Mot Skånelandet!

 Vi hade tänkt besöka min kusin med familj som var på semester i Strömstad, men de hade visst fått nog av ovädret och åkt hemåt igen. Istället blev det en liten tur till Öckerö och Hälsö där vi åt middag och köpte glass.  Inget vidare väder som ni ser, disigt och grått, men varmt ändå. Och mysigt att sitta ute och se ut över båtarna som seglade förbi. Det är väl lyxen här,  att ha nära till havet.

Men hur gick det egentligen med semestern?

Jo, först skulle vi på charter "nånstans varmt". Sedan kom vi på att vi skulle bila ut i Europa. Norra Frankrike var målet, med några dagars stopp i vackra Amsterdam. Visserligen mår jag inte så bra av bilåkning, ännu en tråkig "biverkning" av sjukdomen. Men man kan ju inte veta om det går innan man provat och många stopp längst vägen var tanken.

Vi inhandlade det som behövdes, fixade pass till P eftersom hans gått ut, planerade resväg och förberedde oss. Vi fick skjuta upp avresan eftersom vi allihop lyckades få streptokocker inom loppet av tre veckor, och lillemannen dessutom en släng av femte sjukan. När så karantänen upphävdes så var det för varmt för att sitta i bilen när man kunde ligga på en strand.

Men när sedan regnet, åskan och översvämningarna närmade sig så var det mindre kul att vara hemma. I alla fall när man bor som vi, i en liten lägenhet utan gräsmatta eller ens en lekplats i närheten. Då är det mest bara jobbigt. Så vi fick be förskolan om att M skulle få börja en vecka tidigare och P går tillbaka till jobbet. Semestern sparar vi på tills i höst eller kanske i vinter. Då är det skönt att veta att det finns möjlighet till ett avbrott i en vardag som annars kan vara ganska motig. Och trots att P då bara fick två sammanhängande veckors ledigt denna sommar så tycker han att det är okej. Och jag är för en gångs skull inte helt slut på alla sätt man kan vara (nu har jag dessutom slutat med antibiotikan! *tjoho!*) och Max har nog saknat sina kompisar lite...eller ganska mycket faktiskt.

Och jag har känt mig lite stressad- känt hur roligt man ska ha och allt man borde göra och tiden bara går... Så det är nog lite lättnad också, att inte "måste"...

Innan vardagslivet helt tar vid så ska vi faktiskt göra något, även om det inte blir så fasligt långt vi åker. Vi ska till Skåne, ett landskap som är ganska okänt för mig. Några besök i Lund när Ida pluggade där för mer än tio år sedan är min historia. P har jobbat i Malmö men inte så mycket mer. Men nu ni! Nu ska vi bli skåningar för några dagar!

Och vi blir jätteglada för alla tips vi får; vi börjar i Malmö och åker mot Österlen (med en natt i Köpenhamn där jag heller inte varit mer än en halvdag för mååånga år sedan!) och alla förslag på vad vi borde se eller uppleva längst vägen mellan Malmö och Simrishamn, gärna sådant som passar även en treåring, ja det tar vi så tacksamt emot!