Om att vara sockerberoende

Rönnbär är väl vackert ändå! Som små pärlor i höstens färger. Besökte Stora Holm i helgen och då var borden prydda av det här...

Tänk att det gått tio år sedan Anna Lindh gick bort. Det känns som alldeles nyss jag tittade på tv:n och såg Göran Persson berätta att utrikesministern avlidit av sina skador. Och tolv år sedan world trade center... Dessutom råkar min syster fylla år just den elfte september så det är ett datum man inte glömmer så lätt. Ikväll ska vi fira henne med lite fika och present.

På tal om fika; jag var hos diabetessköterskan igår. Har mått dåligt en tid, haft alldeles för höga värden, haft ont i munnen och magen, varit trött... Mitt sockerberoende har slagit till igen efter att innan sommaren ha lugnat sig lite då jag använde mig av kbt (kognitiv beteendeterapi). Igår framkom det att långtidsvärdet var alarmerande högt och jag hade äggvita i urinen vilket inte är bra för njurarna. Njurarna som då dessutom redan är ansatta på grund av min neurosjukdom.

Så nu är det nolltolerans som gäller. Dinkelmjöl är inköpt (det gjorde vi pannkakor på igår), brödet granskas ännu mer noggrant (man ska se till att det innehåller mer fiber än socker) , ranson på mjölk, etcetera. Och naturligtvis inget godis, fikabröd och dylikt. Goes without sayin'. Den biten blir definitivt den svåraste. Sist jag försökte så hade jag svår abstinens och mådde uselt. Märkte också att många hade svårt att ta det på allvar, men sockerberoende är ju ett lika starkt beroende som nikotin eller alkohol. Och kanske ändå lite svårare eftersom det så ofta bjuds. Det räcker med att besöka Ica så finns det rader med godis innan kassorna...

Som tur är så vill Max knappt ha lördagsgodis. I helgen ville han köpa en bil för pengarna istället. När vi handlar godis till honom så säger han själv till efter bara några bitar att "nu räcker det". Grädde gillar han inte, sylt äter han sällan. Pannkakor och sådant äter han som det är, utan nåt till. Häromdagen ville han ha filmjölk med lingonsylt i:) Hoppas såklart på att han ska fortsätta på den banan. Men även för hans skull vill jag bli av med det här. För att han ska ha en bra förebild och dessutom en så frisk mamma som möjligt.

Så  den här gången får jag inte ramla tillbaka i träsket. Så ni som känner mig privat, peppa mig gärna!:) Ja det gäller även er andra, jag behöver verkligen alla hejarop jag kan få nu!

Annars då... Jag har börjat läsa Leena Letholainens böcker om Maria Kallio, spännande att se skillnaden mellan Finland och Sverige. Dem kan jag gärna tipsa om ifall du gillar deckare,

Fin onsdag önskar jag dig som kikar in!