Love Kusmi

Efter flera års uppehåll då jag mest sällskapsdruckit när vi haft gäster eller varit bortbjudna så har jag nu blivit så sugen på te mest hela tiden. Min nya favorit, inte helt otippat, är den med chokladsmak. Jag gillar att köpa både Kusmi och Love organic styckvis och på så vis få blanda lite i telådan.

Max och hans pappa är hos frisören efter flera veckors av tjat från vår sida. Den soon-to-bee fyraåringen vill nämligen inte låta sig klippas utan strid. Så har det varit hela tiden och jag förstår inte riktigt varför. Innan jag fick egna barn läste jag om andra som hade liknande problem, vilket då verkade vara väldigt märkligt, hur svårt är det att få en unge klippt egentligen? Väldigt svårt har jag nu kommit fram till efter några år som förälder. Min mamma klippte både oss och grannar/vänner när vi var yngre och tanken var att hon skulle klippa även Max. Men efter några gånger då han hyperventilerat och mormor nästan börjat gråta av dåligt samvete så testar vi istället frisören (även om jag kan tycka att 300 spänn för att klippa av några centimeters hår är rätt onödiga pengar).

Han är dock expert på undanflykter, det lilla barnet. Redan när han började prata så försökte han komma undan  genom att påstå att han skulle minsann klippa sig "på lördag" eller möjligtvis "halv åtta". Alla "hot", mutor ich utpressningsförsök är helt lönlösa, men idag hoppas jag att jag får se ett någorlunda prydligt barn här hemma... Han har ju tyvärr ärvt mitt hår på det sättet att det växer himlans fort.

När de kommer hem så ska vi kika på en ny bilbur till Nemi. Den som hon haft fram tills nu är egentligen Lovis gamla och den har hon nu växt ur. Hon växer verkligen som ogräs, fast mentalt hänger hon inte med riktigt och det gäller verkligen att vara snabb på att kasta sig undan när hon får för sig att hon ska göra en rusning upp i soffan och sätta sig i närmaste knä, hehe:)

Igår var vi förresten på Ikea i ett ärende och då skulle jag passa på att spana in kollektionen Bråkig som ju släpptes tidigare under dagen. Vi var där vid fyra och då var det mesta slut!! Helt otroligt! En personal berättade att det kom en massa folk redan när de öppnade... Många, även jag, har ju bloggat om den här serien, och visst var jag lite nyfiken, men SÅ fantastisk var den ju inte? Väl?

Önskar er en fin lördag!

Swedish Grace i grått

 

Bilder: Köksprodukter.se

Har ni sett Swedish Graces nya färg Sten, en mörkgrå nyans. Den verkar redan rätt populär och visst är det kul med lite kontraster till det ljuva och ljusa som annars varit deras signum. Köksprodukter har dem som nyhet i sitt sortiment nu och de har alltid fri frakt vilket jag uppskattar stort.

Själv är jag supernöjd med de vackra vita kopparna som vi fick i julas, riktigt lyxigt att få fika med dem. Gillar att de både är nätta och rymliga på samma gång. Vad tycker ni om färgen sten/grå? Hiss eller diss?

Att inreda med en spraykanna

Jag älskar ju vackra detaljer och spraykannor tillhör den gruppen. Hade spanat in en i mässing, från Haws, men när jag ramlade över denna då en blomsteraffär sålde ut sitt sortiment och den bara kostade cirka 60 kronor så var valet givet. Först tänkte jag måla om den, men den är ju faktiskt en färgklick. Ett tips till er om ni vill ha något extra i fönstret, både användbart och en fin detalj. Och så glömmer man inte att vattna:-) (Den här murgrönan tror jag stenhårt på, apropå inlägget häromdagen:-))

Idag är sista vardagen den här veckan, eller det är det ju inte, men darlingen är ledig imorgon så vi tar helg redan ikväll. Jag och Nemi planerar för en fredagsdejt med springer spanielmatten och hennes hundar, så nyttigt för vår lilla busfröken att umgås med andra vovvar. Men jag tror vi ska försöka hitta någon i rätt ålder och storlek som vill leka med henne. Tyvärr är det svårt för de äldre hundarna vill inte leka lika mycket, om alls, och de i rätt ålder som vi känner är för små och i och med att hon är så tung så är jag givetvis rädd att hon skulle råka skada någon. Kanske kan vi hitta någon på valpkursen? "Problemet" är att hon, liksom andra i rasen, leker ganska tufft, det är mycket kroppskontakt och buffande. Om man jämför med t.ex. Lovis som är en vallhund och leker genom att springa runt och jaga varandra så är det så stor skillnad att jag upplever att det inte riktigt blir så kul som det skulle kunna vara. Det borde finnas öppen förskola för valpar och mattar också:-D

 Fin torsdag till er! 

London, Baby!

(Känner ni igen "citatet" i rubriken?:-)) Ja nu har alltså Ehrenstråhle kommit ut med ännu ett print, denna gången London! 2014 Guide To The City Of London alltså. Och som den anglofil jag är suger det rejält i shoppingtarmen. Men vi har ju Paris och det får väl räcka då, även om det svider. Superfin är den i alla fall och jag brukar roa mig att gissa vilken som kommer härnäst. Jag har gissat fel alla gånger hittills dock:) För dig som vill haffa en av tavlorna så finns den som vanligt hos Artilleriet.

När man känner en oändlig sorg över människors brist på empati... (och en fråga; varför är vi bara tysta och ser på?)

Sagt om Anders Behring Breivik efter den 22/7 2011

 Vet ni,  jag älskar att blogga om ytligheter. Tycker om att låta bloggen mestadels vara en frizon, ett ställe där jag kan frossa i shopping och fina rum oavsett hur livet ser ut runtomkring mig.. Men så läste jag ett inlägg hos Annie nyligen som jag har tänkt på. Mycket. Ett inlägg som gjorde mig ledsen ända långt inne i magen. Och en kommentar på det som  fick mig att inse att det finns människor som helt enkelt inte ser något fel i ett sådant beteende. (Länk till "En vädjan att se människan")

Annie skrev om människor, de allra svagaste, mest utsatta människorna, som tigger på våra gator. Det finns givetvis massor att säga om deras situation, om vad man borde göra, om ligor som utnyttjar... Men det som berörde mig mest i inlägget var att vi här i Sverige, vi som växt upp i ett land där det finns lagstadgad föräldraledigt, där man kan vända sig till socialen när det är som svårast, som kan anmäla sig till Matkassen och bli överrösta med mat för en stund, vi utsätter dessa för slag, för sparkar, vi spottar på dem. För vi vill ju inte ha dem där. Nej usch. Och då är det ju okej att misshandla dem, att förnedra dem? Eller? Och enligt kommentaren jag läste så är det ju egentligen myndigheternas fel att de blir spottade på. För våra gamla har det inte bra nog på vårdhemmen. Att farmor Greta längtar ihjäl sig efter besök från sina anhöriga, ja det är inte så viktigt, det ska skjutsas till aktiviteter och lagas mat, men samhället ska minsann ställa upp. Och när de inte gör det så spottar vi på de människor som vi tycker är orsaken. Ja inte politikerna då, utan de som sitter ute i kalla vintern vid Ica-butiken i kvarteret. Bra tänkt där...

Märks det att jag är arg? Bra! För ibland önskar jag att det var fler! Fler som slår näven i bordet och säger ifrån istället för att titta bort!! Jag läste en så tråkig kommentar inne hos en fb-vän som en bekant till honom skrivit. Den var rasistisk. Och jag protesterade. Tråden utvecklades till än mer galen då han menade att jag såg mig själv som offer och så vidare, och jag blev så illa berörd. Men det allra läskigaste var inte att han höll på så (och sedan fortsatte att trakassera mig via mail) utan det var tystnaden från de flera hundra som vår gemensamme bekant har som kontakter. Han själv (bekanten) gjorde inte heller något, inte ett enda litet "like". Däremot så skrev han att "han avslutar nu tråden" och DÅ minsann gillade folk. I mina ögon helt sjukt att en sådan person som min antagonist kan vräka ur sig hur mycket som helst och INGEN tar ställning, ingen enda säger ifrån när det verkligen gäller. "Folk vill inte stöta sig" var det någon som sa.

 Men vad händer i det här landet om vi säger ifrån till någon som beter sig illa? Ingenting. Absolut ingenting! Vi blir inte inlåsta eller förföljda. Vi blir inte dömda utan en rättegång eller till och med gömda någonstans. Ändå fortsätter vi att vara tysta! Fortsätter att låta människor stå emotsagda, låter dem påstå att det är "myndigheternas fel"... För mig är det självklart att säga ifrån när någon blir utsatt! Det spelar ingen roll om det är rasism, homosexualitet eller någonting annat, jag vägrar att bara vara tyst! Att ställa sig och demonstrera i Kärrtorp är inte värt någonting om vi inte ens kan säga till våra facebookvänner att vi ogillar deras sätt att slå på de svaga.

I slutet på detta urlånga inlägg vill jag lägga in en sådan bra text som jag bara älskar, och som förhoppningsvis får någon att tänka till. Den är skriven redan på 1940-talet av Martin Niemöller som var en tysk protestantisk pastor. Om vi inte står upp för någon annan så kanske det inte finns någon kvar som kan ställa upp för oss: 

När nazisterna hämtade kommunisterna,
teg jag;
jag var ju ingen kommunist.
När de spärrade in socialdemokraterna,
teg jag;
jag var ju ingen socialdemokrat.
När de hämtade de fackliga,
lät jag bli att protestera;
jag var ju inte med i facket.
När de hämtade judarna,
lät jag bli att protestera;
jag var ju ingen jude.
När de hämtade mig,
fanns det ingen kvar som kunde protestera.

Nu får den här bloggen återgå till att fokusera på vackra ting och miljöer. Men jag hoppas att jag kanske har fått någon att fundera en liten stund extra på vad vi egentligen vill vara för slags människor? Kram på er som läst ända ner!:)

Rosor...

Jag lyckas verkligen inte med tulpaner så jag testar med rosor istället. Av erfarenhet så vet jag att de brukar klara sig en aning längre hos oss. Just nu pryder de köket. Jag kan bli rätt avundsjuk när jag läser om er som bor i huvudstaden, där verkar Hötorget vara stället att passera för att få tag i fina blommor för en hyfsad slant. Vet någon av er därute om det finns något motsvarande i Göteborg?

Tyvärr är ju annars snittblommorna rätt dyra och det blir inte mycket till bukett man får för pengarna. Jag tillhör dem som blir glad över att ha färska blommor hemma, men krukväxter har jag ihjäl på en vecka. Bokstavligen. P fick en fin blomma i kruka av sina föräldrar förrförra söndagen, och på onsdagen så var den död. Eller den lever, men det mesta har vissnat och den ser helt eländig ut. P bryr sig inte men jag skäms!  Har provat allt; mer vatten, mindre vatten, kallt, varmt... Så tyvärr så blir jag mest bara nervös när någon är så snäll och kommer med en blomma, jag minns bara en som jag faktiskt lyckats hålla liv i lite längre än sisådär två veckor.

Allt är bättre den här veckan som tur är och jag börjar känna mig starkare igen. Men det blir ändå mycket netflixande, Helena skrev nämligen om Mr. Selfridge häromdagen och nu är jag fast. Den gick tidigare på tv, men då missade jag den. Nu sveper jag avsnitt efter avsnitt och älskar den. De vackra miljöerna, de fina kläderna. England och London som jag bara inte kan få nog av. Lägg där till kärlek, affärer, starka kvinnoporträtt, svartsjuka och mycket mer och du har en succé. Tips till er som inte heller sett den alltså.

House Doctor Blue

Det är någonting med den här årstiden som drar min uppmärksamhet mot blåa nyanser. Kanske är det för att jag blivit mätt på det alltför varma efter julen och det därför känns helt rätt med något kallare? Blåvitt porslin älskar jag ju högt, och jag har en salig blandning av Mårbacka, Ostindia, Mynte och Spode i den färgen. Är du som jag men kanske inte vill lägga en stor summa på koppar och annat så tycker jag att du spana in House Doctors fina blommönster. Skålar, koppar och fat i lite olika utföranden, serien kallas Blue. Du finner det hos Holmbytorp, webshoppen jag gärna hyllar lite extra då de har fri frakt året om.

Elle Decoration

Jag väntar mig att Elle interiör ramlar ner i lådan vilken dag som helst nu. Fast denna gång som Elle Decoration, nya namnet, och med det också kanske lite mer intressant? Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör att jag inte riktigt uppskattar den fullt ut. Jag saknar lite av den värme som syns hos Lantliv, eller den elegans Sköna hem ger. Färgerna som gör att jag älskar att se senaste numret av Drömhem & trädgård i tidningshyllan, och den glada känslan jag får av att bläddra i Family living. Men något är det som fattas och det hoppas jag kommer från och med nu.

( Låter det märkligt att jag prenumererar på en tidning jag inte är så imponerad av? Tycker jag också... Det blev nämligen lite galet när jag nappade på ett erbjudande om en premie som jag gärna ville ha, och ja magasinet kom som det skulle... men inte produkten... Jag hade nämligen felat, fyra kronor för lite hade jag betalat in... Mitt eget misstag förstås, men då numren kom som de skulle så reagerade jag inte. Förrän jag ringde upp dem och fick prata med världens mest förvirrade människa. Då uppdagades problemet och tyvärr och hoppsan, premien var visst slut. Och eftersom de inte kunde erbjuda något annat så fick pengarna jag redan betalat in bli till en betydligt längre prenumeration. Förklaringen alltså. För den som undrar)

 Detta nummer, det första som just Elle Decoration, är redan hur hypat som helst eftersom Nina Persson visar upp huset i New York. Om jag inte minns helt fel från tidigare reportage jag läst så delas det med svärföräldrarna. Att det ligger i Harlem är än mer exotiskt. Tidigare bostaden, i Malmö, var hur fin som helst och vevades runt på nätet en massa gånger. Lika snyggt som Nina själv, helt klart. Så jag får medge att jag är nyfiken på det amerikanska hemmet också. Är ni det med så håll utkik efter Elle Decoration!  

P.s: En liten sneak-peek kan ni se här.

Fantastic Five

Vi inledde veckan med en F.F och avslutar den på samma sätt. Varsågoda!

Kaj Bojesens träfigurer är väldans fina, även om apan inte riktigt är min stil. Istället suktar jag efter ursnygga taxen (förvånad? någon?) som mer än gärna skulle få bo här. Nu har Love birds tagits i produktion igen och hur söta var inte de? Tänk er vilken bröllopsgåva till det designintresserade paret! Finns t.ex. hos Länna Möbler där jag också lånat bilden.

Lisa Bengtssons nya tapet har börjat snurra runt på bloggarna. Coco Tiger heter den och finns i flera färger. Jag gillar att hon ständigt överraskar med sina motiv! Du hittar tapeten hos Royal design.

Lampan med långa sladden och utan skärm har vi sett i rätt många versioner de senaste åren. Åhlens släppte en under 2013 som snabbt sålde slut. Nu är den inkommen igen, i två olika utföranden- matt och klar. Vi har en svart från Clas Ohlsson över soffbordet men jag stör mig på att jag blir bländad eftersom ingen skärm dämpar ljuset. Ska kika på den matta och se om den funkar bättre. Fint också med kopparfärg. Och Åhlens priser är ju verkligen överkomliga. Perfekt eftersom jag tror att vi inom ett par år har fått tvärnog av den här trenden och då inte vill lägga en förmögenhet på lampan. Här hittar du den.

Ytterligare en nyhet från Åhlens, kan inte låta bli att tokgilla den doppade pallen Fia. Enkelt att göra hemma med vilken stolsmöbel som helst egentligen, men jag gillade den här storleken (48 cm) och priset på 299 slantar går inte att klaga på heller. Den finns även i andra färger för den som vill vara lite djärvare. Jag tror minsann att Åhlens ska äras med ett besök inom kort.

Femman avslutas med illustratören Jennie Ekströms samarbete med alltid lika stilsäkra Cardigans- Nina Persson som mynnat ut i två stycken prints; Animal hearts och Ocean. Kul när det sker lite oväntade möten mellan två genren, även om jag tycker att de är lite för röriga för min smak. Printsen säljs hos Wonderwall.

Önskar er som kikar in här en riktigt fin söndag!