Det nya hemmet

Här kommer äntligen en hälsning! Vårt internet har legat nere i två veckor nu (tack Telia som numera är utbytt mot bredbandsbolaget), och det är märkligt vad "naken" man känner sig. Visst kan jag kika på telefonen, men det blir inte något skrivet varken här eller på facebook. Men nu så! Huset känns mysigt och passar oss bra, även om jag längtar tills vi har råd och tid att göra iordning badrummen som är det som behöver renoveras. Vi har tapetserat och målat i stort sett överallt, och i ett par rum även bytt golv.

Här ovan ser ni ett par glimtar från köket. Köket i sig renoverades för två år sedan, så det vi gjort är att måla om den där fondväggen från svart till grått (resten är vitt), samt lagt in nytt golv. Tallrikshyllan köpte jag redan till huset vi hade förr, men de senaste åren har den suttit ovanför Max säng. Numera pryder den alltså köket där jag satt upp en del kokboksfavoriter, har försökt använda lite somrigare färger för att senare kunna byta till vinter och jul. Även samlingen av muminmuggar har fått komma fram ur sitt gömställe.

Ja, nu är vi alltså  inflyttade. Jag måste säga att det känns som om vi hamnat rätt. Jag hade gärna bott inne i Göteborg och haft tillgång till alla bekvämligheter, men priserna är ju därefter också, och det känns som ett bra ställe att bo med barn och hund i framtiden. Vi har en söt liten park med lekpark och fontän bara nån minut från huset och en större park med djur man får klappa ytterligare några minuter bort. Dessutom har vi två-tre minuters promenad till stadens torg och alla butiker som finns (bland annat flera fina inredningsaffärer), så jag ska inte klaga:) Och det går tåg och buss många turer varje dag in till storstan om längtan blir för stor.

Just nu är mitt humör rätt svajigt. Jag har nämligen fått öronproblem. Jag har ju redan nedsatt hörsel, men det har "bara" varit det, med undantag för en öroninflammation för några år sedan har jag varit förskonad från smärta i de trakterna. Men så när vi precis flyttat in så fick jag ont i ena örat. Dagen efter värkte det så illa att det kändes som om hela den sidan av huvudet skulle explodera. Jag letade upp närmaste vårdcentral som inte hade några tider utan hänvisade till akuten.Väl där så gav de mig en Alvedon och informerade om att de inte tar emot öronpatienter (rätt förståeligt på ett sätt, samtidigt som det ju var vårdcentralen som sa till mig att gå dit), och så  gav de mig en tid senare på kvällen hos det som kallas jourmottagningen som ligger granne med akuten och bara är öppen kvällstid. Vid det laget var jag alldeles förbi av smärta och trötthet. Nåväl, jag kommer dit igen på kvällen och när jag väl får träffa läkaren så tar det fem minuter innan jag kan gå därifrån med ett recept på antibiotika samt örondroppar då jag tydligen hade någon slags infektion på trumhinnan. På tredje stället får jaq alltså hjälp. Långt ifrån idealiskt...

Några dagar senare är det dags för spolning på vårdcentralen. Där har jag varit tre gånger nu och spolat öronen och resultatet har blivit att jag inte bara har ont i det första örat utan även i öra nummer två. På ena örat är trumhinnan intryckt tydligen. Det är svårt att sova eftersom det gör ont när jag vänder mig på sidan och får öronen nedåt mot kudden. Dessutom hör jag inte någonting alls om inte personen som pratar står precis bredvid mig och skriker. Det är alltså helt tyst runt mig, och familjen kan jag inte kommunicera med. Så jag började den här torsdagen med att ringa VC igen. Tyvärr hörde jag inte vad rösten sa första gången (man skulle trycka på olika knappar beroende på vad man ville) så jag fick börja om. Det gjorde att mitt samtal registrerades en kvart efter att tiden börjat. När de väl ringde upp så hade de därför slut på akuttider. Jag får alltså ringa imorgon igen, PRICK den tiden, och hoppas på att få komma dit. Nu sitter jag här och det sprängvärker i öra nummer två samt att jag inte hör något. Känner mig därför rätt grinig. Inte bästa dagen. Håll tummarna för lite bättre hjälp imorgon är ni snälla:)