På mors dag...

Sängen lockade så jag lade mig här igen och letar nu tapeter till nästa projekt som blir vår lilla och just nu grymt opraktiska hall. Där behöver vi både möblera/strukturera om och fräscha till. Fick jag bestämma själv så ligger Laura Ashleys paisleymönstrade tapeter bra till, jag har alltid gillat Paisley, men jag tvivlar på att sambon blir lika entusiastisk...:)

Tidigare idag blev jag väckt till en god frukost med gröt, färska mackor, ägg, juice och annat som jag älskar att sitta med länge en helgmorgon som denna. En fin present fick jag också, eller rättare sagt ett bidrag så att jag kan köpa mig den där presenten som stått med på min önskelista länge nu, så jag är så glad! Och inte att förglömma; en teckning från mitt lilla hjärta som nu håller på att lära sig skriva ♥. Om vädret håller i sig ska vi ta med lite spel och annat och gå över gatan till parken bestämde vi. Jag skulle gärna äta en sån där mors-dagsmeny som flera restauranger lockar med, men vi har en sjuk Lovis här (lilla pälsklingen, hon är inte frisk alls:-( Tio år nu och den där himla leversjukdomen som hon kämpar med!  så vi vill inte lämna henne ensam.

Eftersom mina föräldrar bor i Värmland så träffar jag inte min mamma idag, men hon har fått en present som jag hoppas hon uppskattar. Förr om åren (ända sedan jag och P träffades) köpte jag alltid present till svärmor också, och så bjöd jag in på fika och fixade. Men så förra året sammanföll det med att jag skulle resa iväg på rehabilitering vilket innebar att jag skulle vara borta från familjen i flera veckor, och det var en hel del som behövde ordnas med då. Så jag sa till P att det fick bli hans ansvar att ordna uppvaktning till sin mamma. Även i år har jag bestämt mig för att det ligger på hans bord. Jag har föreslagit några gåvor som jag tror skulle passa svärmor bra, och även att inhandla någon av dem, men inte fått nån respons så jag har intalat mig att han faktiskt är vuxen, och det är hans mamma det gäller och att det borde ligga på hans ansvar om hon blir uppvaktad. Men uj, vad snabbt det där dåliga samvetet kickar in alltså...

Hur gör ni? Köper till respektive förälder? Till er egen? Firar inte alls? Oavsett hur/om ni firar eller om det är en vanlig söndag så önskar jag er en fin sådan! Och så ska man komma ihåg att alla barn kan och behöver ha många viktiga vuxna runt sig, inte bara föräldrar. Vuxna som ser och förstår och som finns där oavsett... En del barn kanske behöver detta alldeles extra mycket av olika orsaker. Det vet jag av egen erfarenhet, och därför sänder jag en extra tanke till de människor som fanns där för mig när jag var barn.