Ett livstecken

Utsikten från mitt rum (bilden lånad)

Som ni säkert förstått är jag mitt uppe i rehaben nu. En vecka har gått, och vad skönt det var att komma hem och sova i min egen säng i helgen:) Mina föräldrar firar nämligen 40 år som gifta den här helgen och igår kväll var vi ute och åt med dem, mina syskon och deras respektive. Idag fick P och jag sovmorgon då Max valde att sova kvar på hotellet med mormor och morfar, lyxigt värre:)

Jag hade ju planer på att blogga även under veckorna, men dagarna bara går så jag kände att jag får slänga in en förklaring nu:) Förutom rummet som känns som ett sjukhus och maten som alla utom jag verkar älska så är det verkligen proffsigt. Det jobbar sjukgymnaster, arbetsterapeuter, sjuksköterska, läkare, undersköterskor, fritidsledare och kockar/kostrådgivare där och alla är både trevliga och kunniga och det är otroligt fin stämning. Att havet ligger precis utanför är ju inte heller fel, fantastiskt vacker utsikt!

När jag kom i måndags så fick jag göra vissa tester för att se vad jag behöver träna mest och så fick jag berätta vilka mål jag har med vistelsen (öka konditionen, träna bålstabilitet så att jag slipper fler problem med ryggen, med mera), och sedan lades det upp ett  individuellt schema utefter det. I fredags t.ex. så började dagen med frukost i matsalen, fortsatte med morgongymnastik i grupp, sjukymnastik med badmington och pilatesboll, sedan hjärngympa, vila och lunch, bassängträning (det finns en varmbassäng i huset) och sedan balansträning med Wii vilket var hur kul som helst, nu måste jag nog skaffa ett sådant:)

På kvällarna är det ibland gemensamma aktiviteter som fritidsledarna ordnar, eller så är det fritt fram för att se på tv, spela biljard eller vad man nu vill. Jag har bestämt mig  för att lära mig spela biljard i alla fall hyfsat under dessa veckor så det satsar jag på:) Men så fort det är en ledig stund så sover jag, det är liksom villkoret för att jag ska orka med allt. En del kan vila en stund, men jag måste verkligen sova för att det ska bli någon ordning. Och eftersom jag tränat mer på en vecka än jag gjort på ett halvår så behövs det mycket av det där sovandet. Ni tappra som följer mig på instagram (som jag allt som oftast inte minns att jag har något) har sett lite bilder, men bloggen får fortsätta ha semester ett tag till. Jag ber om ursäkt för att jag är dålig på att kika in till er just nu, men hoppas att ni förstår varför:) Kram på er!