Hej tomtegubbar!

De här två är de enda tomtarna som är garanterade en plats här i vårt "casa" varje jul. I år faktiskt de enda tomtarna som är framme alls. Min mamma har i många år samlat på Jie keramiks julfigurer och det har visst smittat av sig för jag gillar dem också mycket även om det knappt kan kallas samling när man bara har två:-) Nu står de på byrån i hallen på övervåningen och väntar in julen.

När jag skrev rubriken så mindes jag plötsligt ett tillfälle för många år sedan. Min mormors syster hade gått bort (de stod varandra väldigt nära trots att mormor blev bortlämnad tidigt och växte upp hos en fosterfamilj, så det var sorgligt) och vi åkte ner hit till Göteborg för begravningen. Detta var strax innan jul. Efter kyrkan så samlades alla hemma hos mammas mosters enda barn, en son, och hans familj. Sonen var lärare och frun professor och jag hade alltid upplevt dem som väldigt stela och högtidliga. När alla anlänt så serverades något att dricka och så höll sonen ett kort tal där han pratade lite om sin mamma, och sedan höjde han glaset och sa att vi skulle sjunga tillsammans i hennes minne. Jag minns att jag var helt inne på nån högtidligt psalm och blev väldans förvånad när sonen och hans fru klämde i med "HEJ TOMTEGUBBAR SLÅ I GLASEN OCH LÅT OSS LYCKLIGA VARA!" :) Sedan förklarade de att det passade in så bra, hon var så glad och stark trots många svåra händelser ("med mycket möda och stort besvär") där hon bl.a. lämnade sin man som inte var så snäll, något som inte var så vanligt att göra på 40-talet, hur hon skaffade körkort tidigt och var med och startade upp en Rfsl-förening på orten där hon bodde. Numera tänker jag alltid på det när jag hör den sången, och hur man inte ska ha så förutfattade meningar om folk för de kan överraska en:)

Om en stund ska jag hämta Maxen som tar jullov idag, flera veckors ledigt ihop ska vi ha hela familjen. Det borde ju firas på något sätt, få se om jag kommer på något. Ses!