Fredagsblandning

Barnkammaren. Rummet är såpass litet att jag är osäker på om jag vill förminska det ännu mer med en gardin, så därför får det sitta en liten "girlang" där istället.

 Bilbordet passar ju vår unge perfekt, käckt att man kan sitta och köra direkt på bordet. Det kommer från Kids Concept som har mycket fint i sitt sortiment, han har även en matchande låda till alla småbilar.

 Ja, ovan ser ni lite mer från barnrummet, vi har försökt satsa på lugna färger då jag tror barn mår bäst av det. Bordet med bilar fick Maxen i våras, men då hade vi inte så bra plats så det har varit nedpackat ett tag. Det används även när han ska bjuda oss på mat och fika från hans lilla kök, då dukar han upp så fint och så får vi komma och "smaka":)

Jag känner att jag vill skriva något om det som drabbat Magdalena Graaf med familj, det är så hemskt att jag skulle önska att ingen någonsin behövde uppleva det som hon gör nu. Jag såg det igår och sedan dess har det känts som om jag vill linda in min egen son i bomull för resten av hans liv... Det finns redan tråkiga diskussioner på nätet där Magdalena hängs ut som en dålig mamma på alla sätt som man kan vara... Jag brukar läsa bloggen ibland och har även läst hennes böcker och min uppfattning är precis tvärtom, hon verkar vara en underbar mamma. Det märkliga är att pojkens pappa, som M. skrev om i boken "Det ska bli ett sant nöje att döda dig" och som misshandlade henne och gjorde att hon och hennes lille son fick gömma sig, han verkar visst inte alls få någon direkt kritik. Trots att han gjorde sitt barns första år till ett helvete som många av oss inte ens kan föreställa sig... Om nu någon ska få kritik, menar jag...

Här har jag nyss vaknat efter några timmars slummer på soffan- eller snarare någon slags medvetslöshet, jag bara däckade. Vi förhandlar just om det ska bli varma mackor med kantarellstuvning eller tacos till mat, och jag är ingen tacolover så jag föredrar det första. Måste bara berätta om när vi skulle bli skogsmullar här... Jo, min syster och hennes kille var här för ett par veckor sedan, och när de kom så hade de varit ute i skogen och plockat svamp och tog med en påse till oss som vi dagen efter gjorde stuvning på. Suuuupergott, och det var då jag kom på att vi också borde ge oss ut och leta efter "skogens guld". Eftersom vi är nyinflyttade här hade vi ju noll koll på var vi skulle leta, och ingen av oss är särskilt bra på sånt heller, så vi ringde pappa och fick lite tips om vilken slags skog vi skulle satsa på, etc. Vi kollade på kartan och valde ett ställe där det såg ut att vara mycket skog. På med gummistövlar och fram med en korg i lämplig storlek.

Rätt snart hittade vi ett gäng gula svampar som vi glatt la ner i korgen. Men det kändes inte helt rätt så vi kikade på Google (vad gjorde folk innan google?!) och insåg snabbt att detta var så kallad "falsk kantarell". Så vi tömde korgen och fortsatte leta. En och en halv timme senare, när vi traskat mitt i en stor skog, över nedfallna träd och små bäckar, upp och ned för branter, så kom vi tillbaka till bilen utan en enda kantarell!! Vi var så inställda på kantarellstuvning så på vägen hem så åkte vi förbi Ica och ja, köpte svamp... Jag skäms faktiskt lite, vi har mestadels plockat allt det vi behöver under min uppväxt; skulle vi ha lingonsylt under året så var det lingonplockning som gällde, etc. Men som min mamma tröstande sa; man måste nästan veta var man ska leta. Och är det något jag lärt mig genom åren så är det att folk hellre ger bort sina barn än avslöjar sina svampställen...:)

Önskar er en fin kväll, och hoppas kunna bjuda på en Fantastic Five under helgen.