tisdag 21 maj 2013

Det där med cravings och sånt:)

Min lille underbaring, här några månader gammal...
Den här dagen har gått i ett. Imorse mötte jag upp min granne, Johanna, för frukost på favoritstället. Hur mysigt som helst, vi satt ute och det var alldeles lagom behagligt väder.  Johanna hade med sig sin lilla M som är fem månader och ett litet charmtroll:) Det känns som om det var en livstid sedan min son var så liten och ändå är han ju faktiskt bara tre. Undrar hur jag ska känna när han är 35?:-)

I alla fall så kom vi in på ämnet graviditeter och cravings och hur starkt det begäret faktiskt kan vara. En vän till mig kunde, helt seriöst, inte gå in i garaget under en period av sin graviditet, hon var så sugen på murbruk! Innan det så trodde jag att det där med "murbruk" var ett skämt, men på henne stämde det in:)

Jag hade verkligen inte förstått det där med att man blir så sugen på något att det känns som om världen går under om man inte får just det just då. Trodde mer att det var som nu, att man blir sugen men att det är hyfsat överkomligt. Det var det inte lärde jag mig snabbt:) Den ena av mina cravings under graviditeten var frukt. Låter inte så konstigt- om det inte vore för det faktum att jag direkt ogillat frukt under hela mitt liv. Jag kan äta saker med frukt i, men att bara äta "ren" frukt skulle liksom aldrig falla mig in. Förrän då. Jag minns att jag vid ett tillfälle väckte sambon mitt i natten och skrek "äpple!":=) Det hörde kanske ihop med att jag mådde extremt illa under många månader och knappt fick behålla något. Det enda som hjälpte litegrann (förutom lergigan comp som läkaren skrev ut och otaliga näringsdrycker för att få i mig något alls) var att äta äpplen och andra frukter.

Min andra craving var... öl! Jag tar gärna ett glas vin eller ett par drinkar men öl är inte alls något jag dricker. Någonsin. Icke desto mindre satt jag nästan och grinade bredvid sambon om han tog sig en öl, jag kunde sitta och lukta på flaskan och bara drömma... Samtidigt sa mina gravida kompisar glatt att "ja min kropp verkar känna på sig att alkohol är dåligt för bebisen och jag är inte sugen alls". Kan säga att MIN kropp verkade känna på sig att ÖL var det enda braiga i hela världen...

Sambon fick till slut köpa hem alkoholfri öl till mig. Fast som diabetiker och gravid så måste man vara så otroligt noga med kosten, det får knappt variera alls i värden så det funkade tyvärr inte. Fick återgå till att lukta och längta... I samma sekund som sonen kom så släppte mitt begär och sedan dess har jag aldrig längtat efter öl igen...

Hade du några speciella "cravings" under graviditeten? 

6 kommentarer:

  1. När jag gick med sonen var det gröna äpplen och korv och makaroner som gällde. Att inte maken kräktes makaroner är ett under....:-) Med dottern minns jag inga cravens, men jag var extremt känslig för lukter. Minsta lilla gjorde att jag mådde illa och fick kräkas. Den graviditeten var inte rolig. Jag var rädd och orolig hela tiden att hon också skulle födas för tidigt. Samt att jag åkte på varenda konstiga sjukdom som gick.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja det måste ju vara en omställning även för de blivande papporna- plötsligt förvandlas partnern till ett vandrande gravidmonster som bara MÅSTE ha en viss sak:) Nu när du skriver om det så minns jag att du nämnt att din son föddes tidigt. Var det stor skillnad på vården av för tidigt födda då?

      Radera
  2. Ha, ha! Ja, hur tokigt är det inte med cravings?! Jag minns inte att jag hade några speciella sådana. Under min första graviditet bäljade jag i mig en massa vatten & var galet törstig på just vatten. Kanske var det en craving! ;) Men mådde illa, det gjorde jag rejält med båda. Balanssinnet fick ett spel & jag kunde inte stå på benen under halva båda graviditeterna! Usch å fy! Tur att en graviditet inte är längre än nio månader! :)
    Fin vecka till dig!
    Kram Frida

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad härligt att få en craving på vatten iaf!:) Men ja illamåendet alltså... Jag fick ha spypåse med om jag körde bil, stannade och kräktes varannan minut. Mina vänner fick vänja sig vid att jag bara slängde ifrån mig telefonen och rusade in på toan. Allting framkallade illamåendet! Så jag förstår hur du kände dig även om om jag slapp det där med balansen! Håller med dig om tiden... Kram!!

      Radera
  3. Nä inga speciella cravings mer än att jag åt mer än jag borde av ALLT!!! En extra bit av något gott gjorde ju inget :)
    Mest lösgodis åt jag!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lösgodis är ju fenomenalt gott! Numera bor vi nära en "hemmakväll"-butik och de har ju det bästa! Men skönt kanske att slippa de där konstiga begären för det var inte roligt alls... speciellt inte för min sambo som fick rejsa till affären fem minuter innan stängning flera ggr..:) Kram

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...