När vänskapen tar slut

vi har ju de senaste åren bott i en liten lya på 58 kvm och därför har behovet av adventsljusstakar inte varit så stort. Inte för att huset är enormt direkt, det är egentligen rätt litet för att vara ett hus, men när jag i slutet av november packade upp våra julsaker så visade det sig att vi inte ägde en enda elektrisk ljusstake som inte var en "fristående stjärna". Så det kom upp på inköpslistan. Jag har länge dragits till dem som är klädda i fårskinn, tycker att de ser så mysiga ut, men de jag sett har varit onödigt dyra för en månads användning per år. 

Men så Rusta, min kära budgetfavorit, de levererade igen! Hittade denna ovan där för cirka 300, och den ger ett så fint sken om kvällarna! Härligt! Den tjusiga vasen kommer från Rif Design via Lakewood Living som har ett fantastiskt kundbemötande! (nej,inte sponsrad) Älskar bra kundservice och kan absolut rekommendera att handla därifrån, de har så mycket fint!!

Den här hösten har präglats av saknad. Kanske är det för att vi flyttat till ny stad och allt är så nytt och obekant att jag längtar efter det trygga? När ett kärleksförhållande tar slut så vet de flesta att det känns ledsamt, folk förstår och man pratar oftast öppet om det. Men när en vänskapsrelation är över så blir det bara tomt, trots att det säkert många gånger är lika starkt som att avsluta ett förhållande till en livspartner. För några år sedan så tog det slut (i brist på bättre ord) med en kär vän. Det var inget dramatiskt som hände, vi bara utvecklades så himla olika att det till slut inte gick. Två personligheter som tidigare kunnat skoja om olikheterna, men som till slut bara skavde. Från att ha bott på nån kilometers avstånd, hängt på puben så väl som i skogen och i tv-soffan. Haft "middagslag" där vi turades om att bjuda hem varandra på middag eftersom det är roligare att laga mat till två, delat varandras hemligheter och såväl glädje som sorg. Peppat varandra när studierna varit tuffa. Rest tillsammans på minsta möjliga budget och fnissat åt galna amerikaner på spökjakt och missat att guideboken var så gammal att det enda matstället på flera mils omkrets var nerlagt... Skickat små hälsningar och presenter som landat i lådan när det som bäst behövts. Skrattat ihop. Och kanske framför allt varit varandras största supporters när det varit tufft. Aldrig mer än ett samtal bort även när livet sedan tog oss till olika platser rent geografiskt.

När sedan vänskapen förändrades och tog slut så hände det så mycket annat i mitt liv att jag inte hann sakna. Då var det också så tydligt varför det var som det var. När vänskapen tog mer än det gav. Men nu, flera år senare, så slås jag av hur viktig den relationen ändå var när det begav sig. Hur tomt det har blivit sen dess. Tidigare skickades det mail, om inte varje dag så varje vecka. Oftare när det behövdes, ibland på en minut. Mail om de små och stora sakerna, stöttning och ibland även lösningar. Vykort i brevinkastet med ett peppande meddelande på. Ständigt planerandes nästa aktivitet ihop, om det så bara var att visa den andra senaste favoritstället. Vad jag saknar det som var bra! Om kärlek som tar slut kan man hitta miljoners låtar. Men när vänskapen tar slut blir det bara tyst...