2013 närmar sig sitt slut...

Bildkälla

Jag är fortfarande risig med fortsatt feber och förkylning och det blir ett väldigt lugnt firande hemma hos oss. Lite god mat och något chokladigt till dessert får det bli, och så kanske någon bra film i soffan. Men jag kunde inte låta bli att knåpa ihop ett inlägg, ja det blev ett lååångt sådant (nog det längsta hittills här på bloggen?) som kanske mer är till för mig själv än för någon annan, men ibland behöver man stanna upp och reflektera över livet och vilken dag passar bättre?

 I den här bloggen skriver jag mest om inredning, shopping och så vidare och det hade varit enklast att göra en sammanfattning av det. Men sanningen är att  den delen av mitt liv har varit betydligt mindre än allt det andra som skett under det gångna året så i det här inlägget får ni stå ut med att jag blir lite "privat". För mig känns det också viktigt att komma ihåg vad vi gått igenom och kunna se de framsteg vi gjort.... Om ett år så hoppas jag att jag kan läsa det här inlägget igen och se att det på många sätt förändrats till det bättre. So here it goes...

När 2013 startade var både jag och P mentalt så slutkörda att vi knappt stod upp. Så kändes det i alla fall. 2012 innebar en lång kamp för att få vardagen att funka efter att jag blivit sjuk. Vi var nog lite naiva och trodde att den som behöver hjälp får det också, men så var det ju tyvärr inte. Vi satt i möten, gjorde ansökningar, fick avslag, skrev överklagan som avslogs utan något vettigt skäl, vi hade med oss både läkare och rehab på vår sida men fick ändå ge oss mot en kommun som menade att vi fick söka andra lösningar. Lösningar som "sälj er bostad och använd pengarna till privat hjälp" och andra lika galna. Jag tappade minnet och P var till slut alldeles grå i ansiktet av trötthet.

Vi slet för att få ihop en fungerande vardag, men minsta lilla motgång knäckte oss eftersom vi var så svagt rustade redan från början. Jag fick dessutom feber i november, en feber som stannade i fem månader och trots att jag åkte fram och tillbaka mellan medicinmottagningen och infektionsdito så hittades ingen förklaring. Så när det nya året började så hade jag precis legat på sjukhus och orkade ingenting. I januari skulle vi för första gången på många månader få en helg bara vi, en natt på spa för att fira P:s födelsedag. Efter två timmar där så fick han influensa och låg utslagen på hotellrummet. Det var som om det gått troll i allt vi försökte oss på. Då kändes det som om det aldrig skulle vända. Min nyårsförhoppning; att 2013 skulle bli ett betydligt bättre år, var ganska avlägset.

 Men vet ni, nu kan jag se tillbaka och tänka att det blev ett bättre år. Till slut. Det har varit många motgångar, som när vi äntligen skulle få in en person vars hjälp skulle ge oss avlastning och det visade sig att just den här personen var helt fel på den platsen. Som när vi fick avbryta semestern och åka hemåt för att jag var för sjuk. Som en otroligt rörig höst där en viss instans inom kommunen har spelat en stor roll och som tagit en massa onödig energi som jag inte har men som jag ändå varit tvungen att acceptera på grund av sjukdomen och dess konsekvenser. Som att jag fått anledning att fundera extra över vissa relationer som kanske inte varit som jag trott, något som till viss del gjort mig mer cynisk. Och minnesproblemen lider jag av än, fast nu är det mest närminnet som inte verkar fungera. Det händer alltför ofta att jag t.ex. sätter på en kastrull på spisen och drar igång- för att sedan gå ut med hunden eller göra något annat som inte involverar det jag skulle göra egentligen.

 Men det jag kommer att ta med mig från detta år är ändå de underbara stunder vi har haft som familj. Max har blivit så mycket mer "mogen", han är en härlig liten kompis som varje dag får oss att skratta. Som att vi faktiskt fick en liten minisemester som blev bra även fast det inte blev som vi tänkt oss. Som febern som till slut försvann och livet kom åter. Och Nemi. Nemi kom till oss precis i rätt tid. Hon har gjort att vi fått fokus på något annat än bara tråkigheter. Hon har genast funnit sin roll i vår familj. Hon kom när jag var på väg in i vad jag tror var en depression och hon ger oss så mycket, samtidigt som hon med en hundvalps självklara rätt ger oss gråa hår och det var längesedan jag "vrålade" så mycket som den här hösten:) Jag minns också de godhjärtade människor som jag mött i olika sammanhang, de som funnits med mig och gett mig god omvårdnad och/eller fint sällskap. Vi har också fått mer hjälp av kommunen som gjort en vändning och menar att man måste se till helheten (really?) och även om det inte går att jämföra med det som vi från början önskade så är det en bra bit på väg.

Inför 2014 så hoppas jag att vi hittar vårt nya boende och får den extra yta som vi verkligen behöver. Att vi hittar hem helt enkelt. Jag önskar såklart att alla nära och kära får vara friska och jag ska ge mig själv ett löfte som går ut på att förbättra min egen hälsa på de sätt jag kan påverka. Jag hoppas också att jag får skratta mer i år. Förhoppningsvis går det att få nya vänner även som vuxen? Nu menar jag inte er fina människor som jag möter här på nätet varje dag, utan sådana som jag kan ta en fika med. Som vill skvallra lite om livet, äta en bit mat på en rolig restaurang och kanske kika i en inredningsbutik tillsammans med mig. Jag var redan sjuk när vi flyttade hit och jag upplever att det har varit svårt att lära känna någon under de omständigheterna, den arenan finns liksom inte. De gånger jag försökt föreslå något så har det inte passat och de flesta är upptagna med så mycket annat. Men visst måste det väl finnas någon som vill ha en kompis?:) Så nya bekantskaper lägger jag också på listan över sådant jag önskar mig under 2014. Jag hoppas också att jag ska kunna dra igång något av det som jag länge klurat på nu när livet på många sätt inte alls blev som jag planerat och kämpat för. Men kanske finns det någon annan väg, inte sämre eller bättre utan bara annorlunda, som passar mig?