Fina Katarina

Uppgiften var att ta med sig en modell ut för en fotosession och sedan välja fem av bilderna och skicka in till Emelie. Två timmar i höstfint väder blev det. Några av bilderna som togs då ser ni här.

Jag fick tillstånd att visa bilderna på den renodlade fotobloggen som kommer att finnas framöver, men jag hoppas att Katarina förlåter mig för att jag lägger upp några även här?:-) Visst är hon fin? Modiga starka kvinna med så mycket livserfarenhet...

Håll med om att hösten är en vacker tid för fotografering! Nu har jag fått respons på den här uppgiften ( hua vad otroligt mycket det är att lära sig!! ) och även fått en ny som ska in i november. Så med andra ord söker jag nu en ny "modell" som kan tänka sig ställa upp på ett par timmars fotosession... Anyone? Hör av dig i så fall!

Jag tycker sällan att det jag gör är särskilt bra och jag har svårt att se mina egna styrkor tyvärr. Det sköna med att fotografera var att jag tillät mig att vara en total amatör när jag klev in genom dörrarna i kurslokalen. Jag minns att jag förvånat sa till ledaren att jag faktiskt insåg just då att jag inte ens visste hur man tog bort kameralocket:-) Varje vecka skulle vi visa våra bilder inför klassen och varje vecka var det en man som glömde minneskortet hemma. Han var pensionär och hade informerat oss om att han minsann fotat i mååånga år. Men vi såg aldrig några av hans bilder eftersom han då "glömt" ta med dem. Sanningen var förstås att han var rädd. Rädd för att få kritik, för att inte duga. Den känslan förstår jag verkligen. Men där och då tillät jag mig att vara nybörjare, att ta till mig kritiken och göra det ännu bättre nästa vecka. Att bara se framåt. Jag ÄR ju ny, kan väldigt lite och lär mig hela tiden. Jag hoppas att jag kan fortsätta tänka så nu när jag bestämt mig för att utvecklas ännu mer inom fotograferandet... Så om du har tid, testa något som du velat prova men inte gjort, och tillåt dig själv vara den där nybörjaren och njut av det!