Godmorgon! Tisdag idag, fast jag trodde av någon oklar anledning att det var torsdag hela dagen igår så jag får väl fredagskänslor någon gång framåt eftermiddagen då:-) Jag håller på att läsa en motivationsbok som jag haft i bokhyllan i flera år. Har säkerligen läst den tidigare men glömt bort... En vän som rekommenderade den för flera år sedan då jag var nere i en svacka och kände mig osäker på vad jag kunde och ville. Maximal motivation heter den och är skriven av Philippa Davies. Tycker att den är helt okej och känner att jag behöver bli lite peppad för att komma igång med det som jag vill ha ut av det här året.
Igår ringde Peter när han hämtat Max från dagis, hans mamma behövde ha hjälp med datorn. De plockade upp mig och så var vi hos svärföräldrarna några timmar. Max var lyrisk för det var tre katter där. Deras två och så en katt som kommer på besök varje dag och stannar en stund. Vi fikade på hembakade bagels och muffins där innan vi begav oss hemåt. Och så fick jag äntligen köpt färg! Jag har tänkt skaffa det i flera veckor men glömmer bara av det! Så nu ska här målas. Sprayas. Vitt. Ni ser objektet ovan.
Ni kanske har sett hur inredningssfären har invaderats av horn på sistonde? Först kunde jag inte annat än att skratta, jag är uppväxt i en släkt med jägare, både på pappas och mammas sida så jagar många. Vi har alltid haft flera horn upphängda, både hemma och i stugan. Det har minsann aldrig varit det minsta modernt, det bara "var". Så jag tyckte först att det var lustigt att se alla dessa dukningar, ljusstakar och annat som gjordes med horn av ren eller hjort. Men så kom jag till den där punkten där jag hamnar ibland när jag sett något tillräckligt ofta... Jag slutade himla med ögonen och började plötsligt tycka det var rätt kul ändå. Och jag skulle verkligen vilja ha en smyckeshängare! Men istället för att köpa ett från Åhlens (tror mig ha sett att det visst ska komma ett i deras sortiment) eller på annat inredningsställe så rotade jag lite hos pappa när jag var där sist. Och fick tag i ett som min morfar (Olof) tydligen tagit hem. 1961. Där kan man snacka om "återvinning"! Nu ska det bli vitt och sitta på en vägg har jag tänkt mig. Får återkomma om resultatet om några dagar.
Men oh vad fint det kommer bli! Det är ju kul det där, här hemma ligger en massa såna horn på "platta" och dräller och jag har envist vägrat mannen att sätta upp dem någon annanstans än i källaren haha, men om jag finge måla dem vita jag också så :) Men se det får jag icke! Så han får fortsätta ha dem i källaren tillsammans med den farliga räven (en rävpäls med huvud... barnen tycker den är otäck). Ja är man gift med en jägare så... och nu skjuts det vildsvin åt höger och vänster så snart dyker det väl upp några såna betar som ska upp på väggen, hjälp ;) kram kram
SvaraRaderaJag minns att jag redan som barn bestämde mig för att inte gifta mig med en jägare!:) Är ganska lättad över att P inte jagar, men samtidigt så är det ju ett sätt att umgås för dem som gör det. Det var så naturligt för mig att komma hem och upptäcka att det hängde ett dött rådjur i garaget t.ex så jag blev förvånad varje gång en ev. kompis skrek högt:)
RaderaOch när jag körde viltspår med Lovis och skulle göra anlagstestet höll jag samtidigt på att flytta ihop med P och han blev helt förskräckt när han öppnade frysen och såg en massa blog och klövar från älg och rådjur:)När man är van att vara i en jagande familj så blir man mindre sjåpig med sånt...
Men ja, den där uppstoppade djuren är ingen höjdare, håller med dig helt! Minns att morfar hade ett helt rum. Och hornen blir man ju trött på. Tycker att du ska tjata dig till åtminstånde ETT horn för att måla vitt, säg till din man att han ska vara glad att hela djuret fakiskt används:)Och tänk att det kanske blir trendigt och macho med jagande män!:-P Folk söker tydligen horn på tradera och blocket har jag hört, ni kanske kan sälja av några förresten? :) Kramar tillbaka!