Bibliotekariens hörna: Marshmallows till frukost

Marshmallows till frukost, av Dorothy Koomson

Marshmallows till frukost. Ja jag erkänner, det var titeln som fångade mig:-) Det lät så ...mysigt på något vis. Jag hade aldrig hört talas om varken bok eller författare utan det var en stundens ingivelse som fick mig att haffa den. Och nu har jag läst och tänker rekommendera den till er. 

Kendra är född och uppväxt i England men har nu under flera år bott och arbetat i Sydney, Australien. Nu har hon, efter en traumatisk upplevelse, återvänt hem och hyr in sig hos en familj utanför London. Där blir hon snabbt bekant med barnen, de sexåriga tvillingarna, i huset och följaktligen också med deras far som nyss blivit ensamstående.

Ungefär det kunde jag utläsa av bokens baksida och trots det käcka namnet blev jag lite missmodig och tänkte genast att "jaha, naturligtvis blir hon deras ´nya´ mamma och allt blir underbart i slutet". Men där tog jag brutalt fel. Marshmallows till frukost är nämligen så mycket mer. Det är en historia om det svåraste i livet, om kärlek men också om missbruk och övergrepp och om två små barn som fått uppleva alldeles för mycket. Om en huvudperson som visserligen känns rätt felfri på vissa fronter men som är bland det mänskligaste jag stött på i en roman. Eller "mänsklig" är väl kanske fel ord egentligen, allting en människa är kan ju kallas "mänskligt" förvisso. Medmänskligt kanske är ett bättre ord.

Huvudpersonen Kendra visar sig besitta mycket förståelse och styrka samtidigt som man genom "jag-formen"  i boken får följa henne genom situationer inte någon ska behöva utstå. Författaren är enormt bra på att forma sina karaktärer kan jag konstatera. Det känns som om de skulle kunna representera en hel bunt av mina facebook-kontakter:-) Hon är också duktig på att lägga upp en story för ju längre in i boken man kom desto mindre gick det att lista ut hur det skulle sluta.

Jag funderade länge på om den här boken kan kallas "feel- good"? Och jag kom fram till att jag, trots de många sorgliga faktorer som ingår, ändå känner mig varm inombords när jag läst färdigt den. Det är feel-good för mig. Jag ville genast läsa en fortsättning, kände direkt att jag ville följa med ännu längre i deras liv, det måste väl vara ett gott betyg?:-)

 Mitt råd blir som ni förstår:  Läs den!