En stilla söndagskväll

 

Dessa dagar är väldigt lugna, Nemi får landa och lära känna oss och vänja sig vid vår vårt hem. Jag tror att man ska vara väldigt försiktig med besök den allra första tiden och låta hunden få komma in i familjen lite innan släkt och vänner invaderar för att se på valpen. Det hinns med ändå.

Idag har vi i alla fall åkt bil en liten stund, det känns viktigt att hon får prova det små korta turer. Vi tog oss ut till en gräsplan där vi busade och körde lite inkallning. Vi har också hunnit med att väga henne och hon väger just nu 7 kilo. Hon känns som den minsta varelsen ever så jag blev förvånad, men om man betänker att hon som vuxen kommer att väga över 40 så är hon förstås väldigt mini:)

Hon är en rätt försiktig tjej, det går inte ens att jämföra alla Lovis påhitt eftersom Nemi är betydligt mer stillsam. hon är verkligen nte den som går fram och hälsar på andra människor utan hon håller sig vid oss. Allra bäst mår hon i husses famn.... Annars är det som alltid med valpar; ett evigt rännande ut och in och "duktig flicka" och äta mat och plocka ut diverse pappersbitar och lego och leksaksbilar ur munnen på vårt lilla busfrö. Och klappa varm valpmage och pussa på valpnos såklart.

Det bästa är att det är min tur att sova inatt, P har "vakten"! Det känns som förr när vi hade en bebis och kunde sura över att den andre fick sova mer. Sömnbrist är verkligen inte min grej:-P