Hitta vilse - en härlig bok som gör hjärtat varmt

Nu ni jäntor! Ett boktips på ingång! Frida frågade för ett tag sedan om jag kunde tänka mig att fortsätta tipsa om böcker här på nya bloggen. Smickrande såklart och jag har funderat lite på hennes önskemål. Dock har jag ju tänkt att den här bloggen ska vara "feelgood" och glad och då kanske inte alla sorts böcker passar sådär bra. Jag får klura vidare på det... Men den här kan jag inte undhålla för er, det är ett som är säkert!

Finns inte på Kartan hette den första boken som Carin Liv kom ut med och den var helt okej. Frida Fors, en ung journaliststudent skickas ut på praktik men istället för att hamna på någon glossy tidning i huvudstaden så är det en småländsk by som blir hennes nya hembygd. Inte helt enligt Fridas önskningar kanske... I Hitta vilse får vi fortsätta följa Frida som nu tagit sin examen och faktiskt fått jobb på en kvällstidning i Stockholm. Hon har höga ambitioner och hoppas på att det nya livet ska innebära champagneskålar på Sturehof och härliga sommarkvällar med kompisgänget. Fast det blir visst inte riktigt så....

Frida är en sympatisk huvudperson och Carin Hjulström har verkligen fått till henne mycket trovärdigt. Jag känner igen mig i de funderingar hon har om livet och framtiden, även om vi annars kanske inte har så många gemensamma nämnare. Vi får också möta en samling människor som på olika sätt formats av sina öden och de i sin tur kämpar med de relationer som finns runt dem. Och kan verkligen det där med nätdejting funka? Eller kanske måste man pussa många grodor innan den där prinsen behagar dyka upp?

I Hitta vilse har Hjulström verkligen lyckats få in det mesta. Kärleksfunderingar, jobbångest, svindleri, ensamhet, svek, rädsla. Till skillnad mot många andra som försöker göra likadant så tycker jag att hon går i land med det. Alla karaktärerna i boken känns omsorgsfullt uttänkta och ja, mänskliga helt enkelt. Och Frida som kanske är en aning naiv i början- precis som man ska vara när man är ung- växer upp längst vägen och inser att människor bär på mycket som inte syns förrän man skrapar på ytan.

Jag tycker definitivt att Hjulström lyft sig ett snäpp då jag knappast längtade efter att läsa fortsättningen på Finns inte på kartan. Den här boken känns betydligt mer intressant och jag ville bara läsa vidare för att se vad som skulle hända, samtidigt som jag inte ville att boken skulle ta slut:) Visst var det några vändningar i boken som inte kändes helt och fullt realistiska, eller för den delen nödvändiga, men det kan man lätt överse med eftersom resten är så trovärdig. En riktig feelgood-bok helt enkelt! Jag skulle gärna vilja följa några av karaktärerna vidare, kanske kommer det en fortsättning? Eller varför inte en filmatisering?

P.s: Missa inte heller att läsa i slutorden om hur hon valde titeln, det tyckte jag var en fin tanke som gav en ytterligare dimension till boken