Smultronstrå & kantarellgömma

Igår fick Max för första gången uppleva smultron på strå. Lycka!

 Det godaste jag vet är smultron. Jordgubbar har jag lärt mig att tycka om som vuxen, men smultron har jag alltid älskat. Minns somrarna i stugan där vi letade efter de röda små bären varje dag, det ena stället bättre än det andra. Helst ska de ätas i en skål med kall mjölk och en skvätt grädde *mmmm*.

Det är fantastiskt med barn och deras glädje över något såpass enkelt som några smultron på ett strå. Härligt!

 Smultron i all ära, visst stannade vi och plockade de vi såg. Men egentligen var det hemliga kantarellstället vi skulle besöka... Skogens guld. Och så gott det blev med kantarellstuvning på den varma smörgåsen...Det är något visst med kantarellställen har jag märkt, det är något som man vill hålla för sig själv såklart. Fråga mig gärna vad jag röstar på i riksdagsvalet och jag svarar, men kantarellstället förblir minsann gömt:)