Det där med cravings och sånt:)

Min lille underbaring, här några månader gammal...

Den här dagen har gått i ett. Imorse mötte jag upp min granne, Johanna, för frukost på favoritstället. Hur mysigt som helst, vi satt ute och det var alldeles lagom behagligt väder.  Johanna hade med sig sin lilla M som är fem månader och ett litet charmtroll:) Det känns som om det var en livstid sedan min son var så liten och ändå är han ju faktiskt bara tre. Undrar hur jag ska känna när han är 35?:-)

I alla fall så kom vi in på ämnet graviditeter och cravings och hur starkt det begäret faktiskt kan vara. En vän till mig kunde, helt seriöst, inte gå in i garaget under en period av sin graviditet, hon var så sugen på murbruk! Innan det så trodde jag att det där med "murbruk" var ett skämt, men på henne stämde det in:)

Jag hade verkligen inte förstått det där med att man blir så sugen på något att det känns som om världen går under om man inte får just det just då. Trodde mer att det var som nu, att man blir sugen men att det är hyfsat överkomligt. Det var det inte lärde jag mig snabbt:) Den ena av mina cravings under graviditeten var frukt. Låter inte så konstigt- om det inte vore för det faktum att jag direkt ogillat frukt under hela mitt liv. Jag kan äta saker med frukt i, men att bara äta "ren" frukt skulle liksom aldrig falla mig in. Förrän då. Jag minns att jag vid ett tillfälle väckte sambon mitt i natten och skrek "äpple!":=) Det hörde kanske ihop med att jag mådde extremt illa under många månader och knappt fick behålla något. Det enda som hjälpte litegrann (förutom lergigan comp som läkaren skrev ut och otaliga näringsdrycker för att få i mig något alls) var att äta äpplen och andra frukter.

Min andra craving var... öl! Jag tar gärna ett glas vin eller ett par drinkar men öl är inte alls något jag dricker. Någonsin. Icke desto mindre satt jag nästan och grinade bredvid sambon om han tog sig en öl, jag kunde sitta och lukta på flaskan och bara drömma... Samtidigt sa mina gravida kompisar glatt att "ja min kropp verkar känna på sig att alkohol är dåligt för bebisen och jag är inte sugen alls". Kan säga att MIN kropp verkade känna på sig att ÖL var det enda braiga i hela världen...

Sambon fick till slut köpa hem alkoholfri öl till mig. Fast som diabetiker och gravid så måste man vara så otroligt noga med kosten, det får knappt variera alls i värden så det funkade tyvärr inte. Fick återgå till att lukta och längta... I samma sekund som sonen kom så släppte mitt begär och sedan dess har jag aldrig längtat efter öl igen...

Hade du några speciella "cravings" under graviditeten?