Att skaffa hund- nybörjarguide

Tröttmössan Lovis vilar i soffan...

Finns det något sötare än en hundvalp? Nej, inte mycket...:) Fast det är också mycket krävande och man kan nog nästan likna det vid att ha en bebis hemma. De ska ha mat flera gånger per dag, ut och rastas efter att de lekt, sovit eller ätit och de kan inte lämnas ensamma. Med andra ord ett dygnet-runtjobb.

Jag tänkte skriva om vad man bör tänka på innan man skaffar hundvalp. Ja nu riktar jag mig till er som eventuellt är nybörjare och inte har haft hund tidigare. Jag är absolut ingen expert men lite hoppas jag att jag har snappat upp genom åren. Det blir ett långt inlägg men jag brinner verkligen för det här ämnet och lider med alla hundar som hamnar på blocket efter ett halvår på grund av "tidsbrist" eller "allergi"... Det ÄR tufft att ha hund. Jag tror aldrig att jag har träffat någon hundägare som tyckt att det var lättare än han/hon trodde. Tvärtom så ställer det mycket krav på dig som matte/husse. Men det är också underbart och det blir ofta en livsstil. Nummer ett är att försöka finna rätt ras. Där tror jag att det ofta brister, man väljer en ras som inte riktigt passar ens intressen. Kanske kan jag få någon att fundera ett varv extra innan man slänger sig på telefonen och ringer på första bästa annons?

Även om en golden retriever ser jättetrevlig ut så är det en apporterande fågelhund i grunden och behöver en del aktivering för att må bra. Den vi hade under min uppväxt var en underbar vän till oss men samtidigt en hund som användes till jakt och därför fick den motion hon behövde. Nu menar jag inte att alla behöver vara jägare för att skaffa en golden men man ska veta att en deprimerad golden kan sova bort sitt liv. En annan hundtyp kanske markerar att den inte får det den behöver genom att ställa till bus, men en golden lägger sig och sover istället. Så både för din och för hundens skull så ska du fundera över vilken ras som faktiskt passar din familj.

 Jag kommer också att tipsa om några hundböcker som kan vara intressant att investera i för den som kanske går i hundköpartankar. Det är möjligt att en eller ett par av dem redan omnämnts tidigare i bloggen men det känns rätt att samla dem i ett inlägg.

RASVAL
Det första man bör göra är att noggrant fundera igenom vad man söker för slags hund. Det finns flera hundra olika raser bara i Sverige så chansen att man hittar en som passar är ganska stor. Vill man ha en stor hund eller kanske en liten? Gillar man pälsvård eller vill man ha en korthårshund? Och framför allt; vilken typ av egenskaper? Fast jag vill nog vända på det och säga att man först av allt ska tänka över vem man själv är, vad man vill ha ut av sitt hundägarskap och vad man kan erbjuda hunden. Är man den sportiga typen som är ute och joggar fem dagar i veckan eller trivs man bäst hemma med familjen? Skriv ner en lista på sådant som känns viktigt för dig och din eventuella familj.

Skaffa sedan boken HUND som är skriven av Kerstin Malm och Agneta Geneborg. Den brukar finnas på biblioteken om man inte vill köpa. Den är i mitt tycke en av de absolut bästa av de många (och jag menar MÅNGA!!) böcker som handlar om olika raser. Den är bred och författarna är välkända och mycket kunniga och jag gillar att de varken förskönar eller förfärar. Med detta sagt så kan man absolut läsa andra liknande böcker också, det är alltid bra att ha så mycket som möjligt på fötterna. Personligen tycker jag att man ska se upp lite för de böcker som är skrivna av utländska författare och översatta till svenska. Dels för att vissa saker faktiskt kan gå förlorade i översättningen men också för att en del raser kan vara lite olika beroende på vilket land man befinner sig i.

En del brukshundklubbar har "skaffa-hund-kurser" som man kan anmäla sig till. Där har man möjlighet att lära sig mer om olika rasgrupper och deras specifika egenskaper. Ett annat sätt är att kontakta uppfödare till de raser du är intresserad av och be att få komma på besök. Jag var bland annat och hälsade på en kennel som födde upp schapendoes innan jag bestämde mig för att skaffa en sådan. Det var ett bra sätt att få se hur hundarna fungerar i hemmiljö och att få ställa frågor. Är det en vanligare ras kanske man kan få samma information från andra hundägare. Viktigt att tänka på är också att uppfödarna har ett helt annat perspektiv än vad du har. Lovis uppfödare sa till exempel att rasen var en jättebra nybörjarras och krävde "lagom" med aktivering. Då hade hon ju flera andra hundar och födde dessutom även upp briard som är en bruksras. Frågar man en schapendoesägare som har EN hund och kanske är förstagångsägare så säger nog de flesta att rasen kräver mycket aktivering och kanske inte alltid är en ultimat förstagångshund....Ibland tipsas det om att besöka en hundutställning och prata med uppfödarna där. Det är inget jag skulle rekommendera eftersom de ofta tävlar och inte är så intresserade av att prata. Hittar du någon som verkar spännande så lägg namnet på kenneln/uppfödaren på minnet och sök upp denne senare är mitt råd.

Självklart ska man komma ihåg att hundar liksom människor är egna individer och bara för att grannens labrador beter sig på ett visst sätt så behöver inte din göra det. MEN den medvetna rasaveln har försigått i många år och det ÄR skillnad på en rottweiler och en chihuahua -inte bara storleksmässigt. Vill man inte ha en hund som badar i varenda vattenpöl så skaffa då inte en retriever som ju är avlade till att apportera i vatten. Vill man ha en hund som lyder minsta vink, satsa då inte på en terrier som ska klara av att göra saker självständigt, etcetera. Ganska logiskt egentligen men tyvärr verkar många missa det. Ett tips är att kika runt lite bland de olika rasgrupperna och på så sätt få en uppfattning om vad för slags hund man kan förvänta sig. Är man till exempel ute efter en ren sällskapshund som kanske inte kräver tokmycket motion så kan man välja en hund i rasgrupp 9 som kategoriseras som sällskapshundar.

STEG TVÅ- ATT HITTA RÄTT VALP
När man har bestämt sig för vilken ras man vill ha så är nästa steg att finna en uppfödare som man trivs med, detta gäller naturligtvis oavsett om det är blandras eller renras man pratar om. Dock är jag en ivrig renrasförespråkare och skulle aldrig uppmana någon att skaffa en blandrashund, det är bäst att nämna det så att det inte blir några oklarheter. Jag tycker absolut att man ska välja en uppfödare som är med i SKK (Svenska kennelklubben) eftersom de då är skyldiga att följa vissa regler vid uppfödning. En lista över uppfödare kan du bland annat hitta på varje rasklubbs hemsida eller genom att ringa klubbens valphänvisare.


En hund som köps via en SKK-registrerad uppfödare ska vara åtta veckor (inte yngre) när den lämnas och dessutom vara vetrinärbesiktigad högst en vecka tidigare. Den ska också vara registrerad i SKK, det kan man som köpare inte göra senare utan det måste uppfödaren göra. Många luras av annonserna där säljare skriver att hunden är registrerad i Jordbruksverket. Det är bara båg egentligen för där ska enligt lag alla hundar vara reggade och det betyder liksom ingenting speciellt mer än att man har betalat in en liten summa till jbk för att finnas med i deras register. Oftast gör man det som köpare själv med hjälp av de papper man får av uppfödaren. Så se till att det står i annonsen att hunden är SKK-registrerad- då vet du att det är en renras med "giltiga" papper.

Prio ett tycker jag är att se på att hunden är så frisk som möjligt. Det är ju svårt att veta i förväg såklart, Cobra hade fullt friska föräldrar men blev ändå sjuk. Dock ska man i förväg se på vilka rasbundna sjukdomar ens hund eventuellt skulle kunna få. Som ett exempel kan jag nämna Cavallier king charles spaniel som är en ras där en hög procent får problem med hjärtat. Att ha en hund som är sjuk är inte bara alldeles hjärtskärande och hemskt utan även extremt dyrt. Tack och lov att Cobra hade en bra försäkring för på en månad gick hennes kostnader på bortåt 50 000 kronor om jag inte minns helt fel... Så det tycker jag också man ska ta hänsyn till när man väljer ras; hur friska hundarna generellt sett är. Med en renrasig hund (och dit räknas enligt svenska kennelklubben de hundar som är registrerade och har en stamtavla) så kan man titta på hur hundens föräldrar och andra släktingar har haft det, se på röntgenresultat och så vidare. Är man intresserad av att tävla eller träna till exempel bruks kan det också vara intressant att se på MH eller MT-resultat om det finns några sådana. Men det är lite överkurs i den här guiden.

När det gäller val av uppfödare så är det bra om kemin stämmer. Jag har varit så otroligt besviken på Lovis uppfödare genom åren. Hon är mycket välkänd inom rasen men jag upplever inte att hon brytt sig alls. Hundarna är friska och mår bra men som köpare och förstagångsmatte hade jag behövt mer stöd när jag hört av mig med frågor. Cobras uppfödare  hade jag en bättre dialog med även om jag inte kommer att köpa hund därifrån igen. Det beror dock  inte på hunden, vi kunde inte ha önskat oss en trevligare vovve. Men det är otroligt svårt att veta i förväg, det allra bästa är väl om man får möjlighet att träffa andra som köpt hund därifrån och se hur deras hund är och vad de säger om uppfödaren

 Besök gärna kenneln i förväg, prata med andra som köpt hund därifrån om du kan... Förhoppningsvis får ni ett bra samarbete de närmaste 10-15 åren. När det gäller val av valp så är det bra om uppfödaren är klok nog att fatta att man kanske inte släpper iväg kullens tuffing med en försynt förstagångsägare, men tyvärr är det inte alla som ser det så. Ibland vill hundägaren ha en viss färg till exempel och uppfödaren går då till mötes.

En bra kommunikation är viktigt, berätta för uppfödaren vad du vill ha ut av hunden så får du förhoppningvis hjälp. En bra uppfödare känner sina valpar och kan ofta se vilka som har utställningspotential etcetera. Jag är väldigt nöjd med att vår nya uppfödare är den som väljer ut vår hund, han har ju levt med valparna i åtta veckor och sett dem i alla situationer. Förr pratades det om att man skulle sätta sig ner i valphagen och sedan välja den hund som kom fram till en, alltså den som visade intresse. Det tycker inte jag är en bra metod. Du som köpare kanske träffar valparna i en halvtimme och på den tiden förväntas du att välja ut vilken hund som ska passa in hos dig de närmaste 10-15 åren. Men egentligen så kanske den valpen som faktiskt passar er bäst har busat järnet i en halvtimme innan du kom och därför ligger helt utslagen just när du är där. Visst vill man ha en hund som är framåt och social, men jag har hittills aldrig träffat någon valp som är rädd och sitter och trycker i ett hörn utan alla valpar som är pigga brukar komma fram. Sedan ska man ju såklart inte välja en rädd hund, men om du upptäcker att det finns en eller flera sådana i kullen kanske du inte ska köpa hund där alls?

FÖRSTA TIDEN HEMMA
Innan hunden kommer hem så behöver du inte så mycket. Hör med uppfödaren i förväg vilken typ av mat valpen äter så att du kan se till att den får samma ett tag framåt. Ofta har man ju besökt valparna omkring vecka fem och då kan man passa på att få lite tips. Men kom ihåg att uppfödaren väljer den mat som han/hon tycker är bäst vilket inte alltid visar sig vara det bästa för valpen när den växer upp. Där får man vara lite uppmärksam. Lovis uppfödare skickade med mat som hon menade passade kanon till hennes hundar. Jag insåg snabbt att på min hund funkade det inte, hon fick klåda av den och hennes mage var i olag. Det är sådant man provar sig fram med,tänk bara på att det tar ett litet tag innan man ser resultat så man ska ju inte krångla och byta alltför mycket. Mina valpar har även fått välling en tid, kanske inte så mycket för näringens skull som för tryggheten och den goda varma drycken. Speciellt Lovis var van vid det och fick det när hon skulle sova.

En sovplats är bra sägs det. Man ska tänka på att valpen ska få ett eget utrymme. Fast mina tjejer har inte alls brytt sig om den fina hundbädden utan hittat sina egna platser. Jag har försökt med en låda med kanter där jag bäddat mjukt. Tanken är att hunden fått sova bredvid min säng och jag hela tiden haft min hand nere i lådan. Det funkade inte så bra på mina vilddjur men vi testade det med ¨vår golden som vi hade i familjen när jag växte upp och då gick det jättebra. Det är också viktigt att veta att det är OLAGLIGT ATT STÄNGA IN SIN VALP I BUR INOMHUS!! Tyvärr träffar jag fortfarande på människor som tycker att det är väl inte så farligt.... Läs gärna mer om det och vad mer man inte får göra: Länk till SKK


Det är svårt (dumt!)att låta den springa fritt eftersom man behöver ha koll på den så att den inte hittar på farligheter, så stäng sovrumsdörren (ja med hunden på insidan såklart!!)och hitta på nåt bra sätt att få den lugn så att det funkar för alla. Tänk på att den lilla valpen är van att ligga i en stor "hög" med sina syskon och nu har den tryggheten försvunnit. Funkar det för dig så kanske du kan ligga på en madrass på golvet några nätter så att valpen får känna sig nära. Räkna med att du lär få springa ut och rasta den några gånger varje natt så var beredd med skor och kläder för när valpen gnäller så gäller det att rusa! Jag har varit noga med att inte ta in valpen för snabbt när den har kissat. Det är ju såklart mycket roligare att vara ute och lukta omkring än att vara inne. Då lär den sig att så fort den kissat så blir det tråkigt= den håller sig. Så låt den vara i en liten stund till innan du lockar in den, kanske avled med något, bara så att den inte förknippar att uträtta sina behov med att behöva gå in. Att använda sig av gamla galna metoder som att doppa valpens ansikte i kisset för att få den att "skämmas" är HELT förkastligt! Dumheter! Torka istället upp och tänk på att det är DITT fel att hunden kissar inne, du var helt enkelt inte tillräckligt snabb med att gå ut.... Nu menar jag inte att du ska döma dig själv, men du ska inte läxa upp hunden för något den inte kan rå för.... Pölar kommer det att bli, det är lika bra att ta bort mattorna på en gång. Hundar vill helst inte få urinet på tassarna så de väljer annars gärna mattorna som ett "rastningsställe".

Det sägs att man ska ta det så lungt som möjligt den första tiden, låta valpen känna sig hemma först och bekanta sig med sin nya miljö. Om det tvistas det alltid och jag tror att har man haft hund tidigare så är man lite snabbbare på att ge sig ut bland folk. Där gör man det som funkar bäst på ens egen hund, man märker ju snabbt vilken personlighet den har. Börja gärna träna lite smått med valpen så fort den kommer hem. Då är den otroligt mottaglig för allt. Man kan till exempel lära den att vänta tills man säger "varsågod" vid maten, och att komma på inkallning. Börja i små steg och belöna massor med beröm och kanske en godisbit. Det är en bra start för ett trivsamt liv tillsammans.


OLIKA METODER
Liksom i alla världar så finns det olika "gurus" i hundvärlden. Min mor är en stor fantast av Ceasar Milan. Det spelar ingen roll vad någon säger om honom, hon gillar karln ändå. Själv är jag betydligt mer tveksam till en del av hans metoder. Ska man se till hur det är här i Sverige så kan man säga att Barbro Börjesson (känd för gokväll) står på ena sidan och Anders Hallgren på andra. Medan Hallgren förespråkar klicker och mjuka metoder så är Börjesson för betydligt mer handgripliga sätt. Där plockar jag gärna russinen ur kakan så att säga. IMMI (individanpassade Metoder Motiverade Instruktörer) bedrivs på vissa privata klubbar och många trivs med det. Med Lovis funkade det inte alls! Hon behövde en helt annan fostran. Enligt vissa teorier ska man ignorera felbeteenden och belöna rätt men om jag ignorerade hennes felbeteenden så lyckades jag aldrig insåg jag till slut.

Man får nog helt enkelt kika runt, höra sig för om vilka klubbar som rekommenderas. Trots att jag själv trivt mycket bra inom brukshundklubben så passar det inte alla, en del kan nog trivas bättre på en privat klubb. För valpkurs det tycker jag att man ska gå. Även om man struntar fullkomligt i framtida träning så är det ett bra sätt att låta hunden få träna på att vara runt andra hundar. Fast man ska vara medveten om att det är skillnad även där så om man kan så se till att hitta en bra kurs! Det lägger en bra grund för ert framtida samspel om ni trivs tillsammans på valpkursen och din valp får förtroende för dig. Jag och Lovis hamnade på den sämsta valpkursen ever, det var inte en deltagare som var nöjd efteråt. Hade jag varit mer erfaren skulle jag ha slutat tidigare. När vi gick med Cobra så hade vi världens bästa instruktör och hon bara älskade det! Vilken skillnad det var! Gå på din magkänsla!

LITTERATUR


Några av böckerna i min hylla;

En bok som många hundägare läst och uppskattat är Kontaktkontraktet av Eva Bodfäldt. Hon tar upp olika situationer och hur man kan lösa dem. Grundtanken är att man ska bygga upp en bra relation till sin hund och på så vis klara av vardagen bättre.
Valpen av Mickie Gustafson är en annan bok som handlar om första tiden hemma. Den är skriven ur valpens perspektiv och ger en förståelse för hur man kan skapa en bra relation till sin hund. Den har kommit ut i flera utgåvor och omarbetats genom åren. En bok som man gott kan skaffa redan innan man skaffar hund. Andra "klassiker" är bland annat Inkallning är så mycket mera av Memea Mohlin som ofta används som kursmaterial på olika klubbar och de olika böcker om hundpsykologi som tidigare nämnde Anders Hallgren gett ut, där vill jag nog säsrkilt vifta för "Därför gör hunden så". Cesar Milan är en favorit för många medan andra tycker att han ägnar sig åt djurplågeri. Sanningen ligger kanske någonstans i mitten. Men att träna hunden på ett löpband eller att använda vissa typer av hjälpmedel är för mig inte okej.

Jag känner människor som arbetar efter Jan Fenells metoder. Tanken där är att man hela tiden ska visa att man är ledare. Det kan handla om att man själv äter mat innan hunden får något, att man går före hunden ut genom dörren (fast det är ju en mycket bra rutin oavsett vilken teori man tror på) och att man på andra sätt visar sitt ledarskap. Fenell menar att man ska fostra hunden utifrån dess eget beteende och genom att i många år ha studerat hundar och deras språk har hon "skapat" sin metod. Jag har läst en del om detta, det finns en del intressant tankar bakom även om jag inte köper hela konceptet. För den som vill läsa mer om Fenells idéer så kan man med fördel börja med "Förstå din hund". Själv har jag mer och mer upptäckt att Fredrik Steens tänk passar mig. Men som med allt så får man ju plocka russinen ur kakan och inse att man kommer långt med sunt förnuft.

Det kommer självklart nya böcker i ämnet hela tiden. Var och varannan verkar ha sin egna filosofi och det är bra. Man får se till att vara kritisk och inte svälja allting bara. De böcker som jag rekommenderat i det här inlägget är alla mycket välkända i hundvärlden, inga överraskningar direkt men det finns en anledning till att just de är så uppskattade. Nu ska man ju komma ihåg att de också har några år på nacken så vissa saker kanske har ändrats, men jag tycker att man ska försöka hitta en bra balans mellan att vara en ledare och att vara en vän...

Mer hund...

För den som vill utbilda sig mer inom hund så känns SBK som ett vettigt alternativ, prata med någon på klubben om dina drömmar och be den lotsa dig vidare. Du kanske kan få börja gå som hjälptränare, t.ex. Vill du inte vara bunden dit så kan Hundens Hus vara något för dig, de har utbildningar på flera orter i landet och har mycket kunskap och många välkända lärare och föreläsare. Själv har jag bland annat gått en mycket intressant kurs för Niina och Kenth Swartberg som hölls på Alfa hundcenter i Lerum, ett ställe som drivs av Git Jerring som har varit mycket framstående i brukset.

De som gått Hundutbildningsgruppens kurser verkar också vara nöjda, vi har "bara" gått en viltspårsutbildning där och den var väl helt okej. Jag kan också rekommendera en universitetskurs som jag själv har gått via Linköpings universitet; Hundens beteendebiologi heter den och det var otroligt lärorikt, speciellt på den obligatoriska kurshelgen då vi samlades i Linköping och fick lyssna på många intressanta föreläsningar om både hund och varg. I framtiden vill jag försöka läsa även fortsättningen på den.

Jag hoppas att det här inlägget kan vara till någon hjälp för den som funderar på att skaffa en valp. Naturligtvis finns det massor som jag inte tagit upp men jag försökte få med en del av det mest viktiga i alla fall. Jag planerar också att skriva ett inlägg om omplaceringshundar för den som söker en vuxen hund.