Nu är det jul igen (eller kanske inte riktigt än, men...)

Nu kanske ni undrar om jag tappat det helt eller vad det handlar om, men jag har faktiskt idag börjat med lite "julshopping". Vill påminna er som liksom vi gärna anammar traditionen att välja pepparkakor från Göteborgs pepparkaksbageri att nu är det dags att beställa. Hur avlägset det än känns så är det nu man får passa på  om man vill ha några godingar vid jul. Och jag som annars är sådär lite halvförtjust i pepparkakor annars bara älskar dessa krispigheter. Så idag har jag lagt årets beställningar.

Dessutom har jag shoppat hem ett adventsljus från Tine K. Dessa har funnits i några år nu och jag tycker att de är så snygga så nu när Ellis corner kör fraktfritt (sista dagen idag!) så passar jag på. Med koden LINDABLOM får man 20 % på köpet så jag slog till när jag ändå var igång så att säga:) Men sen får det räcka för ett tag. Jag älskar i och för sig tiden innan jul då alla ljus lyser upp i mörkret och där dofter och smaker blandas. Men nu ska det först vara höst och allt vad det innebär. En sak jag verkligen saknar hemifrån är alla marknader som hålls om hösten i varenda by värd namnet i Värmland. Fast vi säger inte "marknader" utan "marken" (med betoning på första stavelsen) eller marten. Det är så mysigt att strosa runt bland alla stånden, kanske köpa lite godis, småprata med bekantingar... Härnere har jag aldrig upplevt samma sak, även om det finns marknader här också. Men kanske är det för nära till Götet, behovet av en marknad/samlingsplats finns nog inte på samma sätt här? I förra staden vi bodde i så hade de marknad ett par dagar om året, men då på fredagar vilket är helt idiotiskt eftersom de flesta människor jobbar då. När klockan blir eftermiddag och folk väl slutar så packas allting ihop. Så det kändes alltid som rätt avslagna tillställningar.

Just nu är det dock inte marknader som det funderas på i mina hemtrakter, det är snarare vattnet som är angeläget. Det är nämligen översvämningar i Kristinehamn med omnejd och än verkar det inte ha slutat regna. Nu får vädergudarna gärna rycka in!

Här i vår lilla stad fortsätter inskolningen för Max och idag känns det bättre. Det har varit kämpigt, och i fredags var det meningen att han skulle klara av en timme där själv mellan att jag gick och att hans pappa kom för att hämta, men det visade sig vara för optimistiskt för han storgrät när det närmade sig avsked så vi lade om planerna. Han är ju en försiktig och blyg kille och även om personalen gärna sett att vi körde med det som kallas för föräldraaktiv inskolning som då inneburit att han skulle gå där själv från och med idag så gick vi på magkänslan som säger att han behöver ha oss där även denna vecka. Det är en stor omställning mot att gå på den lilla waldorfförskolan han tidigare gick på, och den här sommaren har varit full av prövningar; först jag som var bortrest i flera veckor, vår hund som dog och all sorg runt det och så en flytt till en helt ny plats och en ny förskola, och det är stort för alla och extra mycket när man är fyra år och funderar mycket på saker och ting... Men idag var han gladare när han kom hem och bubblade på om allt han gjort. Så härligt att höra. Det värmer verkligen gott i mammans oroliga hjärta:)

Hemma hos mamma

 

 

Mina föräldrar har nyligen gjort om hela köket, från golv till tak, och jag tycker att det blev så fint. Det är mycket vitt, med lite svart här och där, som på t.ex. kaklet och köksbänkarna. Det blev inga helhetsbilder då jag bara hade med fastobjektivet upp, så ni får hålla till godo med detaljer. Den runda spegeln är ett loppisfynd och byrån med rosknopparna (också det ett loppisfynd för ynka 150 kronor) har ni kanske sett innan för den målade jag om och fixade till och skulle egentligen ha i huset. Men det har blitt ståendes i Värmland och nu får det stanna där det passar bäst:) Ser ni förresten den söta ljuslyktan i Ernst design; "I det enkla bor det vackra". Kuddarna med hjärtan på är nyblom & Kollen.

Vi har haft en långhelg i Värmland då vi firat födelsedagar i flera dagar kan man säga. Maxens gudmor Jossan kom med sin familj och det blev korv och tårta och fiskdamm och lek som sig bör en sådan dag. Själv blev jag alldeles betagen i lille J, 2 år, som jag inte sett på superlänge (blev ju sjuk när vi skulle hälsa på dem i julas) och han har blivit så stor! Ett riktigt energiknippe med massor av humör, och att se honom när han fick fiska upp en påse ur "dammen" var jättekul- han kunde knappt tro att det hände!:-) Nu vill jag också ha en liten J:)

Vi har också umgåtts med farmor och besökt henne då hon nyligen  flyttat in på ett boende (Nemi gjorde sig väldigt hemmastadd där, efter ungefär en minut så hade hon hoppat upp i soffan och traskade omkring där och letade efter något tuggbart...), brorsan och Carro var hemma hos mamma och åt med oss varje dag - de har ju en liten dvärgpincher som inte alls förstod att Nemi baraaa ville vara snäll:-P - och Max hade fullt upp med att leka och busa. Han var också med morfar på den årliga traktormässan i Alster, ett ställe som jag ofta besökte som barn. Minns mest att de hade god korv där:-) Nemi har fått rejsa av sig på stranden flera dagar i rad och haft det hur bra som helst.

Vi kom tillbaka sent igår kväll så idag är både jag och Nemi trötta och gör mindre än minst. Nu återstår bara ett firande till så är Max födelsedag "överstökad" för i år, så jag planerar inför helgen och logistiken. Man kan väl konstatera att om det inte var helt uppenbart förut att vi snarast måste hitta annat boende så har förra veckans lilla kalas verkligen gjort det tydligt. Vi hade inte ens stolar nog till gästerna, klappstolarna står i förrådet på grannorten... Lokalen vi hyrt inför helgen är dessutom inte så stor så nu har vi beställt något som förhoppningsvis ska roa de små gästerna...

Ha en fin måndag, hörrni!

Ernst Kirchteiger design

Bilder: ABE DESIGN

När jag var liten hade vi en tavla på väggen i vardagsrummet. Den föreställde en spåkvinna/häxa någonting, och jag minns hur jag brukade titta på den med stora ögon. Den var fängslande och min absoluta favorit bland de tavlor vi hade hemma. Ja såpass att jag faktiskt tog med den när jag flyttade hemifrån. Konstnären var inte speciellt känd, min mamma köpte tavlan när han på 70- talet hade en utställning i Folkets hus i vårt lilla samhälle. Han jobbade senare på Ikea och varje gång vi var där och passerade namnen på personalen så pekade mamma och sa "titta, det är han som målade den där tavlan!". Att han helt plötsligt skulle dyka upp i tv och bli känd i hela landet hade vi dock inte räknat med. Barfota dessutom:) Numera räcker det med att säga hans förnamn så vet alla vem man menar, och det verkar som om man antingen är med honom eller emot honom. Ingen är neutral:)

När jag var på Nice i Örebro nyligen såg jag en del produkter jag inte sett tidigare ur Ernsts sortiment. Framför allt uppskattar jag att man kan kombinera några av dem, som bordstabletten i galvaniserad plåt och ljusstumparna i olika höjder, så bra det blev! När man inte sitter till bords går det perfekt att använda ljusstumparna till annat också, som att placera  dem i ett ljustråg. Det är nämligen magneter under dem som så fiffigt gör att man lätt sätter dem där man vill. Inne i butiken hade de dukat upp så snyggt och jag blev faktiskt riktigt inspirerad, för det såg så läckert ut med ett ljus vid varje tallrik. Det syns tyvärr inte jättebra på bilderna, men jag kan lova att det var fint i verkligheten! Dessutom gillade jag de gråa servetterna med citat av Ernst himself, ångrar att jag inte köpte ett paket och dukade med vid lämpligt tillfälle. 

Och nu har jag precis lärt mig att det finns en specialbutik minsann, en Ernstbutik.  Den enda i landet som enbart säljer hans produkter tydligen. Den ligger i Väse, mellan Karlstad och Kristinehamn, för den som har vägarna förbi. Deras hemsida: ABE Design

Laban, Lilla Anna & Tummen

 

 

Via Linda Blom så hittade jag till Svenska smycken som gör de allra ljuvaste kreationer. Värmland kommer alltid att vara hemma för mig, även om det nu är åtta år sedan jag flyttade hit ner till kusten, och jag vill gärna uppmärksamma värmländska företagare som gör det där lilla extra. Min absoluta favorit hos Svenska smycken  är kollektionen Laban där man finner karaktärerna Laban, Lilla Anna & Tummen som ju är skapade av Inger och Lasse Sandberg som också kommer från just Värmland. Här hemma läser vi ofta om spöket Laban och om lilla Anna och långe farbrorn och charmigare figur än det lilla mörkrädda spöket får man leta länge efter:)

 Kvinnorna bakom Svenska smycken, Gerd från Charlottenberg och Anna från Väse, är utbildade guldsmeder och dessa vackra skapelser är alltså så långt från bijouterier som man kan komma, de är gjorda i äkta silver och guld. Så fina!

 Svenska smyckens hemsida.

Julidag

Idag har vi besökt handelsträdgården och köpt blommor. Dessa fina petunior gick för fyra kronor stycket. De ska planteras så fort vi kommer hem igen.

Ja som ni kanske förstått är det i Värmland vi hänger dessa dagar. Alltid lika "spännande" att komma hem till föräldrarna, man vet liksom aldrig vad som väntar. Den här gången var det en tatuerande dansk och en kampsportare som bodde i extrasängarna...:) Även om jag tycker att man ska vara gästvänlig så har det som vuxen lett till att jag tycker att det är oerhört skönt att kunna stänga och låsa om mig. 

Under min uppväxt var det nämligen alltid folk här, det var grannar, släktingar, vänner... Telefonen ringde oavbrutet och jag avskydde det, kände ofta att jag bara ville ha det tyst och lugnt hemma. Därför älskar jag att vara vuxen och bestämma själv. Med detta sagt så kan jag visst uppskatta att det händer saker när vi är hos mamma, det finns nästan alltid någon här att prata med och Max har väldigt roligt. För mig är största skillnaden att nu kan jag välja det på ett annat sätt.

Vi har haft lite otur med sjukdomarna. P var till doktorn och fick diagnosen streptokocker och när han började känna sig bättre av antibiotikan så blev jag hängig, förkyld, huvudvärk. Det påminner lite om när man flyger och får lock i öronen och huvudet känns lite "konstigt". Men vi har i alla fall försökt göra några små utflykter för Max skull. En av dem ska jag tipsa om i veckan som kommer.

 Idag har min farmor varit här på söndagslunch, även Jonas och Caroline och lilla Pixie kom. Just nu är Maxen och morfar ute på landet och åker traktor, det måste man ju göra när man är här:) Jag har börjat klura lite på presentationen jag ska skriva i den kurs som jag just börjat gå hos Emelie. Vi pratade tidigare om att kanske åka ut till skärgården nu ikväll men jag mår inte så bra så vi hoppar det för nu. Men varmt och soligt är det nu, riktigt semesterväder! Fin fortsättning på helgen önskar jag er!

Dregen med flera gästar Värmland

För er som befinner er i Värmland denna sommar vill jag uppmärksamma att ett gäng artister uppträder på olika platser för att samla in pengar till Bryggan. Dessa är Pernilla Andersson, Dregen, Titiyo, Nisse Hellberg, Svante Thuresson. Inga dåliga namn alltså, jag som gillar Pernilla Andersson mycket skulle med glädje sett dem men tyvärr är det lite dåligt tajmat i datum och orter för min del. Förhoppningsvis är det många andra som har möjlighet att gå och förutom att få se delar av landets mer kända artister så stöttar man dessutom Bryggan.

Om Bryggan:

"Bryggan Karlstad är en ideell förening som arbetar för barn och unga vars föräldrar är/varit frihetsberövade genom Kriminalvård (fängelse, häkte, fotboja mm). Bryggan Karlstad tar emot barn och unga från hela Värmlands Län." (Från hjälpturnéns hemsida)

Mer om Bryggan, artisterna och turnéplanen finner du här. 

Minigolf vid Näset

Den här bloggen startades med ambitionen att vara mestadels inriktad mot inredning. Det är fortfarande min plan men just nu blir det väldigt lite sådant och istället rätt mycket vardag och "vi har semester-inlägg" märker jag.  Ja pausbilder kan man nog kalla det:) Kanske blir det istället lite inspiration till andra sommarlovslediga små och stora?

Ikväll har vi varit nere på Näset och spelat minigolf. Max för allra första gången.

Han var så nöjd med sin insats, även om han föredrog att flytta bollen med händerna eller fötterna istället för med klubban, men när man är tre år så är det okej:) Näset är himla trevligt med en beachwolleybollbana  och en fin lekplats bland annat. Och så ett fik i det gamla pumphuset.

Där finns också en staty av Agneta Andersson, känd kanotist som tagit en del medaljer i både OS och WM och även vunnit bragdguldet. Hennes moder/hemmaklubb har sin anläggning vid Näset.

 

 Max och morfar vid bryggan:

Sedan bar det av hemåt för att äta bakad potatis till middag och efter det så somnade M alldeles ovaggad vilket sällan händer annars. Hemma hos mamma och pappa är man rena nattugglan om man är vaken efter 22 så här sitter jag alena och bloggar lite samtidigt som jag kikar på Kommissarie Lewis som sänds i nya avsnitt just nu. Sov gott mina damer!

I de Värmländska skogarna har jag min plats..

Bäcken. Den vackraste. Nu alldeles igenfrusen men på somrarna full av liv.

Det finns vissa platser som betyder lite extra. Ställen dit man gärna längtar och där bara varandet ger själen ro. På "min" plats har jag spenderat många somrar och helger under min uppväxt. Jag har klappat korna och hjälpt till med hönsen. Jag har firat jul där, åkt hölass, lekt i trädgårdar, Firat roliga midsomrar med darttävlingar och massor med mat, varit på bröllopsmottagning i trädgården och studentfirande i potatislagret. Jag har traskat runt i skogarna för att leta svamp, blåbär, vitsippor eller bara för att få andas in den friska luften.

Där finns det, och har funnits i hela mitt liv, människor som är viktiga för mig. Men även utan att träffa någon så mår jag bra av att bara finnas där. Det kan numera dröja lång tid mellan gångerna men när jag väl kommer dit så infinner sig alltid friden inom mig...

Älskade ungen hade längtat efter att få åka traktor! En röd! Så det var stor lycka när han och morfar rullade iväg... Huset ni ser i bild är det mina farföräldrar byggde när de lämnade över gården. Tyvärr bor ingen i vår släkt där längre.

Jag passade på att ta en liten promenad under tiden...

Vissa hus är inte bara hus, de är verkligen hem! Jag vet inte hur gammal huset är, men 300-400 år gammalt gissade min farmor på när jag frågade. Farmors familj har bott i den lilla byn i många generationer men just det här huset (med tillhörande gård) köptes av hennes farföräldrar. Sedan så har det ärvts vidare inom släkten. Här har människor fötts, levt, fostrat barn, arbetat hårt, älskat och somnat in. Numera bor här min farbror med sin familj. Det finns inga kor eller andra "lagårdsdjur" kvar, men väl katter, hund och hästar.

Jag var där under påskhelgen och även växthuset var en aning helgpyntat som ni ser.

Vid den här stenen har jag lekt många många gånger och var ett favoritställe när vi lekte kurragömma. Tänk vilka minnen en sten kan frambringa!

Om jag får drömma så skulle det här bli mitt en dag. Det här huset var för många år sedan en skola, min farmors föräldrar gick här som barn och även farmor själv och hon är över 90 nu. Sedan flyttade farmor och farfar dit när min pappa var liten och bodde där i tio år och bytte sedan bostad med farmors föräldrar som lämnade stora gården och bodde här de sista åren i livet. Efter det har det sålts vidare och nya generationer barn har lekt på gräset utanför. Huset kallas trots det bara för "skolan" kort och gott.  Numera ägs det av någon som inte alls tillhör släkten men jag fantiserar om att få chansen att köpa det vid tillfälle. Tänk att ibland få byta betonglivet här i storstadsregionen mot skogen i Värmland när andan faller på...

Samma hus på avstånd.

Den gamla pumpen som jag minns att vi barn var så nyfikna på. Nu har den verkligen växt igen...

Det lilla huset vid bäcken användes som tvättstuga förr, det byggdes av farmors pappa.

Jag brukar ta vägen förbi hästarna när jag är där. I hagen där de brukar stå var det nu ett tjockt lager snö och inga hästar alls syntes till...

... Men här bakom ladugården fanns det tre stycken snyggingar som tittade nyfiket på mig och kameran.


 Har du någon sådan plats som inte är ditt hem men som ändå betyder någonting extra för dig? Vad är det för plats? 

När vinter möter vår

Den syns inte jättetydligt men det vita i bakgrunden är alltså snö. I Värmland fanns det snö kvar så att det räckte, såg en del som åkte skidor bland annat. Det i kombination med de gulaste av liljor som annars känns som ett säkert vårtecken blev en fin kontrast denna påsk.

Idag är första dagen som jag provar helt utan "piratlappen" för ögat så kanske blir det lite mer frekvent bloggning nu? Det har gått hyfsat bra men jag har haft en dov huvudvärk hela veckan, troligtvis på grund av ansträngningen att bara använda ett öga och så såg man ju inte alltför tjusig ut... Men bara det är bättre så är jag nöjd, den smärtan var obeskrivlig och jag var så extremt ljuskänslig att det kändes som laserstrålar bara den svagaste lampan var tänd.

Vi har haft fullt upp som vanligt under helgen i Värmland, det blir väldigt intensivt när man väl är "hemma" då vi vill hinna träffa så många som möjligt. Har bland annat träffat mina två farbröder med fruar och en kusin per par, vid två olika tillfällen. Dessutom har vi äntligen fått hälsa på familjen Walls lille nykomling som föddes alldeles i slutet av året och alltså är runt tre månader nu. Jag handlar väldigt sällan på Kappahl men när det kommer till bebiskläder så är det en favorit då deras Newbie-kollektion är sanslöst fin, tips till er som letar kläder till en liten alltså! Påskmat och godis har vi också hunnit med såklart, nu känns det som om vi har ätit så att vi står oss till midsommar ungefär...

Lite fler bilder från helgen kommer nog, men jag nöjer mig såhär för nu och vilar lite med en bok istället. Mina föräldrar har nämligen röjt lite hemma och bett oss "barn" att sortera ut det vi vill ha kvar och då kom det fram en enorm låda med Wahlströms ungdomsböcker som jag älskade när jag växte upp. Speciellt Jolly och Lotta-böckerna var ju nostalgi och jag tog med mig en påse med ett gäng av dem hem hit så att jag kan läsa:)

Lev vackert- christmas edition

Den fina gästboken som finns i butiken.

Det yrde snö utanför fönstret igår morse och vi tvekade inför utflykten till julmarknaden, men efter att ha kört i 40 km/h och sedan, till slut, kommit till bättre plogade vägar så kom vi i alla fall fram. Det var jag, mamma och faster som begav oss till butiken Lev vackert som anordnar julmarknad under helgerna i december. Några av er kanske minns att jag berättade här i bloggen om mitt första besök i butiken, det inlägget hittar du HÄR.

Det var ganska öde när vi kom, jag tror att många stannade hemma när det var ett sådant väder, men det fylldes på med folk efter ett tag. På utsidan hade de spänt upp tvättlinor mellan träden utanför och hängt upp tomtekläder, lucialinnen och sockar. Himlans fint! Det var en tapper kvinna som stod utanför butiken i snöovädret och sålde vackra dörrkransar, men annars var det i källaren som marknaden hölls. Det var tyvärr inte riktigt som jag tänkte mig, det var en ganska liten lokal och de försäljare som var där var inte många, sex eller sju till antalet tror jag. Två av dem sålde smycken och så var det mössor, bröd och dukar bland annat. Det kändes varken orginellt eller särskilt vackert så just marknaden var inte riktigt värt resan. Jag förstod det som om att det varierar väldigt från gång till gång vilka som säljer där och att en del aktiviteter även brukar vara utomhus så det kanske var inställt eftersom det snöade så? Fast just denna gång var det i alla fall inte någon höjdare tyvärr.

Men lyckligtvis väger ju den underbara butiken med råge upp det! Man kan gå där hur länge som helst och ändå se nya detaljer hela tiden. Allting känns så genomtänkt och det var så mysigt att traska runt och titta på allt medan snön yr utanför fönstret. Vi passade på att fika på det lilla caféet också, det finns mycket gott att välja bland och man sitter mitt i butiken och känner sig liksom så hemma och välkommen. Så har ni möjlighet så tycker jag absolut att ni ska bege er dit! Om inte annat så bjuds det på så otroligt mycket inspiration och jag fick många idéer till framtida pyssel och projekt hemma:-)

Tjejerna bakom butiken har en blogg där man kan följa det som sker och där berättas det också om en insamling som görs nu inför julen. Man kan lämna paket som sedan kommer till kvinnojouren i området och de barn som bor där med sina mammor. Så vackert tänkt, jag hoppas att ni som bor i närheten kanske vill vara med! Tillägg: Inspiration i vitt heter bloggen som en av ägarna har, den är ljuvligt vacker och värd ett besök!

Idag ska vi fara nedåt kusten igen och förhoppningsvis är det inte alltför illa på vägarna. Resan hit var en mardröm, jag klarar inte någon längre sträcka i bilen numera och det kändes som om det tog en evighet att komma fram. Men jag förbereder med mediciner och försöker göra det så bekvämt som det nu går i en bil. När vi kommer hem så ser jag fram emot ett avsnitt av Solsidan som ju är bästa avslutningen på helgen! Jag tycker att den här säsongen är den absolut mest klockrena och vi känner igen oss EXTREMT mycket i Alex och Anna kan jag berätta, Peter som är rätt konflikträdd ("diplomatisk heter det älskling" brukar min man säga när jag påstår det...:-)) och jag som känner igen mig fullkomligt i Mia Skäringers figur, hon kommer ju dessutom från Kristinehamn som är nästgårds från mina hemtrakter så jag tycker att vi nästan är bekanta ju:-)