Bok- och filmtips

Tunga regnmoln syns över vår lilla stad just nu, men det passar inte helt dåligt då jag ändå behöver vara inomhus idag. Tänkte frångå temat inredning och istället tipsa om en bok och en film som båda är väldigt starka. 

Filmen Il y a longtemps que je t'aime (på svenska: Jag har älskat dig så länge) har jag velat se i flera år nu eftersom duktiga Kristin Scott Thomas gör en av huvudrollerna, och när jag såg att den finns tillgänglig på svt play så blev det äntligen av. Minns så väl under skolåren då vi fick titta på franska filmer på (fransk-)lektionerna och hur jag hade svårt att förstå tjusningen även om många av filmerna har gripande storylines. Kanske är det åldern som gör det, för jag blev väldigt förtjust i den här filmen.

Den handlar om Juliette som efter femton år i fängelse blir kommer ut till en frihet och en värld som hon inte mött på så länge. Hon får ett hem hos systern Lea och hennes familj, och som tittare får vi först veta vad anledningen till fängelsestraffet var, och sedan, med tiden, även varför. Den lågmälda historien avslöjar hur komplexa vi människor är, och hur långt vi kan gå för att skydda våra nära. Fantastiska rollprestationer av K. Scott Thomas och Elsa Sylberstein som spelar Lea. Den finns på svt play ett litet tag till.

Den bok jag vill uppmana er att läsa är Malin Sävstams Kärleken är starkare än döden. Hon skrev När livet stannar och har också i många intervjuer berättat om sitt liv. Malin och hennes familj var nere i Thailand under julhelgen 2004 då tsunamin kom, och Malin och äldste sonen Axel var de enda två av fem familjemedlemmar som kom hem igen...

Som ni förstår var det en inte helt lättläst bok, jag grät floder. Men samtidigt så andas boken så mycket framtidstro och berättelsen om kärleken, både till dem hon förlorat, till nya mannen i sitt liv, och till sonen som hon de första åren inte klarade av att vara en bra mamma till, är så stark att den nog alltid kommer att finnas med mig. Författaren har verkligen varit i helvetet och vänt, och hon berättar så öppet om alla "förbjudna" känslor och all sorg, samtidigt som hon längst vägen också lärt sig att ta vara på de små ljusglimtarna i livet. Jag har "följt" Malin Sävstam i många år nu, och hört och läst intervjuer med henne, och jag vet också att hon fått utstå en del kritik, för de val hon gjort, vilket hon berättar om i boken. Hon har också helt ändrat inriktning på sitt liv från trebarnsmamma och chef på ett vibrerande mediaföretag till yogalärare och mamma till en numera vuxen son. Boken kanske låter tung, men den är så vacker att jag verkligen vill uppmana er att läsa den. 

Fin tisdag till er!

Bästa boktipset: Än finns det hopp

Här kommer det utlovade boktipset. Den här måste ni läsa:) Jag har alltid gillat Karins Walhberg stil, även om deckarna inte var sådär nagelbitande egentligen. Men nu verkar hon ha hittat sin nisch, för Än finns det hopp är definitivt en av de bättre böckerna som jag läste under det gångna året. 

Boken utspelar sig någonstans i Sverige och tar sin början 1953. Den kretsar runt patienter, läkare, sjuksystrar och andra som på något vis är kopplade till sjukhuset i staden. Polion härjar för fullt i landet och det får konsekvenser för många. Man blir snabbt engagerad i de öden man får följa; som den vackra läkarfrun Nancy, unga Gittan som blir gravid, och läkaren, den nyförlovade Carl.

 Wahlberg har dessutom ett mycket bra språk. Hon är själv läkare och det märks att hon besitter den kunskapen. Jag tycker att det är svårt att göra boken rättvisa, men den är riktigt bra och personporträtten är engagerande. Visst skär det i hjärtat ibland när man tänker på de små barnen som tvingades ligga på sjukhus i månader utan att få träffa sina föräldrar, och som kvinna av idag så suckar jag lite när jag läser om duktiga sjuksyrror som får ge upp sin karriär då barnen kommer, men det är samtidigt fascinerande att få dyka ner i en tidsepok som egentligen inte var för så orimligt längesen men ändå känns som en annan värld. Det här är den första i en serie, och till min glädje så kommer nästa bok, Livet går vidare, ut under nästa vecka. 

Jag tror att en anledning till att jag gillar den så är att författaren vågat lita på att boken håller. Jag jämför den t.ex. med Katerina Janouch böcker om Cecilia Lund som jag också gillar. Tyvärr verkar Janouch inte riktigt tro på sina huvudpersoner. I varje bok vävs en kriminalstory in, och ärligt talat är det ibland alltför osannolikt att allt ska drabba just Cecilia. För mig är det vardagen som är mest läsvärd, de relationer hon har med sin man, sina barn, etcetera. Jag har ofta önskat att Janouch uteslutit dessa, i mitt tycke onödiga, stycken och ägnat sig åt det hon gör bäst; beskriver den vardag som de flesta av oss lever i. Wahlberg behandlar sina karaktärer varsamt och det känns aldrig överdrivet. Klart läsvärd alltså! Än finns det hopp är med på årets bokrea. 

Gillar ni kriminalromaner så tipsar jag om två böcker som jag tidigare nämnt här på bloggen och som även de är med på rean: Svara om du hör mig av Ninni Schulman och Den stumma flickan av Hans Rosenfeldt och Mikael Hjort. Bra svenska deckare! 

Middagsparty - en recension

Det senaste i bokvägg som landat hemma hos mig är Middagsparty av systrarna Hannah Widell och Amanda Schulman. Jag har någon slags hatkärlek till dem då min egen vardag och verklighet ligger extremt långt ifrån deras, men jag gillade när de var på "turné" och lagade middag hos diverse kändisar, och hade jag lyssnat på poddar skulle deras vara den första jag valt. Lite samma känner jag inför boken; deras historier om skilsmässofester, stora härliga familjesemestrar på Gotland och festande på Stureplan är inget jag alls kan relatera till (tyvärr, för det låter ju glamouröst värre!), och det blir lätt så att jag bläddrar förbi dessa avsnitt av personlig text samtidigt som jag någonstans gillar att få vistas en stund i deras värld och det gör ju faktiskt boken personlig.

 Och det är trots allt en bok om mat, recepten är helt klart det som gör boken värd sitt pris. Jisses så mycket gott! Jag kommer definitivt att använda mig av den i köket framöver. Ett stort plus för uppdelningen i boken som gör det lätt att välja när de olika recepten ska användas. Att Amelia Widell (syster även hon) har fotat borgar också för en riktigt fin bok även utseendemässigt. Den är alldeles för snygg för att bara gömmas undan och har därför fått en plats i min kökshylla där den får figurera som inredningsdetalj:) 

Sannas smoothies

 Alltså, det här med frukost. Inte min grej. Alls. Jag behöver vara vaken ganska länge innan jag ens funderar på att äta, och det är ju inte alltid den möjligheten finns. Inte jättebra att leva så när man är diabetiker heller... En bra grej med att flytta är att det lätt dyker upp sådant som man (=jag) inte ens mindes att man hade. Som boken Sannas smoothies som jag visst hade i gömmorna. Sanna Ehdin är författare till böcker som Den självläkande människan och Höj din energi som handlar om att vi kan hjälpa oss själva att må bättre genom att nyttja det som finns omkring oss. Visste ni t.ex. att gurkmeja är bland det bästa som finns, det är inflammationshämmande, skyddar levern och motverkar cancerceller. Just gurkmejan har jag fått tips om av min granne Susanne (eller ja, vi var grannar när vi båda bodde hemma, och numera är hon mina föräldrars granne) som använder det dagligen. Susanne har en blogg där hon skriver om hur hon jobbar för att leva så friskt som möjligt trots sin tuffa diagnos, kika gärna in.

 Det här blir det mest utsvävande inlägget ever tror jag, men vad jag skulle komma fram till är att i Sanna Ehdins bok så fann jag en frukostsmoothie som jag nu har druckit varje morgon i över en vecka, och jag är supernöjd! Står mig bra hela förmiddagen på den. Drycken innehåller bl.a. kokosmjölk och gurkmeja och smakar också riktigt bra. Jag har verkligen testat allt från kesoplättar till chiapudding och havrepannkakor, men ändå tyckt det varit så kämpigt, nu äntligen verkar jag ha funnit ett sätt som passar mig. Kan verkligen rekommendera Sannas smoothies som innehåller många intressanta recept. 

The secret gardener / Elin Unnes

Rockjournalisten Elin Unnes har precis släppt boken The Secret Gardener där hon delar med sig av sina bästa odlingstips. Undertiteln lyder "Dumsnåla tips för nygamla odlare". För fem år sedan skaffade Elin Unnes kolonilott och började blogga under pseudonymen The Secret Gardener och nu har hon alltså gett ut en bok. Hon beskriver sitt intresse såhär:


– Man kommer in och tror att man är gud, nu ska jag göra mat från ett litet frö. Men man inser snart att man är som en liten trasdocka som släpas som en ölburk efter en bil full med nygifta. Det är naturen som stormar fram. Man har ingen makt alls, man är fullkomligt maktlös. Det är asläskigt, och ganska skönt. (Källa)

Jag är verkligen noll intresserad av trädgårdar och dylikt, men efter att ha ramlat över diverse recensioner av The Secret Gardener så måste jag erkänna att jag börjat drömma om en liten kolonilott:) Boken sägs tipsa om odling under alla årets månader, berätta om husmorsknep för att hålla ogräset borta, och allmänt vara en handbok även för den ovana. Minus för att framsidan inte känns tilltalande, jag är typen som tycker sådant är viktigt. Men ändå, ett tips på bok till den intresserade! Bloggen hittar ni här. 

Hjärta av jazz

Boken väckte min nyfikenhet eftersom den utspelade sig i ett litet värmländskt samhälle, likt det jag själv kommer ifrån. Men det skulle visa sig att det finns sååå många fler anledningar att läsa Hjärta av Jazz (Sara Lövestam). Boken handlar om Steffi, en tjej mitt i tonåren, som blir mobbad i skolan, som längtar bort från lilla Värmland, som älskar "fel" musik i form av Povel Ramel. Ja, allting är ganska trist helt enkelt. Men så av en slump så möter hon Alvar. Alvar som bodde i Stockholm som ung och spelade med Alice Babs, Monica Zetterlund och så Povel. Och om Alvar gör ett oförglömligt intryck i Steffis liv så gör Steffi ett minst lika oförglömligt intryck hos Alvar.

Boken är väl egentligen tänkt att vara en ungdomsbok gissar jag, men jag tror att den passar precis alla. De flesta av oss har väl känt sig utanför ibland, känt att vi behöver miljöombyte, känt en längtan efter något.... Boken är lågmäld och bygger mycket på Alvars berättelser om livet och kärleken och jag som läsare kan se den unge Alvar framför mig när han uppträder på klassiska Nalen. I bakgrunden skymtar också föräldrar och syskon och andra människor som nog vill väl men inte alltid vet hur. Den ger mig också en fantastisk lektion i Sveriges musikliv på den tiden, och Lövestam väver skickligt in olika levnadsöden i storyn. Hjärta av jazz borde vara en bok man diskuterar på svensklektionen på högstadiet, så träffande är den. Läs!!:)

Och ni, tack för era fina kommentarer angående gästbloggsinlägget! Jag är inte riktigt igång med bloggandet igen, men det kommer:) 

Boktipset: Livet efter dig (en "måste-läsas" bok!)

Det här är ju ingen bokblogg direkt, men ibland händer det att jag ramlar jag över en bok som jag inte kan låta bli att tipsa er om. Har ni inte läst Livet efter dig av Jojo Moyes så löp och köp! Den bästa bok jag läst på länge! 

Den handlar om Will, den snygge, framgångsrike och äventyrslystna Will, som är mitt i livet när han råkar ut för en svår olycka som gör honom förlamad. Den handlar också om Louisa som fortfarande bor hemma hos sina föräldrar i en inte alltför rik del av staden, som inte har så många ambitioner utan är nöjd med det lilla, och som en dag plötsligt blir av med jobbet. Deras vägar korsas på ett alldeles speciellt sätt.

Jag hade hört gott om boken, men när jag läste om innehållet så verkade den vara lite för lik filmen "En oväntad vänskap" som jag vet hyllades av många men som inte alls föll mig i smaken. Men den här boken alltså... Den gick rakt in i hjärtat! Jag gillar att man inte bara får följa en enda karaktär, en "jag",  utan att flera av  personerna i boken berättar historien ur sin synvinkel. Det bidrar till att jag som läsare får en helt annan förståelse för de olika beslut som tas. Allt är inte så svart eller vitt som det lätt skulle kunna bli i en bok som denna. En fantastiskt bra bok som passar människor i alla åldrar och som dröjer sig kvar i  tankarna även efter att sista sidan är läst.

Nu är tävlingen avslutad och Köksprodukter kommer att utse vinnaren inom kort!

"Gonatten!"

Ready for bed. Min (oftast) glada goa älskling i full pyjamasmundering.

När Max precis lärt sig prata så försökte vi lära honom säga "godnatt" vid läggdags. Det blev "gonatten" och det säger vi än idag. Ja till och med jag och P kommer på oss själva med att säga det till varandra ibland:) Nu ska lilla herrn lägga sig, pappas tur att natta ikväll. Rutinen är saga och välling och sedan släcka lampan, men det här är en kille som aldrig vill sova. Fick han bestämma så skulle han vara uppe hur länge som helst, han har uppenbarligen inte ett speciellt stort sömnbehov.

Vi har tagit det väldigt lugnt idag, sovit, läst, byggt med lego. Igår hade vi middagsgäster så det är väl därför vi är extra sega. Finaste Lovis är här över helgen och det är så mysigt med en hund i sängen igen... något jag inte alltid tyckte när vi hade hund på heltid dock:-) Jag har precis läst ut boken Fadersmord av Carina Bergfeldt, journalist på Aftonbladet som jag tycker mycket om. Och boken var bra! Stark och otäck, den gick inför huden på mig, men trovärdig på många sätt. Speciellt i personporträtten som fick mig att fundera på om hon själv har personlig erfarenhet av de ämnen som tas upp i boken. Läsvärd!

Nu säger jag också godnatten och återkommer när den nya veckan startat.

En bok om kärlek

Nu är sovrummet som det ska, väggarna har fått den vita färg som vi önskade från början. Allt är inte iordning ännu, vi dividerar om vad som ska upp och var det ska sitta. Men hyllorna är på plats i alla fall. Nu är jag ruskigt ombytligt så det är inte alls säkert att det kommer att se ut såhär om en vecka eller så,  men just nu så är jag hyfsat nöjd. Ser ni boken, den lilla rosa på högra mittenhyllan? Den heter "En bok om kärlek" och jag hittade den på Prickig katt för några år sedan. Sedan har jag återvänt dit och köpt nya exemplar då den ibland blivit en perfekt gåva till någon. På baksidan:

Igår hade jag en speciell upplevelse. Jag har ju valt att inte skriva så mycket om den svåra sjukdom som drabbade mig för några år sedan och som påverkar mig och familjen i väldigt hög grad. I den förra bloggen var jag mer öppen men så blev det för mörkt, för tungt och ibland också för privat. Men bara för att jag inte längre skriver om den på samma sätt så är den ju tyvärr inte borta.  Den finns där som en stor skugga som alltid är med mig. Jag lever med den varje dag, varje minut och livet är så otroligt annorlunda än vad jag tänkt mig, vad jag planerat och önskat.Jag har också periodvis känt mig väldigt ensam i min sjukdom, i den situation som jag nu är i.

I våras gick jag hos en samtalsterapeut och det gav mig mycket men strax innan sommaren så tog mina "gånger" slut och jag har därefter känt mig ganska vilsen. Men så kontaktade terapeuten mig nyligen  och hade ett förslag... Hon har under året träffat några kvinnor (däribland mig) som på många sätt har liknande erfarenheter och tankar och dessutom är i ungefär samma ålder. Hennes förslag då var att starta en grupp där vi fick mötas och se om det kunde ge oss något. Så igår träffades vi för första gången. Vi visste ingenting om varandra innan, terapeuten har ju tystnadsplikt, utan bara att vi alla lever med en livslång och svår sjukdom, dock inte samma sjukdom.

Vi fick börja med att berätta lite om oss själva och när en av tjejerna beskrev sitt liv och sjukdomsförlopp så insåg jag att tårarna bara rann nedför mina kinder. Trots att våra sjukdomar inte är speciellt lika så kände jag igen mig så starkt. Det kunde ha varit jag som berättade min historia om hur sjukdomen kom och hur den påverkade... Vi kunde tala helt fritt, behövde inte ta hänsyn till att personen som lyssnade inte riktigt orkar ta till sig allt, utan vi kunde vara öppna med alla tankar, sorgen som kommer med att bli så sjuk, konsekvenserna...

Nu när Anna Lindh varit i fokus igen så minns jag hur Mona Sahlin i anslutning till mordet berättade om deras "kräk-aftnar". Då träffades de samt Margit Wallström, alla tre kvinnor, mammor, fruar, politiker, och bara "kräktes ut" allting som var jobbigt, som behövde få ältas. För oss var det något liknande som hände igår... Nästa gång vi ska ses är om en månad och det känns ganska lagom. Jag sov i timmar igår när jag kom hem från mötet, var helt slut! Men det gjorde gott för själen.

Om att vara sockerberoende

Rönnbär är väl vackert ändå! Som små pärlor i höstens färger. Besökte Stora Holm i helgen och då var borden prydda av det här...

Tänk att det gått tio år sedan Anna Lindh gick bort. Det känns som alldeles nyss jag tittade på tv:n och såg Göran Persson berätta att utrikesministern avlidit av sina skador. Och tolv år sedan world trade center... Dessutom råkar min syster fylla år just den elfte september så det är ett datum man inte glömmer så lätt. Ikväll ska vi fira henne med lite fika och present.

På tal om fika; jag var hos diabetessköterskan igår. Har mått dåligt en tid, haft alldeles för höga värden, haft ont i munnen och magen, varit trött... Mitt sockerberoende har slagit till igen efter att innan sommaren ha lugnat sig lite då jag använde mig av kbt (kognitiv beteendeterapi). Igår framkom det att långtidsvärdet var alarmerande högt och jag hade äggvita i urinen vilket inte är bra för njurarna. Njurarna som då dessutom redan är ansatta på grund av min neurosjukdom.

Så nu är det nolltolerans som gäller. Dinkelmjöl är inköpt (det gjorde vi pannkakor på igår), brödet granskas ännu mer noggrant (man ska se till att det innehåller mer fiber än socker) , ranson på mjölk, etcetera. Och naturligtvis inget godis, fikabröd och dylikt. Goes without sayin'. Den biten blir definitivt den svåraste. Sist jag försökte så hade jag svår abstinens och mådde uselt. Märkte också att många hade svårt att ta det på allvar, men sockerberoende är ju ett lika starkt beroende som nikotin eller alkohol. Och kanske ändå lite svårare eftersom det så ofta bjuds. Det räcker med att besöka Ica så finns det rader med godis innan kassorna...

Som tur är så vill Max knappt ha lördagsgodis. I helgen ville han köpa en bil för pengarna istället. När vi handlar godis till honom så säger han själv till efter bara några bitar att "nu räcker det". Grädde gillar han inte, sylt äter han sällan. Pannkakor och sådant äter han som det är, utan nåt till. Häromdagen ville han ha filmjölk med lingonsylt i:) Hoppas såklart på att han ska fortsätta på den banan. Men även för hans skull vill jag bli av med det här. För att han ska ha en bra förebild och dessutom en så frisk mamma som möjligt.

Så  den här gången får jag inte ramla tillbaka i träsket. Så ni som känner mig privat, peppa mig gärna!:) Ja det gäller även er andra, jag behöver verkligen alla hejarop jag kan få nu!

Annars då... Jag har börjat läsa Leena Letholainens böcker om Maria Kallio, spännande att se skillnaden mellan Finland och Sverige. Dem kan jag gärna tipsa om ifall du gillar deckare,

Fin onsdag önskar jag dig som kikar in!

Biblioteket på stranden

Bilder via Desigboom och designerns blogg.

Jag köper alltid ett gäng inredningsmagasin och några prenumererar jag dessutom på. I ett av dem hittade jag den här fantastiska skapelsen. Det är alltså ett mobilt bibliotek, designat av Matali Crasset, som pryder stranden i staden Istres på den franska rivieran. Jag tycker att idén är underbar; "Kommer inte Muhammed till berget så får..." och allt det där.

Stranden heter Plage de la Romaniquette och där kan man alltså finna  som innehar cirka 350 böcker och tidskrifter som valts ut av stadens huvudbibliotek. 

Alltså, jag kan nog kanske eventuellt tänka mig att söka den tjänsten faktiskt, det ser verkligen härligt ut.  Tänk vad många glada låntagare man mött:) Dock inget vi kan vänta oss här hemma kanske, regnrisken är nog lite för hög... Men jag kom på att man skulle kunna ha ett mobilt bibliotek på, som till exempel Kebnekasies topp eller på någon av båtarna i Stockholms skärgård...?

Just nu känns strandlivet dock långt borta. Ny vecka, september är här. Jag känner mig märkligt down. Håglös. Har liksom fastnat i en känsla av motgångar och trista rutiner. Om jag tittar i min kalender så är det sjukhusbesök, rehab och liknande som är inplanerat. Rätt många blir väl extra trötta och tunga i sinnet när hösten smyger på, men hösten är för mig det mysigaste i årstidsväg. Fast inte just nu då. Det känns som om det är oflyt i livet mest hela tiden. Men så är det väl, när man redan är lite nedstämd så känns varenda liten skitgrej som värsta deppet? Har liksom ingen direkt energi att vända på det heller...

Max är den som ger kraft. Igår läste vi i en bok tillsammans och i boken så fick man svara på frågor som "hur många ögon har du, vilken färg är det på dem...". En fråga löd: "Vad gör dig glad". Max svar: "När någon pussar på mig."Då blir jag alldeles varm i hjärtat. Min goding:)

Selmas boktips! Ett gäng sköna favoriter att läsa i sommar...

 Okej, det här blir ett lååångt inlägg, men ni får stå ut:) Tidigare i somras började jag ju pyssla med förskolans nya hemsida och där ska det också finnas en blogg är det meningen. Jag har inte fått ordning på den än tyvärr men hoppas på lite hjälp när terminen startar om några veckor. Jag har i alla fall "provskrivit" lite där och i ett av inläggen skrev jag om böcker att läsa i hängmattan och det ska jag även tipsa er om nu tänkte jag. Jag fick nämligen en kommentar här på bloggen av fina vännen  Frida för ett tag sedan där hon efterlyste boktips. Jag ligger lite lågt med det i vanliga fall om det inte är relaterat till inredning eller dylikt, så nu ska jag "kompensera" lite med ett helt inlägg med braiga böcker.

Ni som hängt med länge känner nog igen många av dem då jag i förra bloggen gav en del boktips men jag väljer helt enkelt att lyfta favoriter i olika kategorier oavsett om de är nya eller ej.

Först ut är ett gäng nagelbitare: 

Geim (Bubble & Buzz) av Anders De La Motte.
Missa inte den här deckartrilogin, första boken heter Geim och börjar med ett meddelande på en kvarglömd telefon i Stockholms tunnelbana… Författaren är polis och it-snubbe och det är nog en förutsättning för att kunna skriva en dylik bok. Den här serien skiljer sig från allt annat jag tidigare läst!  Jag sa till mannen att den borde han också lyssna på (han lyssnar på ljudböcker när han kör bil). Och ja, vi blev helt bitna både han och jag, och böckerna har diskuterats flitigt här hemma. Ruskigt spännande och ibland helt sanslös. Kan inte beskriva den bättre än så:) Man ser liksom på samhället och internet och informationen där på ett annat sätt efter att ha läst den här serien. Och det kliade verkligen i fingrarna efter att få börja läsa nästa  bok när den första är slut. Vi är båda lite förvånade att dessa böcker fått såpass lite uppmärksamhet…De andra böckerna i serien heter Bubble och Buzz. 

Poeten av Michael Connelly.
En av de absolut bästa deckare jag läst! Även den fristående fortsättningen Fågelskrämman av samme författare är mycket läsvärd! Connelly är, tillsammans med bland andra Val McDermid (läs hennes Under ingrodda ärr!), en av världens bästa i genren tycker jag. 

Håkan Östlundhs serie om polisen Fredrik Bohman.
För den som tröttnat på Läckbergs böcker kan jag rekommendera Östlundh och hans poliser. Att de inte blivit tv-serie än är för mig en gåta. Välskrivna och ja, hyfsat spännande. Inkräktaren t.ex, bygger på ett känt kriminalfall som vi nog alla har läst om i tidningarna…Fast det tar ett tag innan man riktigt greppar det. Det jag tycker är lite synd är den ojämna kvaliteten, nyss nämnda Inkräktaren är bra medan den senaste, Laglöst Land, var en besvikelse.

 Ett litet snedsprång & Två gånger en vana av Denise Rudberg.
Jag får erkänna att jag har väldigt svårt för Denise Rudberg, hon har inte alls imponerat på mig i intervjuer och andra sammanhang så jag har hårdnackat vägrat läsa hennes böcker. Och när hon dessutom skapade en egen  genre; "elegant crime" så tyckte jag att hon verkligen spårat ur. Men så är jag ju en nyfiken typ och läste först den ena...och sedan nästa. Mitt omdöme? Jodå, helt okej böcker! Lite vad jag kallar "söndagsläsning"; inte det mest avancerade men precis vad man vill läsa en regnig söndag... Lättläst intrig och en sympatisk kvinna i övre medelåldern som huvudperson. Kul med något annat än tuffa poliser in action.

De fördolda av Michael Hjort & Hans Rosenfeldt.
Det här är den första i serien om Sebastian Bergman och de andra poliserna. Hjort och Rosenfeldt är välkända manusförfattare för tv och film och här lyckas de mycket bra även som bokförfattare. Sebastian Bergman är psykolog och profilerare och samarbetar med polisen för att försöka lösa de fall som inkommer. Sebastian Bergman är också totalt socialt inkompetent och är allmänt avskydd av de som möter honom. De vet inte att han lider av ett fruktansvärt trauma efter att hans fru och dotter försvunnit i tsunamin...  I Det fördolda försvinner en tonårspojke spårlöst och polisen kommer igång alldeles för sent med sökandet. Sedan gör man ett oväntad upptäckt. Jag rekommenderar givetvis de andra delarna också, men börja med den här för att verkligen få grepp om handlingen.


Kanske vill du hellre läsa om annat än döingar och poliser?:) Då har du tipsen här:

En man som heter Ove av Fredrik Backman.
Vad ska man säga  om den här boken? Läs den! Du kommer inte att ångra dig. Jag har aldrig hört någon bli besviken. Jag både skrattade och grät när jag läste den. Tänk vad mycket man faktiskt inte vet om andra människor, deras val och deras inre… Backman driver också en av Sveriges roligaste bloggar och om ni läst den så känner ni igen tonen. Den där Ove alltså...:)

Sirila gentlemän sökes
De här böckerna brukar vara populära och just "Sirila..." är min favorit. Karin Brunk Holmqvist heter författaren och hon skriver som vanligt om Skåne på ett sådant sätt att man genast vill dit. Huvudpersonerna är liksom i de andra böckerna av Brunk Holmqvist människor som passerat pensionsåldern; i detta fall två damer som tillsammans flyttar in på ett äldreboende och kommer på att de ska liva upp tillvaron lite genom att hitta ett par likasinnade äldre herrar som vill ses. En kontaktannons blir vägen... Charmig och "varm-i-hjärtat-bok" som jag absolut rekommenderar.

Serien om barnmorskan och småbarnsmamman Cecilia Lund av Katerina Janouch.
 Det har hittills kommit ut sex böcker om henne och den första heter Bedragen. Jag är alltid lite skeptisk när ”media-personligheter” (Janouch är känd som relationsexpert) ska skriva böcker, men den här serien är väldigt mänsklig. Man får möta Cecilia Lund både på arbetet och hemma med familjen och ja, hon är präktig, lite mjäkig men ändå trygg och en sådan som man vill ha till vän. Hon funderar över livet och kärleken och annat som de flesta av oss också gör. En rätt vanlig kvinna helt enkelt. Med inte alltid alldeles vanliga problem. Läs serien i kronologisk ordning är mitt tips. Den sjätte har jag precis köpt och försöker spara ett tag, men det är svårt för de är BRA!

Dehlis vackraste händer. Skriven av Mikael Bergstrand.
Den här köpte jag helt spontant en dag när jag passerade en hylla med böcker inne på ica och ville ha något att läsa. Det första jag tänkte när jag väl började bläddra den var att den påminde om Hundraåringen som försvann. Eftersom jag har svårt att ta till mig "hundraåringen", den var lite too much för mig så blev jag  genast lite osäker på om det verkligen var min typ av bok. Men Dehlis vackraste händer är betydligt bättre. Den handlar om Göran, en halvfet medelålders karl med vuxna barn och inte så mycket passion för något annat än favoritlaget Malmö FF. Allting ter sig ganska grått och trist helt enkelt. Och inte blir det bättre när han dessutom får sparken. Vad göra? Av en slump (och med hjälp av en gammal kompis som numera är reseledare) så befinner han sig plötsligt i Dehli... En lättläst bok som knappast gör ett bestående intryck men med fördel kan läsas på stranden eller i hängmattan. Lär sig en del om Indien gör både Göran och jag som läsare också...

Hitta Vilse av Carin Hjulström.
Samma här angående författaren ("mediepersonlighet"), men det kom på skam kan man verkligen konstatera. Hitta Vilse är en fristående fortsättning på Finns inte på kartan om den unga journalisten Frida som ska ut i arbetslivet. Frida är en sympatisk tjej som vill väl men också brottas med allt det vi andra också gör, som osäkerhet, ensamhet och att förhålla sig till människor vi möter. Jag har läst "Finns inte på kartan" och den var okej men den här är en klass högre och det funkar bra att ta den direkt. En bra relationsroman, inte lika förutsägbar som klassiska ”chic lit” men ändå lagom feel good.

Svinhugg, Svartvinter och Spinnsidan av Marianne Cedervall.
Lite annorlunda böcker om läkaren Mirjam och hennes goda vän Hervor. Norrländska och rediga Hervor är synsk, en riktig ”lapphäxa” som spår folk och menar att hon kan bota dem genom sina örtmediciner.  Detta står givetvis i kontrast till Mirjam och hennes grund i vetenskapen. Damerna är väl i övre medelåldern, båda har vuxna barn och reder sig själva och ja, det händer en del runt dessa grand old ladies. I första boken stöter Mirjam på några herrar och tidigare kollegor som en gång lurade henne och såg till att hon förlorade allt hon hade. Nu är det dags för pay-back! Jag som inte är mycket alls för fantasy och liknande var riktigt skeptisk (liksom Mirjam när Hervor sätter igång med sina häxkonster) men sedan blev det sträckläsning. Cedervall är duktig på att beskriva miljöer och situationer, det känns som om man ser allt framför sig. Böckerna utspelar sig både på Gotland och i Norrland och jag önskar nästan att jag också kände en Hervor och en Mirjam:)


Skriv ut- ta med till bokhandeln eller biblioteket! Happy reading!

Elsa Billgrens vintage

Kvällslektyr på balkongen

 Ja nu är det allt sommar! Vilken värme *puh* De mediciner jag lever med numera gör att jag alltid är så himlans varm, inte på något skönt sätt utan snarare "kallsvettig" och då är det nästan outhärdligt med värmen. Jag upplever att jag klarar den torra värmen här i Sverige sämre än den som man möter utomlands. Så nu när det är högsommar så håller jag mig i skuggan/i bilen med full AC eller inomhus på hångelavstånd från golvfläkten...

Idag har vi inhandlat en dvd-spelare till bilen, det blev en Nextbase (här hittar du den) och vi har provat den här hemma och är hittills väldigt nöjda. Blir jättebra när vi åker långt. Oväntat mycket folk i butikerna dock, jag trodde alla hängde på stränderna eller klipporna. Det är i alla fall planen för morgondagen för oss, jag tänker strandhäng, en bok i handen och så lite aktivitet som möjligt:)

Nu har jag parkerat mig på den svala balkongen och ska tipsa er om en jättefin bok; Elsa Billgrens vintage. Elsa Billgren är ju känd för sina fina klänningar och  stora kunskaper i ämnet så hennes bok är en pärla för den som är intresserad. Hon beskriver skillnaden mellan vintage och second-hand, berättar om bästa sättet att fynda. Hon avhandlar hur man ska vårda sina kläder och vad man ska tänka på om man vill börja samla. Hon lyfter fram vikten av bra underkläder och skriver om den perfekta shoppingrundan.

Ja boken tar helt enkelt upp det mesta som kan vara av intresse för den hugade och författaren visar dessutom många fina bilder på sin egen samling. Då Billgren också varvar med personliga anekdoter och bjuder på både lycka och olycka under sitt modeliv så känns det som att få goda tips och råd av en kär vän. Jag blev verkligen positivt överraskad- visst vet jag att hon kan, men alla kan inte lära ut- och rekommenderar gärna den här boken. Även jag som knappast är någon stor spekulant på andrahandskläder fann den väldigt välgjord och lärorik och det måste väl vara ett gott betyg?:)

Lomelinos glass

Under ett besök på Ica förra veckan fick jag se att de sålde ut OBH Nordicas glassmaskiner. Jag har hört lite blandade recensioner om den men nu när priset var så lågt så slog jag till. I samma veva så skrev M.E om Linda Lomelinos glass i sin blogg och det gjorde mig så inspirerad att jag inte kunde låta bli att köpa mig ett exemplar jag också. Lomelinos Tårt-bok har jag redan och den är ljuvligt vacker så jag har höga förväntningar även på glassboken. Därmed kan eventuella gäster kanske gissa sig till vad det bjuds på för gott hemma hos oss i sommar:)

Än så länge är dock både bok och maskin orörda då vi är sjuka. Jag var hos farbror doktorn (Okej, det var en tjej- ungefär i min egen ålder dessutom, men det låter ju bättre med "farbror"...) igår och fick antibiotika eftersom jag tydligen drabbats av streptokocker, och idag var det Max tur att få samma diagnos. Max är hyfsat pigg medan jag känner mig rätt däckad- av sjukdom eller medicin ska jag låta vara osagt, men sover det gör jag... Krya på dig önskar jag mig själv och ha en fin fortsättning på denna sommarvecka önskar jag alla andra!

Marstrand & ett kvinnoöde

Marstrand ligger alldeles runt hörnet och dit åker vi gärna på utflykt när det passar. Som igår då det blåste rejält och bad  inte lockade alls så tog vi en tur dit på kvällen bara för att ändå hitta på något. Vi åt glass och lekte i lekparken. Tittade på alla fina båtar och blev omkörda av flakmopeder...Kikade i skyltfönster och bara strosade runt bland de fina trähusen och i de smala gränderna. När det är studenttider så har eleverna sin bal i Societetshuset och de är sååå fina att se på ♥

Vad var det där om ett kvinnoöde då? Jo jag brukar läsa Ann Rosmans böcker, inte så mycket för att de är spännande, inga nagelbitare direkt, men för att de är intressanta om man befinner sig i Marstrand med omgivning och man förstår när man läser att författaren ägnar mycket tid åt research.

Den senaste boken, Mercurium, utspelade sig dock mestadels i en annan del av Västergötland även om hennes sista år kom att handla om Marstrand. Den handlar om Metta Fock och hennes öde. Metta Fock är den enda kvinnan som suttit på Carlstens fästning då hon blev anklagad för att ha mördat sin make och sina två barn. Under tiden hon satt där så broderade hon en lång skrift med en förklaring där hon berättar om sin oskuld. Den finns numera på Nordiska muséet. Jag blev alldeles fast i boken och nu såg jag också att man på fästningen håller en utställning om Metta Focks liv. Den vill jag absolut se!  Boktips för dig som är intresserad av historia alltså.

Middagslyx och att vara good enough

Bilder från förra helgen då lilleman och morfar "hängde". Ja, de åkte traktor närmare bestämt. Som grädden på moset blev det sedan däckbyte, perfekta leksaker det där. Solhatten med Nicke Nyfiken är verkligen en favorit, den ska han minsann ha på sig till allt.

Min pappa är ju numera pensionär sedan några månader och det är ...ovant. Han som jobbat jämt. Inte för att han sitter sysslolös hemma nu heller, det händer liksom inte, men ja, han syns ju till oftare. 

Nu var han i Göteborg torsdag till lördag (han skulle egentligen ha åkt hemåt i fredags men Max ville sååå gärna att morfar skulle sova kvar) och så kom han tillbaka idag och stannar tills imorgon. Så ikväll har han lovat bjuda ut oss på mat, det tackar man ju inte nej till en vanlig måndag:) Dessutom ska han hjälpa till att lämna Max på dagis imorgon bitti då det krisar. Jag är ju van att ha mina föräldrar på flera timmars avstånd så det känns ju lyxigt värre det här:)

Jag tänkte att jag skulle tipsa om en bok. Den heter Good enough för föräldrar och är skriven av duktiga Elizabeth Gummesson. Hon tar upp många exempel på hur man bli en "lagom" bra förälder. Eller rättare sagt, hur vi som föräldrar kan ge våra barn de verktyg som behövs för att de ska må bra. Jag har inte själv läst boken (ännu!) men läste en intervju med författaren om den och jag tyckte att det lät så vettigt. Jag känner också igen henne från media sedan tidigare och hon verkar duktig på det hon gör. Och det hon förmedlar, att vi föräldrar är good enough, är ju viktigt. De flesta av oss slår knut på sig själva för att vara en bra mamma/pappa och trots det så känner vi oss kanske ibland otillräckliga. Men ofta så duger vi ju rätt bra ändå, bara vi lär oss förstå det.

  Och visst är det väl så att de flesta av oss funderar en del över hur vi ska stärka våra barn. Lära dem sitt eget värde men också att ha respekt för andra. Jag själv kan känna att jag under min uppväxt fick lite för lite peppning och uppmärksamhet ibland och det har ju då blivit så att jag sällan tycker att något jag gör är särskilt bra. Det är något jag verkligen vill ändra på i min egen uppfostran av Max. Ett barn som är riktigt tryggt och älskat kommer en lång bit, men alla människor behöver också uppmuntran och beröm när vi gör bra saker. Det hoppas jag att vi kan ge honom.

 Vi har ofta hopplösa maratonläggningar där vi föräldrar är de som är tröttast tyvärr, men en sak som jag försöker hålla på är att jag på kvällen, innan eller under nattningen, pratar med honom om de bra sakerna som hänt under dagen. Han är lite för liten än för att bidra själv med det han vill lyfta fram, men jag sammanfattar det åt honom.  

"Idag har vi träffat X och ni hade så roligt. Sedan åt vi pannkakor som du tyckte var så gott! Och så lekte du och pappa med dina bilar en stund....Och nu har vi ju läst din favoritbok, så mysigt vi har det!" 

Min förhoppning är att han ska somna med en bra känsla och på så vis också få en bättre sömn. Har ni provat något liknande? Kanske har du något annat bra tips på hur man verkligen gör sömnen så behaglig som möjligt för sitt barn?

Jag märker också att om vi har haft mycket konflikter innan läggdags, eller att något annat hänt som gjort honom ledsen, ja då sover han mer oroligt, drömmer mardrömmar, etcetera. Så det känns viktigt ur flera perspektiv att lyfta fram det positiva som hänt under dagen. Men inte är det lätt att vara förälder alla gånger....

p.s: Har ni sett det otroligt viktiga blogginlägget som sprids via facebook bl.a? Det handlar om barnsäkerhet och du hittar det här. 

Bibliotekariens hörna: Marshmallows till frukost

Marshmallows till frukost, av Dorothy Koomson

Marshmallows till frukost. Ja jag erkänner, det var titeln som fångade mig:-) Det lät så ...mysigt på något vis. Jag hade aldrig hört talas om varken bok eller författare utan det var en stundens ingivelse som fick mig att haffa den. Och nu har jag läst och tänker rekommendera den till er. 

Kendra är född och uppväxt i England men har nu under flera år bott och arbetat i Sydney, Australien. Nu har hon, efter en traumatisk upplevelse, återvänt hem och hyr in sig hos en familj utanför London. Där blir hon snabbt bekant med barnen, de sexåriga tvillingarna, i huset och följaktligen också med deras far som nyss blivit ensamstående.

Ungefär det kunde jag utläsa av bokens baksida och trots det käcka namnet blev jag lite missmodig och tänkte genast att "jaha, naturligtvis blir hon deras ´nya´ mamma och allt blir underbart i slutet". Men där tog jag brutalt fel. Marshmallows till frukost är nämligen så mycket mer. Det är en historia om det svåraste i livet, om kärlek men också om missbruk och övergrepp och om två små barn som fått uppleva alldeles för mycket. Om en huvudperson som visserligen känns rätt felfri på vissa fronter men som är bland det mänskligaste jag stött på i en roman. Eller "mänsklig" är väl kanske fel ord egentligen, allting en människa är kan ju kallas "mänskligt" förvisso. Medmänskligt kanske är ett bättre ord.

Huvudpersonen Kendra visar sig besitta mycket förståelse och styrka samtidigt som man genom "jag-formen"  i boken får följa henne genom situationer inte någon ska behöva utstå. Författaren är enormt bra på att forma sina karaktärer kan jag konstatera. Det känns som om de skulle kunna representera en hel bunt av mina facebook-kontakter:-) Hon är också duktig på att lägga upp en story för ju längre in i boken man kom desto mindre gick det att lista ut hur det skulle sluta.

Jag funderade länge på om den här boken kan kallas "feel- good"? Och jag kom fram till att jag, trots de många sorgliga faktorer som ingår, ändå känner mig varm inombords när jag läst färdigt den. Det är feel-good för mig. Jag ville genast läsa en fortsättning, kände direkt att jag ville följa med ännu längre i deras liv, det måste väl vara ett gott betyg?:-)

 Mitt råd blir som ni förstår:  Läs den! 

Hitta vilse - en härlig bok som gör hjärtat varmt

Nu ni jäntor! Ett boktips på ingång! Frida frågade för ett tag sedan om jag kunde tänka mig att fortsätta tipsa om böcker här på nya bloggen. Smickrande såklart och jag har funderat lite på hennes önskemål. Dock har jag ju tänkt att den här bloggen ska vara "feelgood" och glad och då kanske inte alla sorts böcker passar sådär bra. Jag får klura vidare på det... Men den här kan jag inte undhålla för er, det är ett som är säkert!

Finns inte på Kartan hette den första boken som Carin Liv kom ut med och den var helt okej. Frida Fors, en ung journaliststudent skickas ut på praktik men istället för att hamna på någon glossy tidning i huvudstaden så är det en småländsk by som blir hennes nya hembygd. Inte helt enligt Fridas önskningar kanske... I Hitta vilse får vi fortsätta följa Frida som nu tagit sin examen och faktiskt fått jobb på en kvällstidning i Stockholm. Hon har höga ambitioner och hoppas på att det nya livet ska innebära champagneskålar på Sturehof och härliga sommarkvällar med kompisgänget. Fast det blir visst inte riktigt så....

Frida är en sympatisk huvudperson och Carin Hjulström har verkligen fått till henne mycket trovärdigt. Jag känner igen mig i de funderingar hon har om livet och framtiden, även om vi annars kanske inte har så många gemensamma nämnare. Vi får också möta en samling människor som på olika sätt formats av sina öden och de i sin tur kämpar med de relationer som finns runt dem. Och kan verkligen det där med nätdejting funka? Eller kanske måste man pussa många grodor innan den där prinsen behagar dyka upp?

I Hitta vilse har Hjulström verkligen lyckats få in det mesta. Kärleksfunderingar, jobbångest, svindleri, ensamhet, svek, rädsla. Till skillnad mot många andra som försöker göra likadant så tycker jag att hon går i land med det. Alla karaktärerna i boken känns omsorgsfullt uttänkta och ja, mänskliga helt enkelt. Och Frida som kanske är en aning naiv i början- precis som man ska vara när man är ung- växer upp längst vägen och inser att människor bär på mycket som inte syns förrän man skrapar på ytan.

Jag tycker definitivt att Hjulström lyft sig ett snäpp då jag knappast längtade efter att läsa fortsättningen på Finns inte på kartan. Den här boken känns betydligt mer intressant och jag ville bara läsa vidare för att se vad som skulle hända, samtidigt som jag inte ville att boken skulle ta slut:) Visst var det några vändningar i boken som inte kändes helt och fullt realistiska, eller för den delen nödvändiga, men det kan man lätt överse med eftersom resten är så trovärdig. En riktig feelgood-bok helt enkelt! Jag skulle gärna vilja följa några av karaktärerna vidare, kanske kommer det en fortsättning? Eller varför inte en filmatisering?

P.s: Missa inte heller att läsa i slutorden om hur hon valde titeln, det tyckte jag var en fin tanke som gav en ytterligare dimension till boken