Hjärtepåsar

Barnen ska få varsin lördagspåse senare idag, fann så fina påsar med hjärtan på Nille. Vädret är ju mäkta opålitligt just nu så jag har preppat dem med lite pyssel som kan grejas med inomhus; magneter som man kan klippa i vilken form man vill och dekorera, klistermärken med figurer ur Rödluvan, söta små ögon som man kan fästa där man vill, och en förpackning med pennor att måla med. Dessutom är det ju lördag= gottedag så det blir godis också. Blir det fint väder så får vi ha såpbubblekrig utomhus:)

Just nu är P på Ica och handlar, M ser på tecknat och jag ligger fortfarande i sängen. Eller snarare, igen, för jag har varit uppe en stund och grejat och sen passade jag på att sträcka ut mig igen. Känner att kroppen behöver vila inför de närmaste dagarna:)

Det ska bli så kul att få besök! Matilda och jag har hittat på mycket kul i våra dagar, på den tiden då det var krogen eller något annat som gällde på helgerna (eftersom jag under en tid bodde mitt i stan =krypavstånd hem, så har hon sovit många nätter i min gröna bäddsoffa:)) Plugg på vardagarna. Vi har skrattat, gråtit och delat hemlisar. Sedan tappade vi tyvärr kontakten under några år; jag åkte till Nya Zeeland efter studenten och hon till Belgien, sedan blev det Norge och Skottland för mig och Island för henne, och så läste vi båda vidare men i helt olika städer, och så vidare. Tack vare Facebook fann vi varandra igen för en del år sen, och så fick vi barn med några månaders mellanrum, etc... Så roligt att återknyta kontakten ♥

Nä, hörrni, nu hörde jag att dörren öppnades så jag får väl kliva upp och göra mig nyttig genom att packa upp maten. Ha en riktigt skön helg så hörs vi snart igen!

Tårtfat - Budget eller lyx?

Maj och juni brukar vara månader då det radas upp festligheter, och då vill man ju gärna duka upp fint. Två nyheter på tårtfatsmarknaden är Lagerhaus marmorfat för 399 sek och Rörstrands Mon amie , designat av Marianne Westman, som säljs lite rabatterat för 627 sek. Hela Mon amie-serien är i mitt tycke så oerhört vacker, men Lagerhaus variant är också fint.

Vill ni komma undan riktigt billigt så kika här på ett tårtfat som jag pysslade ihop för några år sedan - för nästan inga pengar alls!

Helg igen, och vi får besök av Matilda som kommer med två av tre barn och stannar några dagar. Senaste tillskottet till familjen föddes i januari så henne har vi inte fått träffa ännu- ska bli sååå mysigt med en bebis här:) I somras kikade hela familjen förbi då vi precis fått nycklarna till huset och ännu inte flyttat in, så det ska bli roligt att få visa hur det ser ut nu. Jag har varit sådär löjligt galet trött hela veckan så det känns bra att det händer lite:) Hoppas på bra väder så att vi kan vara utomhus en del.

Önskar er en fin fredag!

När vänskapen tar slut

vi har ju de senaste åren bott i en liten lya på 58 kvm och därför har behovet av adventsljusstakar inte varit så stort. Inte för att huset är enormt direkt, det är egentligen rätt litet för att vara ett hus, men när jag i slutet av november packade upp våra julsaker så visade det sig att vi inte ägde en enda elektrisk ljusstake som inte var en "fristående stjärna". Så det kom upp på inköpslistan. Jag har länge dragits till dem som är klädda i fårskinn, tycker att de ser så mysiga ut, men de jag sett har varit onödigt dyra för en månads användning per år. 

Men så Rusta, min kära budgetfavorit, de levererade igen! Hittade denna ovan där för cirka 300, och den ger ett så fint sken om kvällarna! Härligt! Den tjusiga vasen kommer från Rif Design via Lakewood Living som har ett fantastiskt kundbemötande! (nej,inte sponsrad) Älskar bra kundservice och kan absolut rekommendera att handla därifrån, de har så mycket fint!!

Den här hösten har präglats av saknad. Kanske är det för att vi flyttat till ny stad och allt är så nytt och obekant att jag längtar efter det trygga? När ett kärleksförhållande tar slut så vet de flesta att det känns ledsamt, folk förstår och man pratar oftast öppet om det. Men när en vänskapsrelation är över så blir det bara tomt, trots att det säkert många gånger är lika starkt som att avsluta ett förhållande till en livspartner. För några år sedan så tog det slut (i brist på bättre ord) med en kär vän. Det var inget dramatiskt som hände, vi bara utvecklades så himla olika att det till slut inte gick. Två personligheter som tidigare kunnat skoja om olikheterna, men som till slut bara skavde. Från att ha bott på nån kilometers avstånd, hängt på puben så väl som i skogen och i tv-soffan. Haft "middagslag" där vi turades om att bjuda hem varandra på middag eftersom det är roligare att laga mat till två, delat varandras hemligheter och såväl glädje som sorg. Peppat varandra när studierna varit tuffa. Rest tillsammans på minsta möjliga budget och fnissat åt galna amerikaner på spökjakt och missat att guideboken var så gammal att det enda matstället på flera mils omkrets var nerlagt... Skickat små hälsningar och presenter som landat i lådan när det som bäst behövts. Skrattat ihop. Och kanske framför allt varit varandras största supporters när det varit tufft. Aldrig mer än ett samtal bort även när livet sedan tog oss till olika platser rent geografiskt.

När sedan vänskapen förändrades och tog slut så hände det så mycket annat i mitt liv att jag inte hann sakna. Då var det också så tydligt varför det var som det var. När vänskapen tog mer än det gav. Men nu, flera år senare, så slås jag av hur viktig den relationen ändå var när det begav sig. Hur tomt det har blivit sen dess. Tidigare skickades det mail, om inte varje dag så varje vecka. Oftare när det behövdes, ibland på en minut. Mail om de små och stora sakerna, stöttning och ibland även lösningar. Vykort i brevinkastet med ett peppande meddelande på. Ständigt planerandes nästa aktivitet ihop, om det så bara var att visa den andra senaste favoritstället. Vad jag saknar det som var bra! Om kärlek som tar slut kan man hitta miljoners låtar. Men när vänskapen tar slut blir det bara tyst...

Lucia

Hemma hos vännerna

Stämning... Förra söndagen var vi bjudna hem till Johan och Frida och lille Valentin på mysig adventsfika med massa gott, bland annat Fridas såå goda saffranskladdkaka. Kan man annat än gilla den här tiden på året med så mycket värme? Dessutom bor de i ett väldans fint hus, rena himmelriket för en inredningsnörd som undertecknad. Tänk er ett gammalt rymligt trähus från början av förra seklet, lite "snickargården" över det hela, men så fräscht och fint och mysigt. Då vet ni hur de bor:) Imorgon är det vi som får öppna vårt hem, denna gång för en grannfamilj som kommer hit på lite adventsfika. Vi har barn på samma förskola så det kändes lägligt. Är en aning nervös, tänk om det blir knäpptyst och jättestelt? Det är väl det svåraste med att flytta till ny stad, att lära känna nya människor. Men ja, då får vi väl sitta där och stirra på varandra helt enkelt:-) Fortsatt fin kväll till er!

Vive la France!

Julstämningen börjar infinna sig och nu har årets första hyacint tagit plats i den lilla krukan från tennet.

                                                   Bonjour mes amis! 

Dags att damma av den obefintliga skolfranskan för om några dagar bär det av till Paris! Jag har varit där ett par gånger tidigare men för killarna blir det första gången, och Maxen har pratar mycket om eiffeltornet och att han vill se det så då fick det bli dit resan går. Jag har bara varit där om sommaren tidigare så det ska bli jättekul att se staden i julskrud. 

Helgen har varit bra med ett intressant möte som kanske kan ge lite ny inspiration på min livsväg som ju kantats av sjukdom de senaste åren. Även trevligt besök då Anna med familj ju fick ställa in förra helgen och istället kom och spenderade söndagen med oss. Vi hängde bl.a. i lekparken med våra fyraåringar som ju känt varandra hela livet och dessutom föddes nästan samtidigt, käkade våfflor och fikade på pepparkakor, och som vanligt kändes det väldigt avslappnat att ses även om det kan dröja månader mellan gångerna.

Nu på förmiddagen dyker min pappa/Max morfar upp hos oss. Han ska vara i Göteborg i ett annat ärende senare i veckan och snällt nog kommer han hit och hjälper oss med vårt sovrum som för närvarande ser helt galet ut med en halvtapetserad vägg (vi tog bort en stor platsbyggd garderob och monterade upp en ny på en annan vägg och då var ju plötsligt bara halva väggen tapetserad...) och de andra väggarna har någon konstig struktur som ser ut som jag vet inte vad. Allt annat än harmoniskt alltså, så det ska bli härligt när det blir klart. 
På återseende!

Full fart

För ett tag sedan köpte jag en evighetskalender från Lagerhaus som jag är så nöjd med, men om jag inte gjort det så hade den här varit ett alternativ. Urban cube calendar av Jollygoodfellow har förenklat den klassiska kubkalendern, ni vet den där med månader och år på, till en med enbart siffror. Den hittas hos Nordic Design collektive där formgivare samlas för att sälja sina alster. Väl värt ett klick om ni inte kikat in tidigare.

Helgen bara rusar förbi! Igår kom Frida och lille Valentin hit och hängde med oss hela eftermiddagen. Förutom att Frida är klok som en bok så har hon ett stort hjärta och skön humor så det är alltid trevligt att ses, och lite gos med den sötaste ett och- etthalvtåringen missar jag ju inte:) Sedan kom deras J förbi och skulle hämta upp sin familj, så då fick han också se huset. Idag blev det inköp av byggmaterial till badrummet som ju får en helrenovering, samt lite shopping för mig och Max, och imorgon kommer Maxens kompis och vapendragare A hit med sin mamma. Jag är lite svältfödd på socialt umgänge den här hösten så jag njuter!

Ett litet krypin

En liten smygkik på kojan jag gjort iordning här hemma, ni ska få se hela snart. Max och gästande barn har fått ett eget litet krypin i vardagsrummet och jag håller på att inreda mjukt med kuddar i form av moln (från Ikea) och pingvin (Habitat), och nu har de fått sällskap av en kaninkompis också. Förhoppningsvis hittar jag fler i samma stil. 

Helgen har varit jättebra även om det känns att vi åkt nästan hundra mil på ett par dygn. För ett år sedan hade det aldrig gått att genomföra, jag var i alldeles för dåligt skick, så det är en enorm seger. Välbehövligt! Jag har vänner jag gärna träffat i Sthlm, men med noll framförhållning och så lite tid så blev det inte att jag hörde av mig till dem. Men vi lyckades få till en träff med min barndomskompis Christoffer och hans man, väldigt kul att ses igen, det hinner tyvärr gå år emellamn gångerna. Skratt och skvaller blev det såklart:-)

Jag hann till min stora glädje också besöka flera av de butiker som jag gärna velat komma till; Leilas General store i Moodgallerian (Heeelt underbart!), pastelliga paradiset Ladurée där jag som ääälskar macarons fick min dos (hiskeligt dyrt dock, 25 sek styck! Men det är ju liksom originalet så jag ville givetvis prova), Svenskt tenns konceptbutik på Strandvägen, Illum Bolighus som jag ju upptäckte i Malmö förra året men som tyvärr inte finns i gbg, och några till. Eftersom vårt lilla hjärta är den mest hemkära jag vet så frågade han ungefär etthundraelva gånger på dessa två dygn när vi skulle åka hem, men sen upptäckte han att det där med hotell var en bra grej så då frågade han istället när vi skulle dit:) Nu är vi iaf hemma i lugna småstaden igen.

Fin tisdag till er!

En dag i snön

 

 

 

Idag mötte vi upp Anna. Magnus och lille A för korvgrillning och snowraceråkande vid sjön. Det var helt perfekt väder med massor av snö och ändå inte den där bitande kylan som det kan vara. Jag är ju ingen sommarfantast utan när det är som varmast så brukar jag fantisera om sådana dagar som idag och jag kan faktiskt bli lite trött på alla som klagar på snön och vintern. Jag är i alla fall lycklig nu:) Vi åt (ganska kall eftersom vi hade problem med grillen först) korv, drack varm choklad och mumsade på dumlemuffins. Efter att familjen D begett sig hemåt så tog vi en runda till, ut på sjön, och lät Nemibuset rejsa loss ordentligt i snön. Hon var tröttare än tröttast när vi kom hem sen:)

För mig var det verkligen underbart. Jag har haft några väldigt dåliga dagar då jag inte varit utanför dörren, inte orkat vara uppe och äta eller göra något annat. Andningen har varit tung och musklerna lyder inte. Så att komma ut några timmar var guld värt. När man blir sjuk, och då menar jag inte något övergående som förkylning eller så, utan på riktigt, svårt sjuk, ja då blir det nog så att man verkligen lär sig att uppskatta det som för andra är vanlig "vardag". Åtminstone funkar jag så. Sedan, när jag är lite piggare, så glömmer jag ganska snabbt bort det, det är en överlevnadstrategi tror jag...  Just nu är en av mina bloggvänner sjuk, hon ligger på sjukhus och har det inte så kul. Ni får gå in här och skicka lite pepp till henne: Villa Freja

Lantlivet

Bilder: Christer Vallstrand för Lantliv

Underbara bilder på vackert hem! Klassikt inrett som för mig för tankarna till Sundborn och Karin Larsson... Fler bilder finner du hos Lantliv.

Igår var lilla darligen och jag hos springer spanielmatten och hennes familj och Nemi var helt slut efteråt:) Det är ansträngande att vara i en ny miljö med både hundar och människor, men hon var lycklig! Jag knäppte några bilder på lekande vovvar, det kommer nog upp lite senare idag. Och så fint de hade det, riktigt "på landet"-känsla med inredd växthus och stor trädgård med skogen och ängar precis runt knuten så hundarna kunde busa loss som de ville. Springer spanielmatten är dessutom estet ut i fingertopparna och det syntes i huset, sådär mysigt så att man bara vill sitta kvar i deras soffa och aldrig gå hem:)

Och här fortsätter vi att drömma om vår nya lya. Att det ska vara så svårt! December är väl en tid många undviker att sälja och det känns som om även januari går segt. De flesta bostäder som kommer ut på hemnet ligger för off för mig numera, jag behöver ha rimligt avstånd till sjukhuset bland annat. Och det är snordyrt! Minsta ställe kostar ju miljoner, vår lilla lägenhet på 58 m2 ligger på cirka en och en halv mille och vi har dessutom dyr hyra på det. Och bor inte ens inne i Gbg. Jag som kommer från pyttelilla stället i Värmland är van vid priser på några hundra tusen och då får man en hel villa. Drömmen är att hitta ett radhus med en liten trädgård till Max och Nemi i ett område där det finns andra barn i Max ålder. Oh well, vi får drömma på...

Ha en fin torsdag vänner! Visst känns det som om veckan knappt hann börja?!:)

Söndagshäng

 

Maxen i sin nya tröja som mormor köpt, den är från Me&I.

Oh vad vi busar! Lek!

Efter en lång dag igår är vi trötta allihop idag, även lilla pälsklingen Nemi som mest sovit och kissat. Vi var hemma hos Anna och Magnus med familj och fick god mat och trevligt sällskap. Max var glad över att få leka med bästisen A och Nemi fick en ny kompis i deras Myra. Myra är över året men då hon är en cavalier så var det alldeles lagon storleksmässigt att busa med henne. Nemi har ju mest träffat grannens fina collie Tim, men han är en jätte i jämförelse och hon var så glad över att få bekanta sig med Myra. Det var underbart att se dem ha så kul ihop, och Nemi fick också träffa deras katt som är hundvan och helt cool trots en busvalp. Vi var inte hemma förrän vid midnatt igen och det är inte vanligt sedan vi fick barn kan jag säga... Både hund och son sov inom fem minuter.

Igår förmiddag var jag på en ögonbottenfotografering och trots att jag är en rätt frekvent sjukhusbesökare så har jag aldrig tidigare varit kallad dit för något icke-akut på en lördag. Tydligen försökte de beta av sina patienter så gott det gick och därför så jobbade de även helg fick jag förklarat för mig. Det gick i alla fall bra, men det tog hela dagen innan jag kunde läsa en normal text, till exempel på tidningsnivå. När jag skulle förklara det för P så sa jag att det var som att klä sig i väldigt smutsiga glasögon. Jag lyckade knappt läsa på livsmedelsförpackningen i affären när jag skulle handla, än mindre en bok. Oh  well, nu är det gjort för den här gången. Men ärligt talat är jag ju såpass mycket på sjukhus/rehab/apoteket att helgen är en skön frizon så jag hoppas jag slipper fler besök på lördagarna framöver. Det kanske låter överdrivet för någon som är frisk, men jag känner att jag behöver en motvikt, en del av livet då jag får vara som alla andra, med hem och familjeliv och umgänge med vänner...

Idag kör vi det lugna stuket och tittar på film, har plockat fram julgrejerna för att inspektera dem innan det är dags att ta fram dem ordentligt.
Ha en fin söndagskväll!
 

Tjuren Ferdinand

 

Ser ni den ljuvligt mjuka valppälsen?:-)

Sen uppdatering i dag, men det har gått  i ett. På förmiddagen kom Max förskolekompis Aksel och hans mamma och lillebror hit. Lillebror är fem månader och ett riktigt litet charmtroll må ni tro:) Jag har fått gosa bebis minsann! Aksels moster har två rottisar så de är vana vid rasen, vilket är skönt då Nemi verkligen blivit en huligan och kommit igång med att bita på allt och alla, och så låter hon som en liten skurk när hon "morrpratar". Det är ju så rottisar pratar, tyvärr misstar en del det för riktiga morrningar. Jag har hört om ägare som bestraffat hunden när den morrat fast den då bara pratat, så sorgligt! 

Vi fikade på saft och kakor och senare blev det lunch och så givetvis en massa lek för killarna. När det var dags för Aksel att gå  hem så var han ledsen och sa till sin mamma att han ville stanna länge. "Men vi har ju stannat länge". Jag vill stanna MERA länge, sa Aksel då:) När de gått så tog det bara någon minut innan Max somnade sittandes i soffan, så trött...

Vi har förresten fått en liten "tjuren Ferdinand" här hemma. När jag skaffade min första egna hund (Lovis) så gav mamma mig ett bra råd. Jo, när man ska ut och rasta valpen och lära den kissa ute så blir det lätt så att så fort den gjort sitt ärende så tar ägaren upp valpen/går in med valpen eftersomd den då är "klar". Men hunden kan ganska snabbt lära sig det att "jaha, när jag har kissat så måste jag gå in" och därför lära sig att hålla sig eftersom det är roligare ute. Så det jag har gjort är att helt enkelt stanna ute en liten stund till och på så sätt sett till att valpen inte kopplar rastandet med att behöva gå in. Det behöver inte alls ta lång tid, bara tjoa runt nån minut eller två, gå en liten lov... Det har funkat bra på både Lovis och Cobra. Men icke på lilla Nemi! 

Nej, Nemi vill nämligen helst inte gå ut alls! Det är kallt och blött och helt enkelt inte det minsta roligt. Oavsett hur skojiga matte och husse försöker vara så vill hon helst gå in igen. Hon sätter sig vid dörren och gnäller så fort hon får chansen. Så hennes belöning för att kissa utomhus är alltså att få gå in:-) Det är som att ha en liten "Ferdinand" som bara vill luuukta på blooommorna... *S* Det sägs ju att vintervalpar kan vara svårare att få rumsrena eftersom de upplever att det är kallt ute, men Cobra hämtade vi ju i oktober, alltså sen höst precis som den här gången, och det var inte alls så svårt att få henne att vilja vara ute. Men lilla Nemi fryser om kala valpmagen och tycker att det är äckligt att gå med tassarna på blöta gräset... Vi får helt enkelt  gosa ihop oss inomhus istället:) 

Imorgon kommer jag att avslöja vem som vunnit de fina kopparna från Rörstrand, missa inte att kika in då!

Sov gott!

Kalasdag

Inatt har vi haft en gäst här; min barndomskompis Ida var nämligen på kurs i Götet under gårdagen. Efter det kom hon hit och det blev mat, lite vin och prat till ganska sent på kvällen. Nu ska hon strax bege sig hem till familjen i Karlstad igen och vi ska väl förbereda oss för festligheter. 

Ja, för Idag är det nämligen kalasdags och Max är bjuden till leklandet för att fira en fyraåring. Varje gång vi ska uppvakta lille Emil så blir jag så nostalgisk. Max allra första födelsedagskalas var nämligen E:s. Min lille kille var sååå stilig (säger väl alla mammor?:-)) och jag kan knappt fatta att han varit så pluttig.

 

Visst var han tjusig i fluga och gubbkeps?:-) Bilderna är tagna i oktober 2010.

Pappa P hade ju glömt av att han har jouren på sitt jobb just när det är kalas så då får systeryster rycka in och vara chaufför/lekkompis. Vis av förra gången när Max var på leklandet och tyckte att det mesta var lite för läskigt så är det bra med en busig (barnslig!) moster att hålla i handen. Kanske, kanske han vågar leka lite i bollhavet...? Men framför allt ska vi såklart se till att E får världens roligaste kalas!

Dessert : Chokladfondue

Kärlek och choklad, det är grejer det:-)

 Nu ni! Nu ska ni få höra om en av mina absoluta favoriter när det kommer till efterrätter! Och som den chokladoman jag är så inkluderar det givetvis choklad. MYCKET choklad...:-)

 I helgen som var hade vi middagsgäster, det var Max bästa kompis med familj som var här. Fyra vuxna, två busiga barn och två hundar var nog ungefär vad som fick plats i vår lilla lya:)  Så kommer alltid funderingen på vad som ska serveras, känner ni igen den eller har ni kanske en sån där specialare som ni alltid bjuder på? Den här gången skulle desserten passa till både vuxna och barn och dessutom fick det inte vara glass eftersom lille A tycker att det är "för kallt":-) Det är i sådana lägen jag brukar föreslå chokladfondue och gissa om det var uppskattat hos både stora och små!

 

Det är helt enkelt den perfekta efterrätten, alla kan äta det den har lust med. På sommaren är det underbart med jordgubbar, men nu var det lite fel säsong och vi valde istället banan, äpple, päron och vindruvor. Annat som kan passa är till exempel melon, clementin och kiwi. Vi brukar också söta till det lite extra med "sockerbitar" eller marsmallows *mmm*.

 Och chokladen då?  Jo, den här gången körde vi på mjölkchoklad och mörk choklad från Marabou för att få en ganska neutral smak, vill man ha lite mer sting på det så välj choklad med apelsin eller mint exempelvis. Även toblerone ska tydligen vara en höjdare. Och glöm inte kokosen! Jag gillade inte kokos när jag växte upp men till detta är det verkligen uuunderbart gott!

Gör såhär: 

 Dela frukten i lagom stora bitar. 
Tillsätt grädde i en kastrull och lägg i bitar av chokladen och rör om tills det blir helt slätt. Det ska vara flytande men inte koka. 
 Häll upp såsen i fondueskålen, värmeljuset gör att chokladen inte stelnar i grytan. 
Ta en bit frukt/ godis och doppa i chokladen. Avsluta med att rulla i kokosen. MUMS! 

Är ni fler personer än fonudestickor så funkar det bra att använda grillpinnar i trä också.

Nu vet ni vad ni ska festa på i helgen va?:-)

Hemma hos familjen Rosén - 60-tals hem i tidlös stil

I lördags var vi bjudna på treårskalas hos familjen Rosén som bor i ett 60-talshus nära centrum. De har verkligen lyckats bibehålla stilen som kändes väldigt klassisk och tidlös. Vi hade kameran med oss för att föreviga småkillarna som lekte så fint men jag kunde givetvis inte låta bli att fråga om jag fick ta några bilder till bloggen.

Huset är fantastiskt fint och luftigt och har vad jag skulle kalla för en halvöppen planlösning med fri passage mellan flera av rummen men ändå tillräckligt för att få till en rumskänsla. Familjen har dessutom två jättefina uteplatser att njuta av, varav en nästan helt omgärdad av stora ståtliga enar som skyddade mot insyn. Man märkte att de satsat på design som håller; som bänkskivor i köket i vacker marmor och klassiska fåtöljen Lamino exempelvis. Det var inte på något vis övermöblerat utan väl genomtänkt vilket bidrog till den rymliga känslan.

Tyvärr missade jag att fota den underbara uteplatsen där vi fikade, det var ett riktigt "smultronställe". De hade också platsbyggt ett par stora bokhyllor i en del av ett rum så att man där fick känslan av ett bibliotek, den snygga lösningen tar jag med mig i minnet. Vi anmälde oss genast som spekulanter på huset om familjen Rosén någon gång får för sig att flytta , hehe:) Ja efter besöket där blev vi ännu mer övertygade om att det verkligen är dags att gå vidare till ett nytt boende. Det är både roligt och nyttigt att få komma hem till nya vänner och inspireras av deras stil och inredning.

Klassisk kladdkaka

Jag älskar min stora Mon amie-kopp som idag fylldes med grädde. Bricka: Tine K och koppar med fat: Ostindia.

Idag invigdes då uteplatsen då Johanna och hennes bebis kom över på fika. Jag hade tänkt baka sockerkaka men så råkade jag få syn på "kladdkakeboken" i köket och så blev det en sådan istället. Boken är skriven av Mia Öhrn och har blivit ganska väl använd hos oss genom åren då det finns flera bra recept med. Även om det känts som om regnet legat i luften större delen av dagen så höll det sig torrt och vi satt ute i flera timmar.

Lovis var med och intresserade sig väldigt för vårt fika, fast egentligen är hon så himla kräsen och vill varken ha kaka (ja vi hade småkakor också, utan choklad) eller något annat när det väl kommer till kritan. Försökte bjuda henne på prinskorv igår men det dög inte. Ibland kan hon vägra äta leverpastej en hel vecka medan hon veckan därpå bara äter just pastej och vägrar korv. Knashund:-)

När P kom hem med bilen så åkte vi ut till Stina och hennes butik och hämtade några varor som jag beställt från Ellis corner (Just nu har de fraktfritt!). Bland annat en stor mjukisgris som är ungefär likadan som den som Lotta på Bråkmakargatan har. Kunde inte låta bli, den var så klockren!

När vi kom tillbaka så satt vi ute en stund innan jag började frysa och ville in. Max stannade på utsidan och lekte med bilarna och vi hade dörren öppen så att vi kunde höra honom. Så ropar han på sin pappa: "pappa, KOM ETT TAG!". Peter: "Ja jag kommer snart, jag ska bara prata klart med mamma!". Max: "Men kom bara LITE då!" Haha, det kommer hela tiden så söta saker, önskar att jag kom ihåg att skriva ner det han säger:)

Vi var ju på bebisuppvaktning i helgen, det har kommit en liten tjej till släkten för knappa månaden sedan. Innan vi skulle träffa henne så pratade mormor med Max om att bebisen är så liten och inte kan prata. Sedan hör vi att han berättar för någon om bebisen och så säger han att "bebisen har ingen mun!". Vi stod som frågetecken först och undrade hur han tänkte innan vi kom på att han såklart trodde att det var så att bebisen inte kunde prata eftersom hon saknade en mun... Lilla gubben, vad mycket det är att lära sig här i världen:)

Nu är killarna och hämtar hem mat. Vi var trötta och klockan tickade på så det fick bli middag på det bekväma sättet. Jag har önskat sushi! *mmm* 

Klassisk kladdkaka:

Ingredienser:

100 gram smör eller margarin

2 ägg 

3 dl strösocker

2 1/2 dl vetemjöl

4 msk kakao

1 1/2 tsk vaniljsocker 

1/2 krm salt

 Gör såhär:
Smörj och bröa en form med löstagbar kant, ca 21 cm i diameter.
Smält smöret på låg värme. Vispa ägg och socker ljust och poröst. Tillsätt det smälta smöret.
Blanda mjöl, kakao, vaniljsocker och salt och rör ner blandningen i äggsmeten. Rör försiktigt sönder eventuella klumpar. Häll smeten i formen och grädda i 10-20 minuter  i 200 grader beroende på hur kladdig kaka du vill ha. Obs! Tänk på att det kan skilja en del mellan olika ugnar, jag brukar grädda min i 12 grader ungefär, då blir den alldeles lagom kladdig tycker jag.

Ikea visar DIY

Bild: Pinterest/Ikea

 Jag använder inte Pinterest men jag blev glad när jag hittade ett tips om att Ikea lagt upp sina egna bilder på den sajten. Där kan du kika in om du söker DIY- tips av alla de slag. Jag har precis gett mig i kast med en mindre möbel från Ikea som jag ska försöka få till så att den ser lite roligare ut. Kul att få inspiration till nya hemmaprojekt, för de flesta av oss har väl en del från det blågula varuhuset i vår bostad. Ni som läser Livet hemma-bloggen känner säkert igen en del bilder, jag tycker att det är kanon att de nu samlar tipsen på ett ställe. Här finner ni DIY-IKEA

Idag har jag haft en jättetrevlig lunchdejt med K som gick i min parallellklass en gång i tiden. Vi har inte setts på sisådär 15-16 år men när facebook kom igång så blev vi "vänner" där. Vi har båda snurrat runt en del både inom och utom Sverige under åren (det var delvis tack vare henne som jag hamnade på Nya Zeeland) och nu bor jag i hennes gamla hemstad medan hon nyligen avslutat sin AT-tjänst i en norrländsk stad och går mot nya mål. Vi blev sittandes i solen i flera timmar för att ta igen allt som hänt,  ja till slut stängde caféet och ägaren gick hem:) K visade sig besitta massor av lokalkännedom, hon berättade om byggnader och människor och jag lärde mig massor om min "nya" stad. Det var en energiboost att få träffa henne!

Nu önskar jag er en fin inledning på helgen, på återseende!

"Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag..."

Nyaste tillskotten i vårt kök: muggar och skedar från Green Gate och assietter PIP Studio. Jag märker hur viktigt det är för mig att omge mig med vackra ting, kanske ännu mer när världen känns tråkig och grå.

De senaste dagarna har varit fasligt jobbiga. Jag har varit trött och varenda rörelse har känts som en stor uppoffring. Jag har frusit och känt mig sådär råkall ända in i märgen och fått svepa in mig i varmaste koftorna. Och denna ständiga orkeslöshet. Ja egentligen har det varit så sedan helgen började. Dimmigt och tungt. Jag har inte orkat vara närvarande annat än kroppsligt. Fått ställa in planerade möten. Stannat hemma när familjen gått ut. Sovit och sovit och ändå känt mig alldeles utmattad. Jag har känt mig oändligt sorgsen utan att riktigt förstå varför. Och så ikväll; inser att medicinen inte stämmer i dosetten. Skönt med en förklaring samtidigt som det är oroande att det gör sådan otrolig skillnad i mitt liv. Men nu ska det vända hoppas jag...
 Samtidigt har det varit spännande dagar då jag väntat på att få höra att en bebis blivit född, och så äntligen är han här!  Grattis bloggvärldens finaste Frida Fortissima och hennes J som nu har fått den allra sötaste lille killen!! Det är ett mirakel- varenda gång! Fast jag som bara har ett barn tänker att det måste väl ändå vara lite speciellt den där allra första gången. Alf Henrikssons berömda vers:

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig detsamma mer 

Aldrig passar väl dessa ord bättre än när man blir förälder...

Samma Frida önskade att även den här bloggen ska bjuda på boktips och hur kan jag säga nej till något sådant?:-) Jag har precis sträckläst en bok som snällaste springer spanielmatten budat över till mig. Ett inlägg är på väg! Så mycket kan jag säga som att den boken verkligen gav mig en del viktiga perspektiv att fundera över...

Nu ska jag se om mannen somnat samtidigt som sonen eller om jag kan få lite sällskap här under filten? Just nu längtar jag efter en riktigt god vän och en kopp te och en lång pratstund i soffan. Och att alla tankar som snurrar runt i huvudet ska kännas klarare snart...

Lyckoburken

Min lyckoburk som nu ska fyllas av fina händelser..

Idag fick jag ett telefonsamtal från den nyblivna tvåbarnsmamman i Karlstad. I lördags kom det en liten pojke till dem. Hörde den lille godingen i bakgrunden, tänk att han är här nu! Jag tycker att jag glömt så mycket från den första tiden med Max men när Ida berättade om sömnfördelning och tjafs om vem som får sova mest så minns jag ju hur det var... Att man kunde bli arg på sin man eftersom han minsann fick sova en hel timme mer igår liksom:) Den där tröttheten som gjorde hela hjärnan till mos och samtidigt den enorma lyckan man kände eftersom den efterlängtade lille guldklimpen kommit:)

Fast lillebror var lite mindre än sitt syskon när han kom så det fattades visst kläder i minsta storlekarna. DET var ju ett projekt som passade mig, äntligen fick jag anledning att köpa Littlephant-setet från Lindex! Helt fantastiskt att få gå omkring bland bebiskläderna och det känns nästan otroligt att någon kan vara så liten att han kan bära så små bodysar och byxor:) Jag hittade några plagg som nu är på väg med posten till Karlstad och som förhoppningsvis passar!

På vägen till centrum träffade jag på Springer spaniel-matten. Vi pratade om ditt och datt och jag berättade lite om våra ambitioner och planer för året. Hon är en inspiratör som alltid har små projekt på gång och nu berättade hon att hon via Ulrika Gabriels hemsida funnit idén om en burk för glada händelser. Tanken är att man varje dag ska skriva något bra som hänt på en lapp och sedan lägga det i burken. När ett år gått (eller en månad eller vad man nu vill) så kommer man ha en burk fylld med små lappar som påminner om allt fint som skett. Läs mer om det: "samla dina goda minnen och fina stunder".

Jag gillade verkligen den idén och gick genast hem och plockade fram en tom syltburk. Döpte den till Lyckoburken och har nu skrivit några små lappar. Jag kommer troligtvis inte att minnas att göra det varje dag men så ofta jag kommer ihåg.

Vill någon av er som läser härinne också hänga på med en egen burk? Skriv det jättegärna i kommentarsfältet nedan så kan vi hjälpas åt att påminna varandra!