You are the apple of my life

Triss i tavlor i barnkammaren. Tycker att det passar med lugna och behagliga färger där. 

Vi har bott här i knappa fyra veckor nu, och idag var jag på mitt åttonde (!) läkarbesök sedan vi flyttade hit! Kan knappt tro det är sant... Först fick jag ju öroninflammation på ena örat, sedan visade det sig att även det andra örat drabbats, och de har spolat, rensat och jag har ätit två antibiotikakurer och använt droppar, även de med antibiotika, och trots detta så hör jag fortfarande inget på vänsterörat. Det är som ett lock framför det, total tystnad. I fredags åt jag min sista tablett och var även på vårdcentralen där läkaren (som jag nu har träffat hela sju gånger!) tyckte att det såg bra ut. Men hörseln är fortfarande borta och därför skickade han en remiss (till) till öronmottagningen på sjukhuset och bad att de skulle ge mig en tid snabbt. Fick en återbudstid idag och då konstaterades det att jag återigen fått en inflammation i samma öra... Trodde först han skojade... Så nu är det nya antibiotikadroppar samt återbesök om två veckor. Jaja, det är ju lugnt och skönt i min värld i alla fall, missar alltifrån åska till billäten och gnälliga barn:-)

Nåväl, förutom det så lunkar det på. Maxen har varit själv en stund på förskolan och det verkar ha gått bra, men han var helt slut när han kom hem. Inte så konstigt att han blir trött av allt det nya. Vi tog oss en lunch på stan och passade på att hämta ut örondropparna och så kikade jag in på Hemtex där de har klubbdagar (med 25 % på allt) och där fyndades det en lampa till Tigerrummet. Och nu har vi fått upp ett par tavlor till i M:s rum. Sedan tidigare så hade han den fina Pärontavlan från Fine Little day, och nu så kompletteras den av ett äpple och en glass där det står "you are the apple of my Life" och "Scream for ice Cream". Jag vet inte om de får sitta just där de sitter för tillfället, men jag gillar dem verkligen och de passar bra ihop med Ferm Livnings gråa Harlequintapet som han har vid sin säng.

 Jag ska försökta ordna en översiktsbild på barnkammaren, men eftersom unge herrn är expert på att hälla ut alla leksaker på golvet så får det bli när det är någorlunda städat- ja, de tio minutrarna som det hinner vara det alltså. När vi precis flyttat in så satte jag mig ner med honom och hade ett samtal om att när man har ett eget rum så får man vara duktig och städa där också... Han höll med och jag blev lättad över att det gick så bra. Efter en stund kommer han tillbaka och säger bestämt att "mamma, när du ska dammsuga i mitt rum, då får du absolut inte dammsuga upp mina legobitar, du måste städa upp först!" Eh... Är det sådant som kallas för selektivt minne tro?:-) Vi försöker få till att det ska städas innan läggdags, men alltför ofta glöms det bort efter barnprogram och kvällsfixande och så helt plötsligt så sover han och i rummet ligger precis allt utspritt och då suckar jag och städar ändå...

 Städar era barn själva, och i så fall, vid vilken ålder började de göra det?