ett besök hos Presentproffsen)

Igår svängde jag förbi Therese på Presentproffsen för att lämna in de bidrag som kommit in till tävlingen. Där finns det risk att man blir ståendes kan jag lova! Inte bara för att Therese är så trevlig utan också för att det är precis som att stiga in i en godisbutik. Vart man än vänder sig så finner man nya skatter i de finaste färgerna. Jag kan, på riktigt, spendera timmar inne i den här typen av butiker och bara titta på alla detaljer. Så mycket inspiration på en enda plats. Inte sällan får jag en idé till något jag kan göra själv hemma. 

Jag passade på att ta med mig kameran för att ta några bilder på allt fint. Planen är att ta tag i fotograferingen igen  nu under våren. Tanken var ju att jag skulle gå en distanskurs för underbart duktiga Emelie  i höstas men då kom den där febern på besök och envisades med att stanna kvar i månader. Var ju också inlagd på sjukhuset ett litet tag. Så det där med att fotografera kändes inte riktigt som prio ett just då. Men nu så hoppas jag snart vara tillbaka på banan. 

Tack vare bloggen så är fotografering något jag skulle vilja bli bättre på. Utan den hade jag nog knappt tagit några bilder alls misstänker jag. Jag har heller ingen mobil med kamera. Men nu känns det nästan som ett "måste" (om än ett ganska trevligt måste) om den här bloggen ska vara den sorts blogg som jag önskar. För visst gör det stor skillnad om bloggaren lägger in vackra bilder, en del är ju nästan magiska att se på. Några bra exempel på bloggare som är fantastiskt duktiga på det är Jordgubbar med mjölk, Gingerbreadhouse och Julias vita drömmar. Det handlar inte bara om teknik utan också om den där speciella känslan som tjejerna ovan är så duktiga på att förmedla. Dit har jag långt, men hey, någonstans måste man ju börja:-)

Anyway, nu ska jag sluta hålla er på halster och istället visa vad mycket fint som finns hos Presentproffsen:

 

Ni kanske förstår varför jag mer än gärna gör ett besök där? "Härligt, härligt, men farligt farligt"- i alla fall för plånboken:)  Här är det riktigt vårväder ute och idag följer min granne och hennes lilla bebis med och hämtar på förskolan, roligt med lite sällskap! Ha en fin tisdag kära ni!