För ett tag sedan började tygbanners med text på dyka upp lite här och där; både i bloggar och tidningar. De finns t.ex. att köpa hos mokkasin. Rätt fina tyckte jag. Dock kändes priset på mellan 500 och 650 sek en aaaning överdrivet för min del, men nu har Lagerhaus kommit med en variant för den mer rimliga summan av 99 kronor som jag genast högg. Ett tips från mig alltså:) På bilden syns också en glimt av DIY-lampan från House Doctor som hänger över trappan. Den ger ett väldans fint ljus och vi är så nöjda.
Vet inte riktigt vad det var med mig igår, jag var helt slut! Jag sov på väg in till SU, sov på väg hem, släpade mig i säng och var som däckad fram till 22.30 då jag var vaken länge nog att byta om och äta lite, innan jag slocknade igen. Såg knappt mitt lillhjärta alls igår alltså, får försöka vara lite roligare idag:) Önskar er en fin tisdag!
vi har ju de senaste åren bott i en liten lya på 58 kvm och därför har behovet av adventsljusstakar inte varit så stort. Inte för att huset är enormt direkt, det är egentligen rätt litet för att vara ett hus, men när jag i slutet av november packade upp våra julsaker så visade det sig att vi inte ägde en enda elektrisk ljusstake som inte var en "fristående stjärna". Så det kom upp på inköpslistan. Jag har länge dragits till dem som är klädda i fårskinn, tycker att de ser så mysiga ut, men de jag sett har varit onödigt dyra för en månads användning per år.
Men så Rusta, min kära budgetfavorit, de levererade igen! Hittade denna ovan där för cirka 300, och den ger ett så fint sken om kvällarna! Härligt! Den tjusiga vasen kommer från Rif Design via Lakewood Living som har ett fantastiskt kundbemötande! (nej,inte sponsrad) Älskar bra kundservice och kan absolut rekommendera att handla därifrån, de har så mycket fint!!
Den här hösten har präglats av saknad. Kanske är det för att vi flyttat till ny stad och allt är så nytt och obekant att jag längtar efter det trygga? När ett kärleksförhållande tar slut så vet de flesta att det känns ledsamt, folk förstår och man pratar oftast öppet om det. Men när en vänskapsrelation är över så blir det bara tomt, trots att det säkert många gånger är lika starkt som att avsluta ett förhållande till en livspartner. För några år sedan så tog det slut (i brist på bättre ord) med en kär vän. Det var inget dramatiskt som hände, vi bara utvecklades så himla olika att det till slut inte gick. Två personligheter som tidigare kunnat skoja om olikheterna, men som till slut bara skavde. Från att ha bott på nån kilometers avstånd, hängt på puben så väl som i skogen och i tv-soffan. Haft "middagslag" där vi turades om att bjuda hem varandra på middag eftersom det är roligare att laga mat till två, delat varandras hemligheter och såväl glädje som sorg. Peppat varandra när studierna varit tuffa. Rest tillsammans på minsta möjliga budget och fnissat åt galna amerikaner på spökjakt och missat att guideboken var så gammal att det enda matstället på flera mils omkrets var nerlagt... Skickat små hälsningar och presenter som landat i lådan när det som bäst behövts. Skrattat ihop. Och kanske framför allt varit varandras största supporters när det varit tufft. Aldrig mer än ett samtal bort även när livet sedan tog oss till olika platser rent geografiskt.
När sedan vänskapen förändrades och tog slut så hände det så mycket annat i mitt liv att jag inte hann sakna. Då var det också så tydligt varför det var som det var. När vänskapen tog mer än det gav. Men nu, flera år senare, så slås jag av hur viktig den relationen ändå var när det begav sig. Hur tomt det har blivit sen dess. Tidigare skickades det mail, om inte varje dag så varje vecka. Oftare när det behövdes, ibland på en minut. Mail om de små och stora sakerna, stöttning och ibland även lösningar. Vykort i brevinkastet med ett peppande meddelande på. Ständigt planerandes nästa aktivitet ihop, om det så bara var att visa den andra senaste favoritstället. Vad jag saknar det som var bra! Om kärlek som tar slut kan man hitta miljoners låtar. Men när vänskapen tar slut blir det bara tyst...
Sovrumsfönstret tidigare denna dag. Stjärnor i kruka såväl som på fot. Det enda som saknas är snön. Jag älskar verkligen snö, få saker som är så vackert, och jag beundrar avundsjukt bilder från bloggare längre norrut dit snön kommit.
Maxen slocknade innan 18 igår och var sedan omöjlig att väcka så han fick sova för natten. En väldigt lugn kväll blev det med hemmagjord pizza, Ernst på tv (älskar!) och några paket inslagna för kalendern. Tidigare år har han ju fått ett paket om dagen, allt upphängt på sin stora Mailegtomtekalender, men jag hade inte riktigt ork till det den här gången. Det blir mest en massa småsaker som vi ändå inte har plats för. Istället så har jag knutit fast en chokladbit för varje dag, och så några småpaket då och då som jag "ramlat över", som en liten lampa i form av en snögubbe, ett minipussel (Maxen älskar att lägga pussel), etcetera.
På varje adventsöndag så får han en större present, som nu på söndag då det blir en stor förpackning lego som ska byggas ihop. Egentligen hade jag köpt filmen Frost och tanken var att bygga ihop en egen liten biosalong här hemma med biljett och lite popcorn och godis och allt som hör till, och så skulle vi titta på den tillsammans. Tyvärr var inte vår dvd med på planerna för den gav upp för någon vecka sedan, typiskt! Att se den på datorn blir ju inte alls lika kul... Så det får bli legobygge istället.
P tar med sig Lovis hit på vägen hem från jobbet då C ska på kurs, och i helgen blir det full fart med Lisebergsbesök med syster och hennes familj bl.a, det vill säga; inte mycket datortid. Jag håller på med ett svar på en inredningsfråga jag fick här i bloggen, så det kommer nog upp iaf. Önskar er en fin 2:a adventshelg!
Belysning är verkligen inte min grej, jag är inte så bra på att hitta snygga och vettiga lampor. Alltså, jag vill ju gärna se någonting såklart *goes without saying*:-) .men jag har sällan koll på exakt vad jag vill ha för lampor hemma. Tyvärr, för det gör ju massor för intrycket med rätt ljus och helst en någorlunda fin lampa också. Har hört att man ska satsa på minst sju ljuspunkter i ett rum, så där har jag en del att jobba på. Det saknas rätt mycket belysning överallt utom i Max rum och köket och det märks nu när det blir mörkt hyfsat tidigt.
Ett ställe där det känns prioriterat är i trappan, det vill säga vägen från hallen på övervåningen ner mot hallen på entréplan. Svårt att hitta något som både ger ljus och är snygg på en sådan yta. Nu tror jag att vi träffat rätt med House Doctors DIY-lampa, eller DIY glass ball pendant lamp som den heter. Den inköptes igår och så får vi se när P lyckas få ihop den- för det känns way over my head. Är du nyfiken på hur den ser ut så kika här.
Nu är det hämtning på förskolan, det regnar som tusan ute så det tar emot lite att gå iväg, men jag vill ju ha hem mitt lilla hjärta förstås:) Fin onsdag till er!
Det första man ser när man kommer upp för trappan till övervåningen är det här. Den härligt röda stolen Hedda fick jag i julklapp av mina syskon för några år sedan och äntligen har jag en bra plats till den. Färgen livar upp den annars ganska ljusa hallen, och den är dessutom skön att sitta i. Här har jag också ställt ljusstakarna från Tove Adman som jag föll så stenhårt för när jag för första gången såg dem hemma hos min fina vän Anna. Och nej, tyvärr är det inte alltid färska snittblommor i vasen, men ibland i alla fall:)
Bokhyllorna som skymtas är Ikeas Billy som vi satt tillsammans och nu har jag äntligen fått lite ordning på böckerna. Förut hade vi absolut ingen plats så Maxens barnböcker blandades med min faktalitteratur om hundar och hundträning och så fort en bok skulle ut eller in i skåpet så ramlade typ hälften i golvet... Jag skulle vilja färgmatcha för det är så snyggt, men lite för opraktiskt, så istället står deckarna för sig, inredning för sig, etc.
Vi fortsätter att komma in i rutinerna här i nya staden. Max har hittat en kille på dagis som han väldigt gärna vill leka med, det är en lite äldre pojke (5 år) som är lugn och cool på något vis, det kände jag också när jag var med på inskolningen. Vissa utstrålar någon slags självsäkerhet som gör att de inte måste förhäva sig, det märks ändå. Igår när jag hämtade honom så frågade jag om han lekt något med den här killen, Eddie, då. Nej, blev svaret, "för han leker mest med Gustav så därför kunde jag inte leka med honom." Jag försökte trösta med att han är ju så ny än och det är klart att det känns lite speciellt i början innan man kommit in i gänget ordentligt. Men det är inte lätt, som mamma till en sådan försiktig kille vill man liksom göra allt för att han ska få vara med, men jag försöker vila i att han inte verkar ledsen när han berättar, han mest bara konstaterar att det är på ett visst sätt. Men det känns ändå i hjärtat den där oron...
