Nemi

 

 Bjussar på ett par bilder på fröken N. Hon är nu fem och en halv månad och väger 25 kilo (kul att skriva upp och kunna kika tillbaka på sen:-)). Man brukar ju kalla rottisar för egensinniga och det är något den här lilla damen lever upp till! Både på gott och ont kan man nog säga, för vi kan få oss en del härliga skratt samtidigt som vi får vara väldigt bestämda när det gäller annat. Om det inte funkar den här gången så provar jag om fem sekunder och ser om jag lyckas verkar vara ett av hennes motton. Som när hon hoppar upp i sängen och sedan blundar och hoppas att vi inte ska märka att hon är där... Vi tar ner henne, och hon springer runt till andra sidan och hoppar upp den vägen istället...

Jag har fortsatta problem med ryggen och det gör mig lite extra grinig. Jag fick tag i sjukgymnasten som tyvärr inte hade några tider att erbjuda, men när jag förklarat min situation, hur snabbt det kommit och hur ont det gör så kallade hon det  för "litet ryggskott". Ryggskott förknippar jag med en smäll och så är man sängliggande, men så behöver det tydligen inte vara. Hon sa också att det brukar bli bättre inom en vecka så jag käkar alvedon så magen blöder och hoppas på förändring snart... Jag har läst mig till att man ska stretcha ut det och har testat några övningar som sjugymnasten tipsade om, men vete tusan om det hjälper...?

Så för tillfället är det hussen som får ta promenader och sånt med Nemi, och så tränar jag lite lydnadsövningar inomhus de stunder jag mår bättre. Hon är kul att jobba med, men lite sävlig så man får pusha på! I söndags när vi var på valpkursen upptäckte vi förresten att hon var röd i ögat och jag blev helt skärrad och höll på att börja att gråta när vi pratade med instruktören som nog undrade lite. Men så var det ju med vår förra rottis, Cobra. Vi besökte djursjukhuset med hennes röda öga som sedan visade sig vara en tumör och en cancer som var så agressiv att vi fick ta bort henne samma dag... Så röda ögon och hund förknippar jag bara med elände. Nu var Nemis öga bättre redan på kvällen, och dagen efter syntes det inte alls, men minnena kommer brutalt ibland...

Nu har jag tagit ännu en dos av min bästa vän alvedonen och hoppas få sova inatt. Over & out för nu ♥