Handen från danska Hay passar perfekt som smyckesställ vid behov. |
Den "gamla" jag skulle ha skrattat högt åt tanken att jag skulle skriva den meningen, tvåa i syslöjd som jag hade i skolan (och även det var ett överbetyg!!) och absolut NOLL intresse för allt som man gjorde med händerna. Men det är väl kanske det som är både häftigt och skrämmande med livet; det förändras. Ständigt. Fick jag välja så skulle jag alla gånger velat behålla mitt liv som det var, då när jag fick ägna mig åt de intressen som var mina och som jag älskade. Som hundsporten (bruks, viltspår, lydnad framför allt) som var det roligaste jag visste och golfen som jag precis börjat med. Resorna som väntade runt hörnet. Istället försöker jag nu lära mig så mycket som möjligt om fotografering och ägnar mig åt att göra armband i makramé, inget av det fanns i mina vildaste fantasier för några år sedan. Lustigt hur det kan bli... Försöker dock tänka på att det inte måste vara sämre, bara annorlunda. Eller det är klart att det är tråkigt att inte kunna bestämma själv, men kanske finns det en mening med det här också?
Gör DU något idag som du inte hade trott förr? På fritid eller kanske jobb? Tell me!:-)
Åh förstår att du saknar mycket som du gjorde tidigare men du är så duktig på allt du gör nu så visst är det väl en liten mening med att du hittat allt nytt som du kan göra nu. Hoppas du hittar en ny liten valp som passar dig. Det skulle ju vara underbart :) Tvåa i syslöjd tror jag inte alls på förresten. Då hade du en tokig fröken helt enkelt :P
SvaraRaderaKRAM ANNA
(Och tusen tusen tack igen)
Armbandet passar utmärkt till min nya höstkofta. Jag lägger upp en bild imorgon ;) KRAMIS
SvaraRaderaÄven om du inte tidigare kunnat tänka dig att sitta med makramé eller annan form av handarbete, så verkar det ju ändå passa dig.
SvaraRaderaJag har väl alltid kunnat tänka mig att jag skulle fortsätta att sy, men att jag skulle sy till försäljning fanns nog aldrig tidigare i min tankevärld.
Jag tänkte heller aldrig bli egen företagare. Jag växte ju upp i en familj där både mamma, pappa, farmor och farfar var det, så jag såg alla nackdelar med ständigt arbete. Så det hade jag bestämt att jag aldrig skulle bli.
Så det märkliga är att när jag ändå blev det så älskade jag det livet.....:-)